.

Gamla prylar

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

Skapad 2012-09-29

.

Innehav av besman
av trä - 40 mark i böter !  

Det var antikmässa i Orsa under sommaren 2008 – eller var det möjligen loppis. I folkets park uppe på berget hade man samlat massor med bråte – både inomhus och utomhus. Det var en strålande sommardag och från parkområdet hade man en vidunderligt fin utsikt över skogar och sjöar.

Vi gick runt där, Maja-Lisa och jag, och tittade lite förstrött på allt skräpet. Det var då jag fick se det – ett besman av trä – ett riktigt gammalt fint besman. Länge hade jag drömt om att hitta ett sådant. Hemma på gården hade vi flera besman sedan otaliga besök på bondauktioner, men hittills hade vi bara hittat sådana av järn. Äntligen fanns här ett besman i trä – den ursprungliga typen – den som hade sina rötter i vikingatiden. Men hur fungerade den?



Ett besman av trä. I motvikten är ett järnklot inmonterat i träet.

Det besman av trä jag inköpt var i förnämligt skick. På något sätt hade man lyckats montera in ett järnklot i motviktsänden. Utmed den långa vågbalken var det inristat hack och symboler vilka jag inte lyckades tyda.

Hur användes ett sådant här besman? Jag förstod att principen måste vara densamma som för ett järnbesman, dvs i kroken hängde man det som skulle vägas, men hur höll man den? Hur var jämviktspunkten ordnad? I gamla böcker letade jag efter ledtrådar, men inga uppgifter om det jag sökte fanns att få.

En dag när jag surfade på Nätet fann jag en notis om att Museet Näktergalen i Vimmerby hade givit ut en skrift med titeln ”Allmogens mål, mått och vikt”. En bild av kompendiet visades och där kunde man se ett äkta besman av trä och några målkärl. Jag kontaktade museet och fick efter några dagar hem det eftertraktade kompendiet i min brevlåda. Kanske skulle jag nu få veta hur ett träbesman fungerar.

I kompendiet kunde jag läsa:

Besmanet kan definieras som en olikarmad våg, där last och motvikt har föränderliga hävstångsarmar. Motvikten är fast, stödjepunkten är rörlig och flyttas under vägningen, till jämvikt uppkommer, varefter varans tyngt avläses på en graderad skala på vågbalken.

Det gamla träbesmanet, användes redan på vikingatiden, det kom hit från Orienten. Det var lätt att manipulera genom att ta bort eller slå in bly i träet för att få en egen gynnsam justering av vikten. Myndigheterna krävde därför besman av järn för att bättre hålla kontroll på vikten. Alla gamla besman av trä begärdes in till kronans befallningsmän, där de skulle sönderhuggas och förbrännas. Om någon där efter befanns inneha något sådant gammalt besman fick han böta 40 mark.

Vid vilken tidpunkt som myndigheterna krävt besman av järn istället för trä framgår inte av artikeln, men jag har för mig att det skedde så snart sådana fanns att tillgå (tidigast på 1600-talet).

I Svensk mått-, mål- och vikthistoria av Bruzelli o Carlestam kan man läsa att från 1863 var det förbjudet att inneha aln och besman av trä. Det här var i slutet av Riksmyntperioden som pågått sedan 1855 (1 riksdaler riksmynt = 100 öre), så uppgiften om 40 mark i böter verkar lite underlig. Ett förtydligande kan vara på sin plats här. Decimalsystem införds i Sverige 1855 under en övergångsperiod fram till 1 jan 1863. Besman av trä var förbjudna redan från 1 jan 1859.

I den kungliga förordningen från 1733 om Mått och Wigt fastslås att användandet av pyndare ej längre skulle vara tillåtet (myndigheterna hade under många år försökt få bort dessa vågar). Den som hädanefter ertappades med att använda pyndare kunde räkna med böter på 10 Daler silvermynt (vilket är detsamma som 40 mark).

I samma förordning kan vi också läsa att användandet av runda målkärl i officiella sammanhang efter 8 oktober 1736 var belagt med böter på 40 Mark silvermynt. Det var i den vevan skäppan försvann som målkärl. Här kan tilläggas att man sedan gammalt räknade med 4 mark på en daler så 10 Daler och 40 Mark var alltså samma belopp. Ända till slutet av 1800-talet levde begreppet "daler" kvar som talesätt trots att sådana mynt ej längre fanns. 1 Riksdaler Riksmynt 1863 motsvarade 6 daler silvermynt och en femtioöring kallades en "3-daler".

Kan det vara så att författaren till artikeln i kompendiet från Museet Näktergalen missuppfattat tidpunkt och bötesbelopp för innehav av besman av trä?

- - - - - - - - - - - -

En dag fick vi för oss, Maja-Lisa och jag, att vi skulle besöka Zorns Gammelgård i Mora. Det är ett friluftsmuseum ungefär som Skansen i Stockholm, men i Mora har man inga djur – bara gamla byggnader och bruksföremål. Anders Zorn samlade under sin livstid gamla fina hus och lät renovera dem och ställa upp dem i en slags gårdsformation.



