Johan av Östergötland
      -   hertig och myntherre

De flesta män och kvinnor som nämns i historieböckerna har utmärkt sig på något sätt – antingen i positivt eller i negativt avseende. Men i Östergötland levde en man i början på 1600-talet vars stora gärning var att avstå från kungakronan – två gånger. På grund av sjukdom dog han vid en ålder av 28 år och hans levnad har skildrats av Anders Fryxel som inte hade något till övers för denne vasason.

Personen ifråga hette Johan och han är ändå intressant – inte på grund av att han var sonson till Gustav Vasa – utan för att han är en av de två personer som efter medeltidens slut låtit prägla mynt trots att han inte var kung. Den andre som gjort så var Karl IX.[1]

Hertig Johan av Östergötland målad av Holger Hansson (1550-1624). Statens porträttsamling, Gripsholms slott.

Det politiska spelet

För att citera Fryxell:

Deras äktenskap blef olyckligt. Sjuklig var hertigen, än mera hertiginnan; hon var till och med stundom rubbad till sina sinnen. Inbördes kärlek och förtroende saknades.

Furstendömet vanvårdades, och det eljest så rika Östergötland var slutligen helt och hållet utarmadt; likaså dess hertig. Vid sin död lämnade han betydliga skulder …….

Myntherren och hertigen Johan

Falsk Riksdaler 1611 (?).   Källa: Gustavianum.

Årtalet på den falska Riksdalern är verkligen svårt att tyda. På andra exemplar av detta falska mynt kan årtalet tydas som 1615.                                     Källa: Gustavianum.

Här nedan visas en ettöring från Vadstena eller Söderköping. Myntet saknar årtal men är slaget någon gång under åren 1611-17. Diametern är 20 mm och vikten är 1,25 g. Myntet har passerat många händer och är därför något slitet. När myntet var nytt vägde det c:a 1,6 gram.

Om vi skriver ut de hela orden istället för förkortningarna blir det:

              IOHANnes   Dei   Gratia,
              REGni   SVEciae   Princeps   HAEReditarius,
              Dux   OSTrogothiae

Observera skölden med sveakronorna och initialerna GAR på frånsidan. Johan var tvungen att på något sätt visa vem som egentligen var kung i Sverige, dvs Gustav II Adolf.

Några olika grundutföranden för Johans ettöringar

Johans ettöringar finns i många olika utföranden. Alla bär Johans namn på åtsidan och Gustav II Adolfs initialer på frånsidan. Nedan visas ett axplock av mynten.

Enligt myntordningen den 22 mars(?) 1604 (för hela riket) samt myntordningen för Söderköping den 22 mars 1613 gällde följande för ett öre i silver:

Diameter: 19,0 -21,0 mm

Rätt vikt: 1, 6201 gram. Enligt förordningen skulle man på 210,6162 gram [2]
få ut högst 132 och lägst 128 st ettöringar, vilket omräknat blir 1,5956 – 1,6454 gram.

Silverhalt: 250,0/1000 (246,09/1000 - 253,91/1000)

Finvikt vid rätt halt: 0,4050

Vilka mängder silvermynt som präglades i Vadstena och Söderköping är inte kända eftersom uppgifter om detta saknas i arkiven.

Den som vill fördjupa sig ordentligt i hertig Johans myntning kan läsa Rundbergs uppsats där det bland annat visas att det finns fler varianter av Johans ettöringar än vad som presenteras i SM-boken.

Zakrisson har grävt ordentligt i de historiska källorna och presenterar en förnämlig biografi över hertig Johan. En utförlig beskrivning ges också av det komplicerade Kalmarkriget. Freden vid Knäred 1613 resulterade i att Sverige tvingades betala ett krigsskadestånd på
1 miljon Riksdaler.[3]

Zakrisson visar också att när det gäller ettöringarna höll man sig inte helt strikt till myntordningen. Av de analyser han låtit göra framgår att både silverhalt och vikt kunde falla utanför ramarna.

Fotnoter

[1]	Hertig Johan (III) deltog visserligen i ett myntprojekt tillsammans med hertig Karl (IX), men det var hertig Karl som stod för projektet.
[2]	Viktenheten ”Lödig mark” motsvarade 8 uns = 16 lod = 210,6162 gram.
[3]	Älvsborgs lösen nr 2. Eftersom danskarna krävde betalning i silver uppstod brist på silver i Sverige. Detta var en bidragande orsak till att vi i Sverige började slå kopparmynt 1624 (min egen anm.).