.

Kultur- o idehistoria

Uppdaterad 2017-06-22

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

.

Varför lyckades inte
Lejonhjärta inta Jerusalem?

Harrisons historia,  den 22 juni 2017

”Alla påstår att Rikard Lejonhjärta var en formidabel fältherre. Ändå lyckades han inte återerövra Jerusalem under tredje korståget. Varför? Besegrades han av Saladin?”

Saladin, den kurdiske härskaren över Egypten och Syrien som erövrat Jerusalem från de kristna år 1187, var inte Rikards överman på slagfältet. I varje militär kraftmätning mellan Rikard och Saladin segrade den engelske kungen – mest övertygande i slaget vid Arsuf den 7 september 1191, där korsfararna miste 700 man och (de kraftigt numerärt överlägsna) muslimerna omkring 7 000. Några dagar efter segern tågade Rikard in i Jaffa, och ridån gick upp för en potentiell kamp om Jerusalem.

Varken Saladin eller Rikard var dåliga strateger. De visste att en väpnad kamp om Jerusalem skulle kräva stora uppoffringar från båda sidor. Dessutom var staden hopplöst svårförsvarad för de kristna om de inte också kontrollerade befästningarna längre söderut, längs vägen mot Egypten. Saladin insåg detta och lät förstöra fästningarna vid Askalon, den viktigaste staden vid Heliga landets sydkust. En tid av diplomatiska manövrar följde.

I oktober, när förhandlingarna brutit samman, lämnade Rikard och armén kusten för att marschera mot Jerusalem, men det gick inte fort. Borgarna längs vägen måste erövras och befästas. Underhållslinjerna behövde säkerställas kontinuerligt. Till slut, i januari 1192, stod Rikard och hans armé bara 19 kilometer från målet. Trots manskapets sorg och ilska beordrade kungen i detta läge återtåg. Skälet var sunt: under rådande omständigheter skulle Jerusalem visserligen kunna intas, men staden skulle inte kunna hållas efter det att Rikard och hans armé återvänt till Västeuropa. Det var bättre att satsa på permanenta erövringar. Alltså övergick Rikard till att stärka kontrollen av kusten och återuppbygga Askalons murar.

Den 22 maj 1192 erövrade Rikard orten Darum, söder om Gaza. Därmed var kuststräckan mellan Egypten och Heliga landet så säkrad som den rimligen kunde bli.

Än en gång bröt kungen upp med sina riddare för att göra ett andra försök att erövra Jerusalem, men resultatet blev detsamma som i januari. Korsfararna avancerade till Bayt Nuba, inom synhåll från staden, men Rikard valde – säkert med rätta – i juni månad att avstå från en blodig stormning eller en lång och mödosam belägring. Att inta Jerusalem var måhända ett realistiskt mål, att hålla staden orealistiskt.

Nu övergick initiativet till Saladin. Medan Rikard befann sig i Acre och planerade en attack mot Beirut återerövrade han Jaffa, sånär som på citadellet, vars försvarare stod emot attackerna i förhoppning om understöd. Rikard valde att undsätta borggarnisonen från havet den 5 augusti. Än en gång slogs Saladins trupper tillbaka med kraft. Sedan ebbade striderna ut.

Den 2 september undertecknades ett treårigt fredsavtal som garanterade de kristna kontroll över kusten mellan Jaffa och Tyros. Kristna pilgrimer tillerkändes dessutom rätten att besöka Jerusalem, något många utnyttjade. Visserligen hade tredje korståget inte resulterat i att den heliga staden återfördes till kristet välde, men den var åter tillgänglig för fredliga resenärer.




Dokumenthistorik

2017-06-22 Dokumentet skapat (kopierat från SvD på Internet)