.

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

Uppdaterad 2014-01-29

.

Örtugmyntningens och
            Tre Kronors födelse

Magnus Eriksson (1316 - 1374) var kung i både Sverige och Norge. Dessutom var han kung över Skånelandskapen (som förvärvats genom köp). Magnus hade två söner Erik och Håkan. Erik utsågs till svensk tronföljare och Håkan utsågs till norsk tronföljare. På sin myndighetsdag tog Håkan sitt kungarike i besittning som Håkon VI.

Erik kunde inte tåla att han, den äldre brodern, inte hade något kungarike att styra över när den yngre brodern var kung i Norge. Med hjälp av hertig Albrecht av Mecklenburg tvingade han sin far att träda tillbaka och överlåta merparten av kungamakten på honom. Efter två år dukade Erik under för pesten. Håkan gifte sig med Valdemar Atterdags dotter Margareta (hon som senare skulle bli Nordens unionsdrottning).

Efter det att Erik dött återträdde Magnus i sin gamla roll som Sveriges kung. Valdemar Atterdag vädrade morgonluft och lade beslag på skånelandskapen och Gotland. Då fick stormannaklassen nog och vände sig till den tyske hertigen Albrecht av Mecklenburg med löfte om att hans son Albrekt skulle insättas på den svenska tronen. [1]

Kuppen lyckades och den tyske Albrekt blev Sveriges kung 1364. År 1389 besegrades och avsattes han av drottning Margeta.

Albrekt och nationalsymbolen

Kung Albrekt har beskrivits som en viljesvag person, men på ett område har han gjort avtryck i den svenska historien. Det var med honom som den svenska örtugmyntningen inleddes i Sverige ca 1370, och det var han som skapade den svenska nationalsymbolen TRE KRONOR.

Myntningen av tvåsidiga penningar avstannade i Sigtuna i början av 1030-talet. Det skulle dröja ungefär ett sekel innan mynt åter präglades i Sverige - men mynten blev då enkelsidiga med inverterad relief på baksidan, s.k. brakteater. Vid 1200-talets mitt försågs några av dessa mynt med en krona – symbolen för kunglig makt. Nationen Sverige hade fötts (p g a Birger Jarls politik).

Magnus Erikssons penningar från 1340 blev åter dubbelsidiga och han lät kronan återkomma som symbol på myntens åtsida, men inte bara en – tre stycken i triangelformation. Han härskade ju över Sverige, Norge och Skånelandskapen.


Magnus Erikssons penning

När Albrekt beslutade sig för att slå mynt införde han för första gången en ny och högre nominal i svensk mynthistoria. ÖRTUGEN. En örtug = 8 penningar. Inspiration till utformningen av örtugen hämtade Albrekt från wittenmyntet i Lübeck men på åtsidan använde han sig av tre kronor så som Magnus Eriksson gjort, men han ändrade den inbördes placeringen – Sveriges nationalsymbol hade därmed fötts.        


Albrekts örtug med tre kronor.
Den svenska nationalsymbolen hade fötts.




Albrekts örtugar - några exempel

Albrekts örtugar kan delas in i fyra grupper. Grupp 2 är den i särklass största gruppen med flera varianter av omskrifter och kungaporträtt. För den som vill fördjupa sig i dessa varianter kan jag rekommendera Jonas Rundbergs bok om Albrekts örtugar (se referenslistan längst ned på sidan).

En örtug från den här tiden har en vikt av ca 1,30 g med en silverhalt av 800/1000 (Hult 2012). Myntfotografierna visar mynten i skala 1:1 (ungefär).

Grupp 1 ger oss huvudbry

Myntorten för grupp 1 är ett problem eftersom man ännu inte har funnit någon sådan örtug inom Sveriges gränser. De fynd som har gjorts är från Nordtyskland, Danmark och Skåne. Skåne var danskt på Albrekts tid.

Myntet i grupp 1 har dessutom en egenhet som är värd att notera: det finns bara en (sammanhängande) omskrift. Den börjar på åtsidan och fortsätter på frånsidan. I översättning blir det:   MYNT [FRÅN] ALBREKT, KUNG AV SVERIGE. Innebörden är lite märklig eftersom det inte står "Sveriges mynt" eller "mynt från Sverige". Det är ett mynt från Albrekt. Han var visserligen Sveriges kung, men var det Sveriges officiella mynt, eller var det ett mynt avsett för ett annat territorium? Frågan är inte enkel att besvara, så här är något för den numismatiska forskningen att ta itu med.

