.
Gamla mynt
Uppdaterad 2009-10-02
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
.
 |
I Gustav II Adolfs krig mot danskarna gick Älvsborgs fästning förlorad 1612. Enligt freden i Knäred 1613 blev svenskarna tvungna att inom sex år betala 1 miljon riksdaler i klingande silver för att återfå fästningen och hamnen mot västerhavet. Detta var andra gången svenskarna tvingades betala Älvsborgs lösen.1
För att få ihop till lösensumman togs det ut extraskatter av befolkningen. Det exporterades också extra mycket koppar från Falu koppargruva för att ge inkomster till staten. Exporten var så stor att Sverige stod för hälften av världsproduktionen vid denna tid.
Eftersom lösensummen skulle betalas med silver blev det ont om silver i landet och silver var ju den metall som mynt främst gjordes av, om man bortser från den ringa mängden guldmynt som ej var för ”vanligt folk”. Det gällde således att hitta en ersättare för silvret i mynten och det var då man kom på att använda ren koppar som myntmetall, och koppar fanns ju i riklig mängd i Dalarna. Visserligen hade vi under Johan III:s tid kopparmynt, men de mynten skulle gälla som silvermynt ty i dem fanns något lite silver, mindre än 1 procent i de sämsta fallen.
De första kopparmynten kom 1624. I myntverkstaden i Säter klippte man från kopparband fyrkantiga plåtbitar som gavs enkla symboler med hjälp av stans och hammare. Dessa fyrkantiga mynt kallades klippingar. Resultatet blev miserabelt.
Fyrk från 1624 kraftigt korroderad, vikt 6,8 gram. 1 Fyrk = 1/4 öre. Bilden har av
författaren kompletterats med tecknens konturer (så som man gör på runstenar).
|
Fyrk från 1624 i gott skick, vikt 7,8 gram. |
År 1625 introducerades valsverksteknik för myntprägling. Resultatet blev något bättre som man kan se av nedanstående bild. Men för att resultatet skulle bli perfekt krävdes att valsarna var väl synkroniserade annars blev myntbilden på åtsidan förskjuten i förhållande till frånsidan. Se följande exempel på en ettöring från 1625. Detta välbevarade mynt har av tidens tand fått en särdeles vacker patina.
 |
 |
|
|
En myntmästare från Königsberg, Markus Kock, anställdes som år 1627 introducerade valsverksteknik för prägling av rundmynt i Säter och Nyköping. Ett år senare introducerade han den tekniken även i Arboga. Äntligen blev det ordning på de svenska kopparmynten. Slut var det också med präglingen av klippingar.
|
|
|
|
|
|
|
Man kan förstå att en ettöring hade avsevärd köpkraft på Gustav II Adolfs tid. Det fanns därför även mynt med värdet 1/4 öre, och det myntet kallades, som vi sett ovan, Fyrk.2 Fyrken i vidstående bild är gjort för hand med stans och hammare i Arboga år 1627 med någorlunda gott resultat. År 1628 infördes valsverksteknik i Arboga. |
En fyrk från 1627 |
Under Kristinas tid fortsatte man med de stora ettöringarna, som om möjligt blev ännu större än på Gustav II Adolfs tid.
|
|
|
|
|
|
Köpkraften hos en ettöring på Kristinas tid kan illustreras av att en gruvdräng hade på 1640-talet en dagslön på c:a 10 öre. Han var tvungen att arbeta 10 dagar för att få ihop till en tunna råg som då kostade 3 daler 2 öre . Det gick 32 öre på en daler. Omräknat till dagens löneläge (år 2007) ser vi att ettöringen ovan skulle ha en köpkraft på omkring 100 kronor.
Enligt myntförordningen från 1633 skiljer man på öre SM (silvermynt) och öre KM (kopparmynt). Den senare var hälften så mycket värd. Enligt myntförordningen 1644 blev förhållande 1:2,5. I exemplet ovan har vi en ettöring från 1647 och en fyrk från 1645. Dessa mynt är således "öre SM" även om det inte uttryckligen syns på mynten. Det skulle dröja ända till Karl XI:s tid innan mynt präglades i ”öre kopparmynt”.
Under Karl X:s tid präglades inga ettöringar i koppar. Däremot präglades fyrkar, dvs 1/4 öre.
 |  |  |  |
| | | |
Karl XI fortsatte traditionen med de stora ettöringar i koppar, men nu introducerades en nyhet: man slog både ”öre silvermynt” och ”öre kopparmynt”.
