.

Gamla mynt

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

Uppdaterad 2013-02-05

.

Ettöringens historia

Begreppet öre kommer troligen av latinets aureus som betyder gyllene. Vid vilken tidpunkt öre dyker upp i Sverige är oklart men vi vet att det åtminstone fanns på vikingatiden innan mynt över huvud taget präglades i Sverige. Kanske var begreppet öre från början ett mått för att bestämma värdet av en given mängd guld eller silver?

Det första svenska myntet

När Olof Skötkonung, omkring år 1000, lät prägla mynt i Sverige[1] var begreppet öre således redan etablerat men det var inte ettöringar han lät prägla – det var penningen – ett mynt i rent silver. Det bestämdes att vikten av 192 penningar skulle vara 1 mark[2]. eftersom grunden för svensk mynträkning vid denna tid var det vikingatida viktsystemet för ädelmetall.

I Svealand gällde ända fram till 1776 års utgång att 1 mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar även om inte alla dessa valörer kom till användning tiden ut. Detta sätt att räkna användes även för att bestämma åkerareal (markland, öresland[3], örtugland och penningland).

År 1370 dyker örtugen upp som mynt.

Den första ettöringen

Efter det att Gustav Vasa kommit till makten lät han år 1522 prägla den första ettöringen (i silver) med vikten 4,39 g och en diameter av c:a 30 mm. Silverhalten var 469 tusendelar vilket innebar att Gustavs ettöring innehöll 2 g silver.

År 1536 präglades för första gången myntet 1 mark (i silver) men detta mynt vägde bara 13,6 gram med 625 tusendelar silver (8,5 g rent silver). En avsevärd skillnad mot vikingatidens uppfattning om begreppet mark således. Enligt Gustav skulle 1 mark fortfarande motsvara 8 öre, men ettöringen hade då minskat till 3,51 gram   (1,6 g rent silver).

Kopparmynten - stormaktstidens klassiker

De första kopparmynten präglades i Säter 1624. Det var hammarpräglade klippingar i valörerna 1/4 öre (fyrk) och 1/2 öre. [4]. Följande år hammarpräglades ettöres klippingar vid samma myntverk. Från år 1625 utgavs därmed ettöringarna i både silver och koppar. Silverettöringarna hade vid denna tid en vikt av 1,62 g och innehöll endast 0,4 g rent silver.

År 1627 introducerades runda kopparmynt i valörerna 1 öre, 1/2 öre och 1/4 öre (fyrk). De följde myntordningen från 1625 vilket innebar att en ettöring skulle väga 28 gram. Ettöringarna fick en diameter av ca 40 mm och produktionen ägde rum i Säter, Nyköping och Arboga. I detta sammanhang har vi ett kuriosum. Den första ettöringen i Arboga fick en diameter av bara 35 mm vilket gjort att den i samlarkretsar fått namnet "Pucken" eller "Arbogapucken". Se bild av myntet i bildgalleriet nedan.

När Kristina tillträtt som regent hade kopparpriset sjunkit så att hennes ettöringar i koppar kom att nästan öka till den dubbla vikten (51,5 g). Metallvärdet skulle ju motsvara den åsatta valören. Under Karl XI:s regering bibehöll kopparettöringarna i stort sett den storleken, men valörtexten ändrades till 1 öre SM (silvermynt).

Vid den här tiden dyker det upp ett öre KM, ett mindre kopparmynt som följer en ny parallell kopparmynträkning. Det gick 3 öre KM på ett öre SM i mitten av 1660-talet (KM = kopparmynt, SM = silvermynt).

Frihetstidens mynt

När Ulrika Eleonora tillträdde som Sveriges regent 1719 [5] fanns bara spillror kvar av den svenska stormakten. Året efter lämnade hon över ansvaret för landets styre till sin make Fredrik I. Han fortsatte att slå ettöringar av silver. Fredrik I slog även kopparmynt i valörerna 1 öre SM och 1 öre KM, men bägge dessa slag av kopparmynt hade blivit mindre jämfört med vad som gällde under Karl XI:s tid. Metallvärdet i mynten motsvarade inte längre den åsatta valören.

De sista ettöringarna enligt den gamla mynträkningen

Den sista ettöringen i silver präglades under Adolf Fredriks tid och den bär årtalet 1761. Kopparmynten 1 öre SM och 1 öre KM präglades för sista gången 1778. Det som låg bakom nedläggningen av öresmyntningen var Gustav III:s stora myntreform som fastslog att grunden för svensk mynträkning skulle vara riksdalern med 48 skilling på en riksdaler och 12 runstycken på en skilling. [6]

Ettöringar i helt ny skepnad

År 1855 gick Sverige över till decimalsystemet. Åter blev det dags för en genomgripande myntreform och Riksmyntperioden inleddes. Därmed dyker ettöringen åter upp, men i helt ny skepnad. Det gick 100 ettöringar på en Riksdaler Riksmynt.

