född 1016, död 1056
hertig av Bayern 995 – 1004
kung av Tysk-romerska riket 1002 – 1024
kung av Italien 1004 – 1024
kejsare av Tysk-romerska riket 1014 – 1024

Henrik utnämndes till hertig av Bayern åt 995. Han var son till hertig Henrik II ”den grälsjuke” av Bayern och dennes hustru Gisela. Eftersom hans far gjort uppror mot kejsar Otto II såg denne till att den unge Henrik tillbringade perioder i exil samt att han kom till katedralskolan i Hildesheim för att förhoppningsvis slå in på den kyrkliga banan. Henrik II gick ur tiden år 1024 och blev den siste fursten av den sachsiska ätten som härskare i det forna Östfrankiska riket.

Henrik II som regent

Till skillnad från sin föregångare Otto III, som hade planer på en suverän administration och ett aktivt politiskt engagemang i Italien, tillbringade Henrik större delen av sin regeringstid med att se över de kejserliga områdena norr om Alperna, en politik som sammanfattades på hans sigill med Renovatio regni Francorum, vilket kan översättas med det frankiska kungadömets förnyelse. Hans föregångare Otto hade använt valspråket Renovatio imperii Romanorum, vilket kan översättas med förnyelse av det kejserliga romerska riket.

En rad konflikter med den polske hertigen Boleslaw I, vilken hade erövrat ett antal närliggande länder, krävde Henrik II:s fulla uppmärksamhet och år av politisk och militär manövrering. Henrik ledde också tre expeditioner till Italien för att genomdriva sina feodala anspråk (Honor Imperii).

Centraliserad makt i riket

Henrik II:s styre har karakteriserats som en period av centraliserad makt i riket och makten befästes genom vård av de personliga och politiska banden med katolska kyrkan. Henrik följde också sina företrädares tradition inom ottodynastin att anställa präster som motvikter mot sekulära adelsmän. Genom donationer till kyrkan och inrättandet av nya stift stärkte Henrik den kejserliga makten över hela riket samtidigt som kontrollen över kyrkliga angelägenheter blev effektivare. Han betonade vikten av att tjäna kyrkan och att främja klosterreformerna. För sin anmärkningsvärda personliga fromhet och sitt entusiastiska främjande av kyrkan, helgonförklarades Henrik av påven Eugene III år 1146. Han är den ende medeltida tyske monark som har hedrats som ett helgon.

Henrik II:s hustru var den fromma Cunigunde. Hon helgonförklarades åt 1200 av påven Innocentius III. Henrik och Cunigunde fick inga barn, och med dem slocknade den sachsiska ätten som härskare i Tysk-romerska riket. Henrik II efterträddes av Konrad II av den saliska ätten.

Exempel på en denar i silver för Henrik II

TYSK-ROMERSKA RIKET, BAYERN.
Denar präglad i Regensburgför Henrik II 1009-1014,
dvs myntet präglades innan Henrik blev kejsare.
Diameter 20,9 mm. Vikt 1,320 g.
HE / IN / RI / C     REX                                     + INCSVI ? CHO
Referens Dbg 1976 var.

Försök till analys av omskrifter

Utdrag ur Dannenberg.

Exempel ur Everlövsskatten

Denar ur Everlövsskatten. Foto KMK / Magnus Wijk.

Släktträd för Henrik II.

Grafik och foto av författaren där ej annat anges.

Referenslitteratur

Dannenberg, Hermann.  Die Deutschen Müzen der Sächsischen und Fränkischen Kaiserzeit.  1876.

Mer att läsa

Fyra generationer Henrik som furstar i Tyskland under vikingatiden.
https://numismatik.se/2artiklar/4-gen-Henrik/Henrik.php

Bayerns tidiga mynt och historia
https://numismatik.se/2artiklar/Bayern-mynt/BM.php

Dokumenthistorik

2024-04-02	Uppdaterat omskriften på åtsidan. HE / IN / RI / C   -->   HE / IN / RI / C   REX
2024-04-01	Dokumentet skapat