Att vårda skog
och värna om miljön

Idag har många börjat ifrågasätta det rationella skogsbruket med kalhyggen. Man menar att skogen inte bara är en samling träd som vi kan handskas med som vi vill. Skogen utgör grunden för en miljö där hundratals – ja kanske tusentals arter från växt- och djurriket har skaffat sig ett livsrum. Ett träd som tas bort innebär ett ingrepp i detta livsrum och ett kalhygge är i detta resonemangs förlängning rena katastrofen.

Att betrakta skogen i ett helhetsperspektiv gynnar inte bara de arter som är beroende av skogen. Det verkar även gynna skogen själv, dvs träden. De unga plantorna får växa upp nära ”sina förfäder”, dvs i skydd av den äldre generationen. Att avverka skog där man tagit fasta på detta synsätt kallas idag för ”blädningsteknik” och det går ut på att välja träd individuellt för avverkning. Detta är inte något nytt. Så har man alltid gjort - innan man införde det rationella skogsbruket med kalhyggen.

På Sonesgården har tidigare ägare bedrivit ”rationellt skogsbruk”. Stora arealer har kalhuggits och idag växer där ungskog – tät ungskog som bitvis mest är att likna vid djungel. Det går inte att vandra där. Man tar sig helt enkelt inte igenom.

Detta har nu fallit på min lott. Att gallra och röja så att de unga träden får luft (och ljus) och det finns mycket att tänka på för att det här ska bli bra. Det är ju en livsmiljö som ska återskapas så att det om 80 år här finnas en livskraftig skog som både har miljövärde och ”resursvärde”.

Det är ett tungt arbete. På sina ställen finns det björkar som blivit så grova att de endast kan fällas med motorsåg – och sedan måste dessa björkar tas om hand eftersom det annars skulle bli ett alltför tjockt lager av ris i skogen.

Idag – efter en veckas arbete kan jag se att det här blir nog bra när det blir färdigt. De ytor som har gallrats och röjts ser bra ut. Det blir nog en fin skog här med tiden. Hoppas det också blir en bra miljö för växter och djur.