Myntreformen 1873 satte punkt för Riksmyntperioden som avlöstes av kronmyntperioden. 1 krona = 100 öre. Ettöringen genomgick därvid endast smärre förändringar (diametern sänktes till 16 mm).

År 1971 slogs den sista ettöringen.


Resumé

De första svenska myntet, penningen, slogs omkring år 1000 i rent silver. 192 penningar vägde tillsammans 210 gram. Det gick 24 penningar på ett öre vilket innebar att ett öre ursprungligen representerade 26,25 gram rent silver.

                                                             


24 penningar = 1 öre = 26,25 gram silver.

När det första öresmyntet kom 1522 vägde det 4,39 g och innehöll 2 g silver. Undan för undan minskade sedan silverettöringarna i vikt och silverhalt. Den sista silverettöringen präglades under Adolf Fredrik 1761 och innehöll endast 0,23 g silver.

Gustav II Adolfs runda ettöringar i koppar vägde 28,3 g och Kristinas ettöringar vägde nästan det dubbla. Men under frihetstiden krympte kopparettöringarna till en storlek där skrotvärdet ej längre motsvarade den åsatta valören. Under Gustav III slogs de sista ettöringarna med ursprung i den medeltida mynträkningen och ersattes av riksdaler, skilling och runstycken.

Under Riksmyntperioden, med start 1855, dyker ett litet kopparmynt upp som kallas ett öre, men det har inget gemensamt med stormaktstidens och frihetstiden ettöringar. Under kronmyntperioden, med start 1873, inleds den sista fasen i ettöringens historia som definitivt avslutas 1971.

Idag finns inga öresmynt kvar längre som giltiga betalningsmedel. Öre har blivit ett räknebegrepp såsom det var ursprungligen.

                                                                     


Bildgalleri

Bilderna visar mynten i förstoring.


Johan, hertig av Östergötland, hade myntverk i både Vadstena och Söderköping. Den ettöring som här visas
saknar på både valör och årtal. Den är slagen någon gång under åren 1611-17 i Vadstena eller Söderköping.
                                                                                                                                                                                      (id 1856).






Silvermyntet ett öre från 1618, Stockholm, Gustav II Adolf. Vikt 1,62 g med endast 25% silver.           (id 1882)
Diameter c:a 20 mm. Jämför med Gustav Vasas ettöring från 1522 som vägde 4,39 g med en diameter av c:a 30 mm och en silverhalt av 46,9%.




Den första ettöringen i koppar. En hammarpräglad klipping från 1625, Säter, Gustav II Adolf.               (id 870)

Enligt myntordningen från 1624 skulle en sådan klipping vara 33 x 33 mm och ha en vikt av 32,3 g. Några sådana klippingar hann aldrig komma ut eftersom specifikationerna ändrades året därpå till 36 x 38 mm och 28,3 g. Det var denna specifikation som kom att gälla för den första ettöringen i koppar.




Under stormaktstiden var Östersjön ett innanhav i Sverige.   I Reval (nuv. Tallinn) fanns ett myntverk som gav ut ettöringar i silver. Från och med år 1597 följde dessa mynt den rikssvenska myntordningen.

Myntet på bilden är från 1625 och väger 1,365g.  Diametern är 17,5 - 19,2 mm.  På åtsidan GAR och vase.  På frånsidan Revals krönta vapen (tre leoparder). Kronan är svår att se, så en skiss har lagts in i bilden.   (id 2091)

Myntmästarmärket visar vem som var chef vid myntverket, men den numismatiska forskningen har inte lyckats utröna vilken myntmästare som hade en sexuddig stjärna som myntmästarmärke.





År 1627 blir ettöringarna i koppar runda. Vikten blir densamma som för klippingarna, dvs 28,3 g och diametern blir c:a 40 mm. Myntet på bilden är från Säter (Dalavapnet på frånsidan).                                                         (id 961).





Den första runda ettöringen från Arboga fick diametern 35 mm (och extra tjock för att upprätthålla vikten). På grund av myntets märkliga proportioner har det av myntsamlare kommit att kallas "Pucken" eller "Arbogapucken".






