.
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
Uppdaterad 2022-03-06
.
Norges tidiga historia och mynt
På 300-talet fanns i södra Skandinavien ett handelsnätverk etablerat utmed vattenvägarna. På 600-talet omfattade nätverket Mälardalen, Britannien och inloppet till Oslofjorden[1]. På Lofoten uppnåddes strax stort välstånd genom att valrossbetar och djurhudar skeppades till södra Norge och södra Skandinavien. Transporterna från Lofoten gick utmed Norges västkust och hövdingarna på Västlandet såg till att få sin beskärda del av de inkomster som uppstod av denna handel.
Via det skandinaviska handelsnätverket knöts kontakter mellan exempelvis Mälardalen och Britannien. I nätverket spreds nyheter, skvaller och berättelser. Även kulturyttringar spreds såsom konsten att rista runor. Ännu på 800-talet fanns egentligen inte något Norge. Det som höll samman enskilda landsdelar var att tvister löstes vid tinget. Även viktiga frågor såsom krig och allianser dryftades. Vid särskilda tillfället ordnades ting för att välja en hövding/kung för ett givet område.
Södra Norge fram till omkring år 1000.
Harald Hårfager var en av de hövdingar på Västlandet som såg till att dra fördel av transporterna från Lofoten söderut. I skyddade vikar byggde han gårdar och där erbjöd han logi och förtäring åt de förbipasserande. Haralds inkomster ökade och han byggde upp en maktposition åt sig och sin stora familj. Sonen Erik blev hans arvtagare till hövdingadömet, men han blev illa omtyckt på grund av överdrivet hårdhänta metoder i sin maktutövning, vilket gav honom namnet Erik Blodyx.
Håkon, en av Harald Hårfagers söner, kom att växa upp vid hovet hos den engelske kungen Æthelstan[2]. I norsk litteratur kallas han därför Håkon Adalsteinsfostre. Under sin uppväxt i England tillägnade sig Håkon den kristna läran. Som vuxen, omkring år 933, återvände han hem till Västlandet och avsatte halvbrodern Erik Blodyx som tog sin tillflykt till Jorvik (dagens York). Under Håkon Haraldssons regering organiserades försvaret. Kungen kunde vid behov kalla in en militärstyrka, och han kunde även vid behov kräva att krigsskepp med besättningar ställdes till hans förfogande.
Omkring år 970 lade den danske kungen Harald Blåtand under sig området kring Oslofjorden, som kallades Viken, men han avsattes av sonen Sven Tveskägg 985/986 som därmed blev kung av Danmark och Viken.
Hövdingasonen Olav Tryggvason hade svårt att finna sig i det danska styret i Norge. I strid mot Sven Tveskäggs vilja tog Olav dennes syster till gemål. Därefter gjorde han uppror mot Sven Tveskägg och tog makten i Norge år 995. Olav grundande Nidaros (dagens Trondheim) och anlade där en kungsgård och en kyrka. Nidaros blev på så sätt Norges första kristna centrum. Olav utövade sin makt genom att flytta runt med sin administration, dvs någon huvudstad fanns ännu inte i Norge.
Sven Tveskägg vägrade finna sig att ha blivit utkörd från Norge. Han gick samman med den svenske kungen Olof Skötkonung och dessa två drog nytta av att jarlen[3] Eirik stod i opposition mot Olav Tryggvason. I sjöslaget vid Svolder år 1000 dödades Olov Tryggvason och Norge kom åter under danskt styre, med norska jarlar som lokala styresmän.
En sentida ättling till Harald Hårfager var Olav Haraldsson. Han lyckades ta makten i Norge år 1016 och till gemål tog han Olof Skötkonungs dotter Astrid. Den danske kungen Knut den store, som hade tagit makten i Danmark och England, avsatte Olav Haraldsson år 1028. Knut hade därmed skapat ett nordsjöimperium och hans son Svein blev lokal styresman i Norge. Den avsatte Olav Haraldsson flydde till Sverige och reste sedan vidare till sin svåger Jaroslav I i Kiev. År 1030 återvände Olav till Norge för att återta makten, men han dödades i fältslaget vid Stiklestad mot en bondehär. Olav begravdes i Nidaros och han helgonförklarades på grund av att han hade spridit kristendomen i Norge.
Åsta Gudbrandsdotter och Harald Grenske var föräldrar till Olav Haraldsson, men när Harald Grenske avled omkring år 995 gifte Åsta om sig med Sigurd Syr och fick sonen Harald Hårdråde. Denne begav sig till Konstantinopel för att ta värvning i väringagardet. År 1046/1047 återvände han till Norden och efterträdde Magnus den gode som Norges kung.
I England hade ett inbördeskrig blossat upp år 1066 mellan bröderna Tostig och Harald Godwinson. Tostig lockade över Harald Hårdråde på sin sida under löften om en maktposition i England om händelserna utvecklade sig till deras fördel. Nu gick det inte som Tostig hade tänkt sig. Han och Harald Hårdråde överrumplades vid Stamford Bridge den 25 september 1066 och bägge dödades.
Harald Hårdrådes son Olav Kyrre blev kung av Norge året efter händelserna vid Stamford Bridge. Han anlade staden Bjørgvin nära kungsgården Alrekstad som hade anlagts av Harald Hårfager omkring hundra år tidigare. I Bjørgvin inrättade Olav Kyrre sitt residens, och därifrån styrde han Norge. Stadens namn ändrades sedan till Bergen som således kan sägas ha varit Norges första huvudstad{4].
