.

Kultur- o idehistoria

Uppdaterad 2013-06-15

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

.

Friesland - sjönära
        men bortom allfarsvägarna

Vid tiden för vår tidräknings början befolkades Friesland av germanska stammar. Det låglänta området utmed kusten kallades marskland eftersom det svämmades över vid högvatten. På 600- och 700-talen ökade områdets befolkning som bosatte sig på de sandkullar som bildats under istiden. Det förekom även bosättningar på konstgjorda sandkullar i marsklandet.

               


I mitten av 700-talet var Friesland självständigt. Grannar var Frankerriket i söder och Saxen i öster.


I början av 700-talet skapades det första frisiska kungadömet, men Karl den store erövrade landet 785 och inkorporerade det i Frankerimperiet. Under Karl den stores tid hade Friesland ett visst mått av självstyre.

Vid den här tiden började nordbor hemsöka området och till skydd för nordmännens härjningar upprättades kustbevakning.


Efter Frankerrikets delning 843 kom Friesland att tillhöra det Östfrankiska riket.

I början av 1000-talet började man anlägga skyddsvallar mot havet. På så vis lyckades man förvandla större marsklandområden till odlingsbar mark. Myrar dikades ut och det byggdes kanalsystem. På 1100- och 1200-talen anlades flera kloster.

På 1300-talet hemsöktes landet av svåra stormfloder men även pesten drabbade landet. Efter det att Vitaliebröderna fördrivits från Gotland 1398 slog de sig ned på Friesland för att därifrån bedriva sitt sjöröveri, vilket ledde till konflikter med Hansan.

Vid den här tiden delades Friesland i tre delar, en västlig som kom att ingå i Nederländerna, en mellandel som tillföll Saxen och en östlig del, Ostfriesland. Av dessa tre delar blev endast Ostfriesland självständigt.


På 1300-talet var Friesland delat i en västlig del som tillfallit Holland, en mellandel som tillfallit Saxen och en östlig del, Östfriesland.

Omkring år 1430 blev familjen Cirksena den mest inflytelserika familjen i Ostfriesland och år 1654 blev Ostfriesland ett furstendöme.

År 1744 dog furstefamiljen ut och Ostfriesland kom att tillfalla Preussen. I och med detta öppnades landet upp mot omvärlden.


På 1800-talet var Västfriesland en del av Frankrike. Ostfriesland var en del av Preussen

Georg Albrecht (1690 – 1734) var av ätten Cirksena, och han var furste i Ostfriesland från år 1708 till sin död. Han var den andre sonen till prins Christian Eberhard.

Östfriesland drabbades hårt av stormfloden under julhelgen 1717. Många människor drunknade när stora delar av landet svämmades över.

Under Georg Albrechts tid förvärrades motsättningarna mellan furstefamiljen och ständerna och ett inbördeskrig bröt ut. Georg Albrecht drog sig segrande ur striden men lyckades inte komma till en avgörande fredsuppgörelse.

Efter sin död 1734 efterträddes Georg Albrecht av sonen Charles Edzard som hade samma besvär med ständerna som fadern. Med honom dog furstefamiljen ut 1744 och Ostfriesland blev en integrerad del av Preussen.

Halb Stüber, 1717, Georg Albrecht, Esens, Ostfriesland

Diam 19 mm, vikt 0,660 g.

På åtsidan en krönt sköld med en harpya (se nedan).

Åtsidans omskrift: MONO GE AL P F O 1717   (Mynt från Georg Albrecht ..... 1717)

I korsets fält på frånsidan står O F H S som kan tydas som Ost-Friesland Halb Stüber.

Frånsidans omskrift: IN DEO SPE MEA (i Gud mitt hopp).

Familjen Cirksena hade på sin vapensköld en gyllene harpya mot svart botten. Den gyllene harpyan ingår idag i emblem i Ostfriesland.

Harpyan kallades under medeltiden för ”jungfruörn” och symboliserade kraftfullhet.

   


Georg Albrecht                   oljemålning av Johann Conrad Eichler, 1718



Sonesgården den 15 juni 2013

Lennart Castenhag

Dokumenthistorik

2013-06-15   En första utgåva