Friesland - sjönära
        men bortom allfarsvägarna

Vid tiden för vår tidräknings början befolkades Friesland av germanska stammar. Det låglänta området utmed kusten kallades marskland eftersom det svämmades över vid högvatten. På 600- och 700-talen ökade områdets befolkning som bosatte sig på de sandkullar som bildats under istiden. Det förekom även bosättningar på konstgjorda sandkullar i marsklandet.

I mitten av 700-talet var Friesland självständigt. Grannar var Frankerriket i söder och Saxen i öster.

Vid den här tiden började nordbor hemsöka området och till skydd för nordmännens härjningar upprättades kustbevakning.

Efter Frankerrikets delning 843 kom Friesland att tillhöra det Östfrankiska riket.

På 1300-talet hemsöktes landet av svåra stormfloder men även pesten drabbade landet. Efter det att Vitaliebröderna fördrivits från Gotland 1398 slog de sig ned på Friesland för att därifrån bedriva sitt sjöröveri, vilket ledde till konflikter med Hansan.

Vid den här tiden delades Friesland i tre delar, en västlig som kom att ingå i Nederländerna, en mellandel som tillföll Saxen och en östlig del, Ostfriesland. Av dessa tre delar blev endast Ostfriesland självständigt.

På 1300-talet var Friesland delat i en västlig del som tillfallit Holland, en mellandel som tillfallit Saxen och en östlig del, Östfriesland.

År 1744 dog furstefamiljen ut och Ostfriesland kom att tillfalla Preussen. I och med detta öppnades landet upp mot omvärlden.

På 1800-talet var Västfriesland en del av Frankrike. Ostfriesland var en del av Preussen