Det var på den norra delen av den europeiska kontinenten som runalfabetet uppfanns, med det latinska alfabetet som inspiration.
Runorna anpassades för att ristas på träskivor. Av den anledningen har runorna inte tvärstreck som annars skulle sammanfalla med de längsgående träfibrerna. Tämligen få runstenar finns att beskåda Norge. Anledningen kan vara att man främst ristade på träskivor som inte har bevarats. I Danmark finns några fler runstenar till beskådande men de allra flesta finns i Uppland, dit runristningskonsten kom ganska sent.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Penning Olav Tryggvason 995-1000. Myntort okänd. Ref: Skaare 1.
Åtsida: + ONLAF REX NOR (Olav kung av Norge).
Inom den inre ringen kan vi se kungens bild med spira vänd åt vänster.
Frånsida: + GODPINE M-O NO (Godwine myntmästare i Norge).
Inom den inre ringen finns ett kors, och i korsvinklarna finns bokstäverna CRVX (kors).
Myntet har stora likheter med mynt slagna för engelske kungen Æthelred II, se nedan.
Endast fyra exemplar är kända, men inget av dem finns förvarade i Norge.
Myntet på bilden upphittades 1924 på Igelösa kyrkogård i Skåne och
finns idag på Lunds Universitets Historiska Museum.
Foto: Kulturhistoriskt Museum, Universitetet i Oslo.
Det är en engelsk gravör som har graverat stamparna, och det finns teorier om att stamparna har förts över till Norge för att ge upphov till Norges första mynt, men var i Norge man genomförde detta projekt är ännu en gåta. Det kan inte uteslutas att en engelsk myntmästare följde med till Norge för att hjälpa till med myntproduktionen. Nedan visas ett mynt slaget för Æthelred II av England som jämförelse.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Penny Æthelred II, period 991-997.
Diameter c.23 mm. Ref: North 770
Åtsida: + ÆÐELRÆD REX ANGLOX
Frånsida: + LEOFMAN M-O LIN
Foto Gabriel Hildebrand
Det intressanta är att alla tre skandinaviska kungarna, dvs Sven Tveskägg av Danmark, Olav Tryggvason av Norge och Olof Skötkonung av Sverige beslutade sig för att prägla mynt omkring år 995. Mynten uppvisar slående likheter – och det var den engelska kungens mynt som var förebild.
| 
| 
|
| + ZVEN REX AD DENER Sven, kung över danerna Ref: Hauberg Foto: Gabriel Hildebrand, KMK, Stockholm |
+ ONLAF REX NOR Olav, kung av Norge Ref: Skaare 1 Foto: Kulturhistoriskt Museum, Universitetet i Oslo. |
+ ONLAFA RX AN SITUEN Olof, kung i Sigtuna Ref: SMH 2 Foto: Gabriel Hildebrand, KMK, Stockholm |
Alla tre mynten är av CRUX-typ, dvs även frånsidorna uppvisar stora likheter.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Penning Olav Haraldsson "den helige" 1015 – 1028 Ref: Skaare 5.
Åtsida: Kungens byst med hjälm vänd åt vänster med spira.
+ ONLAF RX NORMANOR[um] Olav, kung av Norge.
Frånsida: Ett kors lagt ovanpå ett St Andreaskors som vridits 45 grader.
Omskriften inleds med + VOE (myntmästarens namn?), men omskriften kan i sin helhet ej tydas.
Foto: Kulturhistoriskt Museum, Universitetet i Oslo.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Penning 1047-1066, Harald Hårdråde, Nidaros. Ref: Skaare 11.
Åtsidans omskrift + HARALD REX NO (Harald, kung av Norge)
I fältet visas bilden av en triquetra.
Frånsidans omskrift + VLF ON NIDMRE (Ulf myntmästare i Nidaros)
Foto: Kulturhistoriskt Museum, Universitetet i Oslo.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Penning, Olav Kyrre (1066-1093). Ref: Skaare 17.
Åtsida: Kungens bild vänt åt vänster, med spira.
Frånsida: ett kors inom den inre ringen.
Runorna i omskriften kan translittereras till OLAFR KUNUKR.
Foto: Kulturhistoriskt Museum, Universitetet i Oslo.
Grafik av författaren
[1] Från omkring år 800 till mitten av 900-talet var Kaupang en stormannagård eller by i Vestfold och en viktig handelsplats. Den låg vid inloppet till Oslofjorden, Strax norr om Kaupang låg Skiringssal som var en kultplats. Där fanns också en marknadsplats och en stor hallbyggnad.
[2] Æthelstan var kung av England under åren 927-939.
[3] Jarlen Eiriks släkt var bosatta vid Lade vid Trondheimsfjorden. Dessa jarlar kallades därför Ladejarlar.
[4]
Omkring år 1000 var Oslo en liten by med en marknadsplats. Omkring år 1070 blev Oslo biskopsstad och omkring år 1300 blev Oslo Norges huvudstad.
|
Skaare, Kolbjørn. Coins and Coinage in Viking-Age Norway. 1976.
North, Jeffrey J. Englisch Hammered Coinage. Vol 1. c.650-1372. 1963. Hauberg, Peter. Atlas over Danmarks mønter c:a 870-1241. 1965. Malmer, Brita. (SMH) Den svenska mynthistorien, vikingatiden ca 995-1030. 2010. |
| 2022-03-06 | Släktträdet uppdaterad m.a.p. Sven Tveskäggs far. |
| 2021-05-27 | Dokumentet skapat |
Sonesgården den 6 mars 2022
Lennart Castenhag
