Den otydliga präglingen på åtsidan gör det vanskligt att med säkerhet fastställa vem som låtit prägla myntet, men utformningen av coloniadiagrammet för tankarna till någon av kungarna Otto.

Bruno I föddes år 925 och han var verksam som ärkebiskop i Köln under åren 953-965. Under hans tid uppfördes åtskilliga kloster i staden. Bruno I var samtida med kung Otto I, och han var en av de första av Kölns ärkebiskopar som skaffade sig mynträtt. Både ärkebiskopar och kungar slog således mynt i Köln.

Köln var under åren 800-920 en viktig myntort i det frankiska väldet. Silverbrytningen i mellersta Tyskland nådde sin topp omkring år 1025 och började minska efter å 1040. (Svensson sid 32-35)

Mynt från Köln spreds norrut mot Skandinavien och är tämligen vanligt förekommande i svenska vikingagravar. De tyska mynten användes i Norden i en "viktekonomi", dvs myntets värde bestämdes av dess silvervikt. På det mynt som här presenteras syns åtskilliga testmärken (hackmärken) som har uppstått då en mottagare av myntet har undersökt silverhalten. Myntet har således använts som betalningsmedel, kanske av vikingar, för 1000 år sedan.

Att vi hade viktekonomi i Norden i mitten av 900-talet och i början av 1000-talet är intressant. Det pågick ju en omfattande myntning i Sigtuna under åren 995-1030, men viktekonomin sattes inte ur spel.

Under vikingatiden importerades till Norden stora mängder silvermynt från Europa. Antalet tyska mynt som har hittats inom Sveriges nuvarande gränser har uppskattats till 98.000 st. Den vanligaste präglingsorten för dessa importerade tyska mynt är Goslar och Köln (Malmer sid 15).

En närmare granskning av myntet

Det mynt som här presenteras har utmärkt kvalitet (konserveringsgrad), dvs det har ringa slitage och ingen korrosion. Myntet har en vikt av 1,77 g vilket överensstämmer med Karl den stores myntreform från 793/94 avseende silverdenarer. Myntet har präglats på ovanligt tjockt myntämne och diametern har reducerats vilket fått konsekvenser för präglingen, särskilt på åtsidan som har ett kors inom en pärlring (av pärlringen syns inte mycket) och omskriften går inte att läsa.

Den kraftigt snedcentrerade frånsidan har orsakat att inte hela coloniamonogrammet kommit med. Ett försök till rekonstruktion har gjorts enligt bilden ovan med ledning av vad som är känt om myntet i referenshandböcker. Det rekonstruerade myntets konturer har givits diametern 18 mm för att det ska bli bättre överensstämmelse mellan den rekonstruerade och den aktuella texten. Diametern 18 mm var inte ovanlig på kölndenarerna.

Åtskilliga hack finns på myntets rand. Dessa hack har sannolikt uppstått när någon ville förvissa sig om att myntet inte innehåller en kärna av oädel metall. Sådana oegentligheter avslöjades normalt genom att man böjde myntet och hackade på den ås som på så vis hade bildats. Därefter böjde man tillbaka myntet igen. Det aktuella myntet var antagligen för tjockt för att låta sig böjas. En alternativ testmetod fick då tillgripas och man inriktade sig på myntets rand.