Besöket i en
        nedlagd koppargruva

Det slumpade sig så att jag fick möjlighet att besöka en gammal gruva som inte varit i drift på nästan hundra år. Det var en härlig vårdag. Bergen och skogarna badade i solsken och varma vårvindar svepte över landskapet. Så var det dags att gå in i gruvan. Där inne var det mörker och full vinter. Endast på några ställen var gruvgångarna upplysta – och takhöjden var ibland endast en meter.

I de stora salarna hängde isvattenfallen ned från klippkanterna. Det stora schaktet, som varit vattenfyllt sedan länge, var en frusen sjö. Högt upp ovanför mig kunde jag ana hur schaktet fortsatte vidare uppåt. Ännu högre upp kunde dagsljuset förnimmas. Det gav upphov till ett svagt blått skimmer högt ovanför den frusna sjön - betagande vackert men också overkligt och nästan lite kusligt.

Ett svagt blått skimmer högt ovanför den frusna sjön.

Klevagruvan enligt turistinformationen

I Kleva, ca en mil från Vetlanda, upptäcktes en malmfyndighet 1691 som man först trodde var guld, men som visade sig vara koppar. Tyvärr visade sig kopparen i Kleva vara av klart sämre kvalitet än kopparen från Falu koppargruva, så i slutet av 1700-talet upphörde brytningen.

På 1840-talet återupptogs gruvdriften eftersom malmen även innehöll nickel och man lärde sig att utvinna denna dyrbara metall ur malmen. Men nya stora nickelfyndigheter utomland gjorde att världsmarknadspriserna så småningom sjönk kraftigt. Gruvan blev olönsam och stängdes definitivt 1920.

Sedan 1991 kan man besöka gruvan under några månader på sommaren. Ett besök i gruvan är ett minne för livet.

Om du vill se mer bilder innifrån gruvan, klicka   << här >>

Sonesgården den 6 maj 2013

Lennart Castenhag