.
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
Uppdaterad 2010-03-07
.
I nådens år 1628 var det precis tio år sedan som trettioåriga kriget hade startat – det krig som vanligen betecknas som en kamp mellan protestanter och katoliker.
Ett mynt från Gustav II Adolf-periodens rekordår för kopparmynt: 1 öre Säter 1628.
Foto L Castenhag
För Sveriges del blev kriget mycket kostsamt, men som tur var hade man Falu koppargruva att ösa ur för att hjälpa upp ekonomin. Drygt hälften av all koppar som producerades i Europa kom under denna tid från Falun.
År 1624 hade man börjat prägla mynt i koppar – fyrkantiga mynt som kallades klippingar. Eftersom mynten skulle ha ett metallvärde som motsvarade myntets valör, beslöt kungen att en ettöring från och med år 1625 skulle väga 28,3 gram.[1]
År 1627 övergick man till att göra runda kopparmynt vilket innebar att stora mängder koppar valsades och stansades till runda mynt. Exakt vilka mängder som präglades är okänt, men år 1628 blev i alla fall ett rekordår. Då förvandlade man 1.000 ton koppar till mynt - huvudsakligen i Säter. Något producerades i Nyköping och en blygsam produktion förekom i Arboga.
År 1629 sjönk produktionen av kopparmynt för att sedan ytterligare falla successivt under de följande åren. År 1632 förekom ingen kopparmyntning alls i Sverige om man bortser från experimentet med kreutzermyntningen för den tyska marknaden.
Efter det att Gustav II Adolf stupat i Lützen 6 november 1632 övergick kopparmyntningen i Sverige i en ny fas. För det första kom en ettöring i koppar att från 1638 väga 51 gram för att jämvikt skulle råda mellan metallvärde och myntvalör och för det andra ser de stora plåtmynten dagens ljus år 1644.
Gustav II Adolfs ettöringar och halvöringar kom under Kristinas regering att gälla för ett halvt respektive ett kvarts öre.
Under åren 1627 - 1631 producerades för Gustav II Adolf runda kopparmynt till ett sammanlagt värde av lite drygt 107 miljoner öre. Produktionen hade sin topp 1628, sedan sjönk den undan för undan. Endast en bråkdel av alla dessa mynt är bevarade till våra dagar. Det mesta har smälts ned och en del har tappats bort.
Källa Bengt Hemmingsson 2018
Produktionsstatiken avser det totala värdet uttryckt i öre. Fördelningen mellan ören, halvören och fyrkar saknas i arkivmaterialet. Det totala antalet mynt som producerades var av den anledningen avsevärt högre än 107 miljoner stycken.
Bertel Tingström redovisade motsvarande produktionssiffror i boken om Avesta Myntmuseum sid 83, (tryckt 1995), men han hade inte tillgång till produktionssiffror för Säter, vilket innebar att hans siffror blev lite för låga.
Vi vet att en hel del kopparmynt exporterades som metallskrot redan under Gustav II Adolfs regering. Så småningom drog staten in mynten och smälte ned dem för att ge ut nya mynt. Under orostider gömdes mynt undan (grävdes ner) och det kunde också hända att mynt försvann genom t ex fartygsförlisningar.
De mynt som idag återstår har till stor del räddats undan förgängelsen av samlare, men det förekommer också jordfynd och sjöfynd, men sådana mynt är ofta illa åtgångna.
Fotnot
[1] Naturligtvis nämnde inte kungen ordet ”gram”. Det begreppet fanns ju inte då.
Hans beslut var istället att det på ett skeppund koppar (136 kg) skulle utmyntas 150 daler
(1 daler = 32 öre), dvs 4 800 ettöringar per 136 kg.
Sonesgården den 7 mars 2010
Lennart Castenhag
Dokumenthistorik
2019-01-06 Kompletterat med Bengt Hemmingssons produktionsvolymer.
2010-03-07 Dokumentet skapat
