Hösten har kommit. Trädens löv är gula och håller på att falla till marken. För människorna är det tid att dra sig inomhus och läsa en bok framför brasan. I fårhagen börjar det bli ont om bete för fåren men gräsmattan på gårdstunet är dock grön och fåren sneglar på den med längtan i blick.

När jag idag på morgonen skulle flytta fåren från natthagen till den stora hagen lyckades fåren överlista mig. De hade möjligen gjort upp en plan eller också var jag inte tillräckligt uppmärksam. I ett obevakat ögonblick bröt de sig igenom min avspärrning. I förtjust galopp satte de av upp mot gårdstunet varefter de med iver började mumsa i sig av de gröna läckerheterna. Äppelträd och syrenbuskar lockade extra mycket eftersom de ännu bar gröna saftiga blad.

Vad gör man? Jag hade inte hjärta att mota tillbaka dem in i deras hage. Istället ställde jag mig som en vaktpost vid de nyplanterade äppelträden för att förhindra att de skövlades.

Det blev en fin dag för fåren.

Glada får. Det gröna gårdstunet är att föredra framför en slutbetad fårhage.