Anders Zorn samlade in och renoverade gamla timmerhus som han ställde upp i en gårdsformation.

I ett av husen hade han samlat gamla bruksföremål från en svunnen bondetid. Där fanns spinnrockar av olika modeller, redskap och mycket annat. Men titta! Ett träbesman! Min glädje visste inga gränser och jag överröste guiden med frågor om hur denna gamla våg hade använts.

Guiden tittade lite snopet på mig och sa:

– Ja, man hängde väl nåt i den där kroken.

– Javisst det förstår jag väl, svarade jag, Men hur höll man den? Något tycks fattas.

Fortfarande lite snopen förklarade guiden som tydligen hade en viss rutin på att hantera besvärliga turister:

– Den balanserade väl på någonting. Inte vet jag.

Så var det med det. Guiden visste inte mer än jag och han verkade inte ens berörd över att inte veta.

                                  *     *     *     *     *     *    

En söndag, några veckor senare, besökte vi Zorns sommarstuga några mil norr om Mora. Vilken härlig plats. Stugan ligger vid Dalälven och guiden berättade att den flyttades några hundra meter under 1900-talet eftersom ett nytt kraftverk anlades i älven och Zorns stuga riskerade att hamna under vatten om inget gjordes.

Här var den stuga dit Zorn sökte sig för att få lite lugn och ro. Här fanns också en målarateljé – en gammal lada, ombyggd och försedd med ett stort takfönster. Och det var här jag såg det igen – ett träbesman. Ivrigt frågade jag guiden om hon visste hur den hade använts. Jag berättade att jag ställt samma fråga till guiden i Gammelgården i Mora utan att få något besked. Även denna gång visade det sig att guiden inte hade en aning om hur den användes.

Vi begav oss hemåt, Maja-Lisa och jag och hundarna Melanie och Winston. Det var en vacker sensommardag – en av de få helger denna sommar då solen tittade fram. Hemma på gården vidtog arbetet som förut. Mycket skulle ordnas innan höstmörkret skulle komma att sänka sig över skogar och ängar. Sågverket som stått uppställt hela sommaren på vedbacken plockades ned och stuvades undan. Den sista veden kapades, klyvdes och staplades i vedhäckar för att vänta på att torkas under nästkommande vår.



                                  Maja-Lisa klyver ved och lagrar den i vedhäckar.

En kväll när jag satt i vårt bibliotek hemma på gården och bläddrade i gamla tidskrifter föll mina blickar på en bokrygg med titeln ”Mandelgren i Dalarna”. Boken handlar om Nils Månsson Mandelgren som levde under perioden 1813 – 1899. Han anses vara en av den svenska folklivsforskningens stora pionjärer. Det intressanta med Mandelgren var att han älskade att teckna och han hade en förkärlek för vardagssituationer, allmogens byggnader och bruksföremål. Och se, i den boken fanns den bild jag så länge letat efter. Tänk att jag inte sett den förut.

Av bilden framgår att ett trähandtag genomborrats för ett snöre som bildar en ögla och i den öglan hänger besmanet. Man flyttar öglan utmed vågbalken till något av de märken eller hack som finns där tills jämvikt råder. Sen är det bara att läsa vid det aktuella märket vad där står.

Så genialiskt och så enkelt, men som det stod i kompendiet från museet i Vimmerby: vem kunde lita på en sådan konstruktion? Var motviktens tyngd att lita på och var de märken som ristats in i vågbalken placerade på rätta ställen? Inte underligt att myndigheterna ville få bort dessa vågar.



Ett komplett besman av trä, teckning av Nils Månsson Mandelgren 1869.

Ja, nu vet jag hur ett besman av trä fungerar. Något snöre med trähandtag fanns inte med då jag köpte mitt besman, och på de museiexemplar jag granskat saknades denna detalj också. Man kan förstå att dessa vanligen har försvunnit. De satt ju inte fast på besmanet och värdesattes kanske inte heller så högt. Från och med den 1 jan 1859 var det ju dessutom förbjudet att använda denna typ av våg.



Sonesgården 29 september 2012

Lennart Castenhag



Tillägg

Som framgått ovan var det förbjudet att använda besman av efter 1 jan 1859. Även aln av trä förbjöds. Ännu idag går det att hitta både aln och besman av trä på landsbygden - bortglömda eller undanstoppade i förrådsutrymmen.

Bötesbeloppet på 40 mark silvermynt avsåg nog inte besman av trä 1859. Det bötesbeloppet avsåg nog istället innehav av skäppa efter den 8 oktober 1736. En sådan har jag bredvid min braskamin att förvara tidningar i. Huruvida det fortfarande är belagt med böter att ha en sådan vet jag inte, och inte heller har jag 40 mark silvermynt att betala eventuella böter med.



Dokumenthistorik

2012-09-29     Enligt förordningen från 1855 infördes decimalsystemet under en övergångsperiode fram till 1 jan 1863. Besman av trä var förbjudna från och med 1 jan 1859. 40 mark i böter gällde nog inte besman av trä.
2011-04-21     Kompletterat med kopparmynt för bötesbelopp
2009-01-31     En första utgåva.