Det blev en vit jul

Under första advent var vi tveksamma till om det skulle bli någon vit jul i år – men det blev det – och kallt blev det också. Under julhelgen kröp kvicksilverpelaren ned till minus 25 grader och på nätterna blev det närmare minus 30. Traktorn vägrade starta trots att motorvärmaren stått på ett helt dygn. Men efter att startbatteriet pysslats om i stugvärmen löste sig problemen. Det blev nyplogat och fint på gårdsplanen till helgen.

Fåren visade tydligt att de tyckte det var bistert. De höll sig helst inne i sitt hus, men höbalen står ju utomhus så de var tvungna att masa sig ut för att få mat.

För att muntra upp dem tittade jag till dem i deras hus sent på kvällarna innan jag gick till sängs, och jag hade rikligt med knäckebröd med mig. Ett välkomnande bräkande mötte mig alltid när de hörde mina steg.

Efter några dagar hade fåren lärt sig att det delades ut godsaker vid midnatt. En kväll när jag som vanligt gav mig ut i den bistra vinternatten såg jag siluetten av ett får vid dörröppningen till fårhuset. En tacka stod på vakt. Så snart hon hörde att jag var i antågande meddelade hon sina kamrater:

- Nu kommer han !

Strax rusade hela flocken ut i vintermörkret under ivrigt bräkande för att möta mig.

Ja, så är det.   Får har mycket lätt att lära när det är något som angår dem, och godsaker är något som angår dem i allra högsta grad.