I början av 1630-talet hade kopparpriserna sjunkit vilket innebar att kopparmynten måste göras större för att metallvärdet skulle motsvara den åsatta valören. På bilden visas ett öre 1645, Avesta, Kristina. Myntet har en vikt av 51,5 g och en diameter av 48 mm.                                                                                                                 (id 1731)






Under stormaktstiden slogs både silvermynt och kopparmynt. Här en ettöring från 1667, Stockholm, Karl XI.
Vikten skulle vara 1,23 g och diametern c:a 18 mm. Silverhalten skulle vara 313 tusendelar.         (id 867)






Ett öre SM 1676, Avesta, Karl XI. Myntet på bilden väger 45,30 g och diametern är 46,6 mm.                       (id 954)






Ett öre KM 1661, Avesta, Karl XI. Myntet på bilden väger 17,7 g och diametern är 33 mm.                             (id 818)






Ett ettöring i silver från Frihetstiden. Myntet är slaget 1732 i Stockholm under Fredrik I. Vikten är 1,20 g och diametern 18 mm. Silverhalten är 194 tusendelar, så detta silvermynt innehåller till övervägande del koppar.                                                                                                                                                                                       (id 1810)




Kopparöre 1737, Stockholm, Fredrik I. Vikt 14,2 g och diameter 30 mm.                                                   (id 1065)

Den här typen av ettöringar slogs normalt i Avesta, men pga underhåll vid myntverket i Avesta sommaren 1737 flyttades produktionen temporärt till Stockholm under några månader. Naturligtvis skulle det framgå att myntet kom från Stockholm. Både åt- och frånsida blev annorlunda - inget är sig likt.  Jämför med bilden nedan.  En ordinär 1 öre SM från Avesta.



Kopparöre 1737, Avesta, Fredrik I. Vikt 14,2 g och diameter 30 mm.                                                   (id 1320)






Den sista ettöringen i silver,   1761, Stockholm, Adolf Fredrik. Vikt 1,2 g och diameter 18 mm.   (id 658)
Silverhalten är 194 tusendelar. Av bilden framgår att det inte är mycket silver i myntet.




Ett öre SM 1778, Avesta, Gustav III. Vikt 14,15 g. Diameter 30 mm.                                         (id 1791)
Den sista ettöringen i koppar enligt silvermynträkningen - eller rättare - myntordningen för 1 öre SM. [7]




Ett öre KM 1778, Avesta, Gustav III. Vikt 4,7 g och diameter 23 mm.                                 (id 1261)
Den sista ettöringen i koppar enligt kopparmynträkningen - eller rättare - myntordningen för 1 öre KM. [8]




Riksmyntperiodens ettöring 1858, Stockholm, Oscar I. Vikt 2,8 g. Diam 19,8 mm.         (id 724)




Ett öre i brons 1971, Gustav VI Adolf. Vikt 2,0 g. Diam 16 mm. Id 2097.

DEN ALLRA SISTA ETTÖRINGEN




Foto: förf. där inget annat anges

Sonesgården den 15 januar1 2013

Lennart Castenhag



Fotnoter


[1] I Sigtuna med hjälp av engelska hantverkare från år 995.

[2] 1 mark motsvarade i dagens mått c:a 210 gram.

[3] I lantmäterifullmakterna år 1633 beskrivs öreslandet som 11.777 kvadratalnar
      (= 4.152 kvadratmeter, dvs nästan 1 tunnland som var 14.000 kvadratalnar
      = 4.936 kvadratmeter).

[4] Dessa kopparmynt var värdemynt, dvs mängden koppar i mynten motsvarade myntens åsatta valör.
      På så vis infördes i Sverige kopparmyntfot.

[5] Karl XII hade stupat vid Fredrikshald året innan.

[6] På Gustav III:s mindre valörer av riksdalrar stod det visserligen "öre silvermynt" parallellt med valören i riksdaler, men det var för att folk skulle vänja sig vid den nya riksdalerräkningen.

[7] Myntet präglades ett år efter Gustav III:s myntreform så när det kom i cirkulation gällde det för 1/4 Skilling, men myntets storlek och vikt följde frihetstidens specifikation för 1 öre SM.

[8] Myntet präglades ett år efter Gustav III:s myntreform så när det kom i cirkulation gällde det för 1/12 Skilling (som även kallades ett runstycke), men myntets storlek och vikt följde frihetstidens specifikation för 1 öre KM.




Dokumenthistorik

2013-02-05 Ett kommatecken hade råkat hamna fel för diameterna på silveröret från Reval 1625.
2013-01-27 En liten justering i texten avseende "Arbogapucken".
2013-01-15 Kompletterat med "Arbogapucken" från 1627.
2012-10-27 Förtydligat att 1 öre SM 1778 gällde för 1/4 skilling samt att 1 öre KM 1778 gällde för 1/12 skilling. Lagt in en bild av 1 öre SM, 1737, Avesta.
2012-10-25 Genomgripande omarbetning. Lagt in bildgalleri.
2008-01-20 En första utgåva..