GRUPP 1
Myntort: Nordtyskland?




Åtsida: tre kronor

Frånsida: ett kors


      den första örtugen
      (Rundberg 1,   LL 1)


                        MONETA ALBERTVS                                                             REX DE SWECIA


GRUPP 2
Myntort: Stockholm



Åtsida: ett krönt huvud

Frånsida: ett litet kors
samt två små och
en större krona


    (Rundberg 3b,   LL 4b)


                            ALBERTVS REX                                                             MONETA SWECIE


GRUPP 3
Myntort: Söderköping


Åtsida: en sköld på
ett stort kors.
På skölden två små
och en större krona.

Frånsida: ett krönt S
och ett litet P


    (Rundberg 10,   LL 10a)


                            ALBERTVS REX                                                             MONETA SWECIE




Åtsida: en sköld på
ett stort kors.
På skölden tre lika
stora kronor.

Frånsida: ett krönt S
och ett litet P


  (Rundberg 10,   LL 10b)


En kommentar till ovanst.:


                            ALBERTVS REX                                                             MONETA SWECIE


Rundberg ger samma variantnummer åt söderköpingsmynten med olika sköldar.
Lars Lagerqvist skiljer på dem.


GRUPP 4
Myntort: Kalmar




Åtsida: ett krönt E

Frånsida: ett litet kors
med tre kronor


  (Rundberg 11a,   LL 5a)


                            ALBERT DEI GRAEIA                                                         MONETA KALMRNI





Åtsida: ett bakvänt krönt E

Frånsida: ett litet kors
med tre kronor


  (Rundberg 13a,   LL 7a,7c)

Frånsidans omskrift på
bägge sidor


                            MONETA KALMARN                                                         MONETA KALMARN



Några märkligheter hos de mynt som här presenterats avseende skrivtecknens utformning

På 1300-talet var det nog lite si och så med läskunnigheten hos folket, vilket kunde resultera i en del konstigheter i uncialskriften på mynten. Att det stora krönta E på åtsidan råkat hamna bak-och-fram på ett av kalmarmynten är därför inte så mycket att hänga upp sig på. Här följer fler exempel på konstigheter hos mynten ovan.

Kalmarmyntet med rättvänt krönt E har ett konstigt A i ALBERT. Det ser snarare ut som H. Den sortens A dyker sedan upp på alla ställen på myntet där det ska stå ett A. Omskriften på åtsidan är felstavad. Det står GRAEIA istället för GRACIA. E och C är ju väldigt lika så det var nog lätt att göra ett sådant misstag.

Kalmarmyntet med bakvänt krönt E har på frånsidan ett E i MONETA som ser ut som om det är bakvänt, men gravören har försökt reparera misstaget med några extra slängar upptill och nedtill på E.

Myntet i första gruppen har två sammansatta V istället för ett W på frånsidan. I åtsidans omskrift finns ett konstigt L. Det ska ju bestå av en lodrät balk och en tvärbalk nedtill, men här består L av två lodräta balkar. Visserligen är den ena av de lodräta balkarna lite tunnare. Anledningen till att L givits denna utformning skulle kunna vara att tecknet blir kompaktare utan så mycket "luft". På övriga exempelmynt ovan är L skrivet enligt ungefär samma princip men inte lika överdrivet.


Myntskisser av författaren.

Referenser
  Myntningen i Sverige 995-1995, Numismatiska Meddelanden XL, 1995
  Den svenska örtugsmyntningen under Albrekt av Mecklenburg, Jonas Rundberg, 2011
  Senmedeltida örtugar och fyrkar, uppsatts (II) i Arkeologi, SU, Louise Hult, 2012


Sonesgården den 11 januari 2013

Lennart Castenhag


Fotnoter
_____________________________________
[1] Albrechts gemål, Eufemia, var syster till Magnus Eriksson. Sonen Albrekt hade således svenskt påbrå på mödernet.

Dokumenthistorik

2014-01-29   De politiska turerna kring Magnus avsättning har korrigerats.

2013-01-11   Nya påkostade myntskisser inlagda.

2013-01-04   Rättat något litet stavfel.

2013-01-03   Kompletterat med variantnummer enligt Rundberg och Lagerqvist.

2012-12-30   Kompletterat med myntskisser.

2012-12-21   Ett första försök.