.
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
Uppdaterad 2014-01-29
.
Magnus Eriksson (1316 - 1374) var kung i både Sverige och Norge. Dessutom var han kung över Skånelandskapen (som förvärvats genom köp). Magnus hade två söner Erik och Håkan. Erik utsågs till svensk tronföljare och Håkan utsågs till norsk tronföljare. På sin myndighetsdag tog Håkan sitt kungarike i besittning som Håkon VI.
Erik kunde inte tåla att han, den äldre brodern, inte hade något kungarike att styra över när den yngre brodern var kung i Norge. Med hjälp av hertig Albrecht av Mecklenburg tvingade han sin far att träda tillbaka och överlåta merparten av kungamakten på honom. Efter två år dukade Erik under för pesten. Håkan gifte sig med Valdemar Atterdags dotter Margareta (hon som senare skulle bli Nordens unionsdrottning).
Efter det att Erik dött återträdde Magnus i sin gamla roll som Sveriges kung. Valdemar Atterdag vädrade morgonluft och lade beslag på skånelandskapen och Gotland. Då fick stormannaklassen nog och vände sig till den tyske hertigen Albrecht av Mecklenburg med löfte om att hans son Albrekt skulle insättas på den svenska tronen. [1]
Kuppen lyckades och den tyske Albrekt blev Sveriges kung 1364. År 1389 besegrades och avsattes han av drottning Margeta.
Kung Albrekt har beskrivits som en viljesvag person, men på ett område har han gjort avtryck i den svenska historien. Det var med honom som den svenska örtugmyntningen inleddes i Sverige ca 1370, och det var han som skapade den svenska nationalsymbolen TRE KRONOR.
Myntningen av tvåsidiga penningar avstannade i Sigtuna i början av 1030-talet. Det skulle dröja ungefär ett sekel innan mynt åter präglades i Sverige - men mynten blev då enkelsidiga med inverterad relief på baksidan, s.k. brakteater. Vid 1200-talets mitt försågs några av dessa mynt med en krona – symbolen för kunglig makt. Nationen Sverige hade fötts (p g a Birger Jarls politik).
| Magnus Erikssons penningar från 1340 blev åter dubbelsidiga och han lät kronan återkomma som symbol på myntens åtsida, men inte bara en – tre stycken i triangelformation. Han härskade ju över Sverige, Norge och Skånelandskapen. |
|
| När Albrekt beslutade sig för att slå mynt införde han för första gången en ny och högre nominal i svensk mynthistoria. ÖRTUGEN. En örtug = 8 penningar. Inspiration till utformningen av örtugen hämtade Albrekt från wittenmyntet i Lübeck men på åtsidan använde han sig av tre kronor så som Magnus Eriksson gjort, men han ändrade den inbördes placeringen – Sveriges nationalsymbol hade därmed fötts. |
|
Albrekts örtugar kan delas in i fyra grupper. Grupp 2 är den i särklass största gruppen med flera varianter av omskrifter och kungaporträtt. För den som vill fördjupa sig i dessa varianter kan jag rekommendera Jonas Rundbergs bok om Albrekts örtugar (se referenslistan längst ned på sidan).
En örtug från den här tiden har en vikt av ca 1,30 g med en silverhalt av 800/1000 (Hult 2012). Myntfotografierna visar mynten i skala 1:1 (ungefär).
Grupp 1 ger oss huvudbry
Myntorten för grupp 1 är ett problem eftersom man ännu inte har funnit någon sådan örtug inom Sveriges gränser. De fynd som har gjorts är från Nordtyskland, Danmark och Skåne. Skåne var danskt på Albrekts tid.
Myntet i grupp 1 har dessutom en egenhet som är värd att notera: det finns bara en (sammanhängande) omskrift. Den börjar på åtsidan och fortsätter på frånsidan. I översättning blir det: MYNT [FRÅN] ALBREKT, KUNG AV SVERIGE. Innebörden är lite märklig eftersom det inte står "Sveriges mynt" eller "mynt från Sverige". Det är ett mynt från Albrekt. Han var visserligen Sveriges kung, men var det Sveriges officiella mynt, eller var det ett mynt avsett för ett annat territorium? Frågan är inte enkel att besvara, så här är något för den numismatiska forskningen att ta itu med.
|
|
|
|
Några märkligheter hos de mynt som här presenterats avseende skrivtecknens utformning
På 1300-talet var det nog lite si och så med läskunnigheten hos folket, vilket kunde resultera i en del konstigheter i uncialskriften på mynten. Att det stora krönta E på åtsidan råkat hamna bak-och-fram på ett av kalmarmynten är därför inte så mycket att hänga upp sig på. Här följer fler exempel på konstigheter hos mynten ovan.
Kalmarmyntet med rättvänt krönt E har ett konstigt A i ALBERT. Det ser snarare ut som H. Den sortens A dyker sedan upp på alla ställen på myntet där det ska stå ett A. Omskriften på åtsidan är felstavad. Det står GRAEIA istället för GRACIA. E och C är ju väldigt lika så det var nog lätt att göra ett sådant misstag.
Kalmarmyntet med bakvänt krönt E har på frånsidan ett E i MONETA som ser ut som om det är bakvänt, men gravören har försökt reparera misstaget med några extra slängar upptill och nedtill på E.
Myntet i första gruppen har två sammansatta V istället för ett W på frånsidan. I åtsidans omskrift finns ett konstigt L. Det ska ju bestå av en lodrät balk och en tvärbalk nedtill, men här består L av två lodräta balkar. Visserligen är den ena av de lodräta balkarna lite tunnare. Anledningen till att L givits denna utformning skulle kunna vara att tecknet blir kompaktare utan så mycket "luft". På övriga exempelmynt ovan är L skrivet enligt ungefär samma princip men inte lika överdrivet.
Myntskisser av författaren.
Referenser
Myntningen i Sverige 995-1995, Numismatiska Meddelanden XL, 1995
Den svenska örtugsmyntningen under Albrekt av Mecklenburg, Jonas Rundberg, 2011
Senmedeltida örtugar och fyrkar, uppsatts (II) i Arkeologi, SU, Louise Hult, 2012
Sonesgården den 11 januari 2013
Lennart Castenhag
Fotnoter
_____________________________________
[1]
Albrechts gemål, Eufemia, var syster till Magnus Eriksson. Sonen Albrekt hade således svenskt påbrå på mödernet.
Dokumenthistorik
2014-01-29 De politiska turerna kring Magnus avsättning har korrigerats.
2013-01-11 Nya påkostade myntskisser inlagda.
2013-01-04 Rättat något litet stavfel.
2013-01-03 Kompletterat med variantnummer enligt Rundberg och Lagerqvist.
2012-12-30 Kompletterat med myntskisser.
2012-12-21 Ett första försök.