Båder "öre silvermynt" och "öre kopparmynt" var gjorda av koppar.
 |  |  |
|
|
|
|
År 1661 gällde att 2½ öre kopparmynt motsvarade 1 öre silvermynt i köpkraft. År 1664 fastställdes att tre öre kopparmynt skulle motsvara ett öre silvermynt. Vi kan idag tycka att det måste ha varit besvärligt med både öre silvermynt och öre kopparmynt, men det uppstod antagligen en tradition att i vissa sammanhang gällde öre KM (kopparmynt) och i andra sammanhang gällde öre SM (silvermynt).
Under Karl XI:s tid präglades inga fyrkar. Istället kom myntet 1/6 öre SM som vårt lands första kopparskiljemynt, dvs dess vikt var mindre än en sjättedel av 1 öre SM. Mängden koppar motsvarade således inte myntets värde. Eftersom 1/6 öre SM (silvermynt) är lika med 1/2 öre KM (kopparmynt) kom dessa mynt att kallas ”halvöringar”.
 |
 |
 |
|
|
|
|
Karl XII kopierade sin fars "halvören" men mynten från år 1705 blev något mindre. År 1718 kom det ut en ny typ av "halvöring" enligt beslut i Kungliga Rådet. Denna "halvöring" var bara hälften så stor som "halvöringen" från 1666.
Ett dagsverke, t ex vedhuggning, betalades år 1721 med 1 daler 8 öre KM. Det gick 32 öre på en daler så dagsverket betalades således med 40 öre KM (kopparmynt). En tunna råg kostade vid denna tid 18 daler KM (576 öre KM). Vedhuggaren var således tvungen att arbeta 14 dagar för en tunna säd.
Om man räknar med att en familj förbrukar 1 tunna råg per månad ser vi att brödet stod för drygt hälften av månadskostnaden. Här ges några exempel på vad dagligvaror kostade på Fredrik I:s tid 1735.
1 liter svagöl - 2½ öre KM
1 liter söt mjölk - 4½ öre KM
Rågbröd 80 gram - 1 öre KM
Oxkött 200 gram - 8 öre KM
Ett par skor och handskar - 16 öre KM
Observera att begreppen liter och gram inte fanns vid denna tid. För volym gällde tunnor, kannor, mm och för vikt gällde mark, lod, mm.
|
På Gustav II Adolfs ettöring ovan stod det ”Kopparmynt från Dalarna”. På Kristinas ettöring stod det ”Nytt kopparmynt från Dalarna. För att ytterligare understryka att det är från Dalarna som kopparen kommer har mynten försetts med två korslagda dalpilar, dvs de pilar som ingår i Dalarnas landskapsvapen. |  |
När Ulrika Eleonora tog över ett sargat Sverige efter sin bron Karl XII lät hon prägla 1 öre KM (kopparmynt). På detta mynt är det inte svårt att känna igen Dalarnas landskapsvapen.
Så sent som år 1772 återfinner vi Dalarnas landskapsvapen på 1 öre KM.
 |
 |
|
|
|
 | ||
|
Den här artikeln har handlat om hur det kom sig att man började prägla ettöringar i koppar i Sverige. Naturligtvis fanns det silvermynt också under den här perioden. Sverige hade faktiskt både silvermyntfot och kopparmyntfot och så kom att vara ända fram till den 1 jan 1777.
Exempel på några ettöringar i silver under ”den stora koppartiden” kan vi se här. Alla tre mynten har en diameter på c:a 18 mm.
 |
 |
 |
|
|
|
|
Det fanns naturligtvis stora silvermynt också. Markmyntet lämpade sig vid större affärer och riksdalermyntet var det internationellt gångbara myntet med vilket staten gjorde upp sina utlandsaffärer.
En kuriositet i internationell mynthistoria är de svenska plåtmynten som introducerades under Kristinas regeringstid och som kunde väga närmare 20 kg. Syftet med dessa plåtar var att underlätta exporten av koppar. Man behövde ju inte väga lasten. Det räckte med att räkna kopparplåtarna, ty deras vikt var noga kontrollerad. Om dessa plåtmynt finns det åtskilligt att läsa, t ex i Den svenska mynthistorien från år 2007.
Ett plåtmynt från 1715 (kopia). Detta mynt vägde lite drygt 1 kilo.
Sonesgården den 2 oktober 2009
Lennart Castenhag
___________________________
Fotnoter
1. Första gången var under Johan III:s tid och enligt freden i Stettin 1570 tvingades svenskarna under en
treårstid betala 150.000 daler i klingande silvermynt till Danskarna. Se Johan III.
2. Av lågtyskans ”vereken” som är en diminutivform av ”ver”, dvs fyra.
