Omkring år 2500 fvt uppstod i Mesopotamien räknemyntet sikel som motsvarade 8,33 g silver. Mesopotamien var således först i världen med att etablera viktekonomi.
I Hammurabis lagar[1] står att läsa att straffet för att ha dödat en slavinna var 20 siklar. Det innebar att slavinnans ägare hade 166 gram silver att fordra av förövaren (Harari sid 179).
1 Mos 37:28 beskriver hur Josef kastas i en brunn av sina bröder. Sedan dras han upp och säljs till några förbipasserande köpmän.
| De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna,
och dessa tog med sig Josef till Egypten.
|
Om vi utgår från att berättelsen om Josef tillkom under åren 900-700 fvt kan vi ana att sikel-begreppet hade fått fotfäste i den Kaananeiska kulturen på ett tidigt stadium. Köpesumman för Josef råkar dessutom vara identisk med straffet för att slå ihjäl en slavinna enligt Hammurabis lagar (den hebreiska benämningen på sikel är shekel).
Under åren 538-332 var Byblos en persisk vasallstat. Därefter kom Byblos att ingå i Alexander den stores imperium. Det mynt som beskrivs ovan är sålunda slaget under den persiska tiden.
Byblos specialitet var handel med papyrus. De fenikiska handelsmännen från Byblos hämtade den åtråvärda papyrusen från Egypten och levererade den till stadsstaterna i Grekland. Köpmännen från Byblos var mycket förtegna med varifrån de fick papyrusen. Om de ansattes med frågor om papyrusens ursprung svarade de i svävande ordalag om att det var deras egen produktion.
För grekerna var papyrusen av mycket stort värde. De kallade papyrusen biblos och biblion. Detta är bakgrunden till varför den Heliga Skrift kallas Bibeln.
|