.

GIVA-sidan

Uppdaterad 2010-06-16
Se dokumenthistoriken längst ned på sidan

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

<< åter till GIVA-sidan >>

.

En dålig dag
        i myntverkstaden 1803


                                                        1/2 Skilling Stockholm 1803 överpräglad på 1 öre SM 1738.



Det var anno 1803. I myntverkstaden i Stockholm stod man som vanligt och förvandlade enkla slantar från 1700-talet till halvskillingar. Det var bråda dagar. Kungen hade beordrat att myntverkstaden skulle få fram extra mycket mynt.

Mäster hade just tagit sig en paus när hans blickar föll på några halvskillingar och han spratt till.

- För bövelen! Vad är detta?

I sin hand höll han en halvskilling med bedrövligt utseende. Kungakronan på åtsidan över monogrammet hade halkat på sned så att man kunde tro att den som punsat in kronan i stampen ej varit riktigt nykter. Dessutom hade punsen för monogrammet varit i eländigt skick. Ett mer malätet monogram hade man väl aldrig sett!

- För bövelen, utropade han igen.






Åtsidan i närbild




Kungakronan i närbild





Ja, Mäster hade verkligen rätt. Det var verkligen en misslyckad prägling man åstadkommit på åtsidan. Punsen hade dessutom glidit i sidled i det ögonblick som hammaren träffat punsen som om man i sista sekund försökt rätta till sitt misstag. Ett egendomligt mönstret uppstod – ett mönster som påminner om norrsken.

Det hade således inte varit någon bra dag i myntverkstaden. Men det här var ju år 1803 – samma år som den stora branden i Avesta. Kanske var det så att händelsen som här beskrivits inträffade på hösten 1803, dvs efter branden då myntverkstaden i Avesta ödelades. Myntningen av kopparmynt hade ju på grund av den händelsen hamnat i ett slags krisläge och trycket på myntverkstaden i Stockholm hade blivit extra hårt. Gamla slitna punsar fick komma i bruk och det var bråttom att få fram stampar i tillräcklig mängd.






Att det är 1 öre SM från 1738 kan här tydligt utläsas på halvskillingens frånsida.





Variant eller variation?

För varje mynttyp och för varje årtal går det att ställa upp varianttabeller. Frågan är då vad som är en variant och vad som är en variation. Jag har valt följande definitioner:

Variantgrupp
En variantgrupp definieras utifrån någon typisk egenskap som är gemensam för flera varianter.

Variant
En variant uppstår på grund av att en eller flera unikt utformnade punsar kommit till användning.

Variation
En variation beror av placeringen av de inpunsade objekten i stampen.


De definitioner jag valt gäller för mig personligen, men andra definitioner kan man ibland stöta på i litteraturen. I exemplet ovan kan jag inte se att någon särskilt unik puns kommit till användning, men det inpunsade objektet har fått en märklig placering. Den misslyckade halvskillingen är därför inte att klassificera som en egen variant. Det är bara en variation.




I Tingströms Numismatiska Uppslagsbok från år 1963 står det så här om vad en variant är.

Då vid prägling en stamp ej kunde räcka för mer än ett visst antal mynt måste nya stampar graveras efterhand. Så länge ej gravyren kunde ske maskinellt kunde stamparna ej göras helt lika. Strängt taget är alla mynt, gjorda med olika handtillverkade stampar, varianter. De vanligaste skillnaderna förekommer i fråga om interpunktionen, bokstävers storlek och mer eller mindre täta placering, obetydlig ändring i bild eller vapensköld, kronor, prydnader eller andra attribut. Om ändringarna är större föreligger ny mynttyp.








<< åter till GIVA-sidan >>


Dokumenthistorik

2010-06-16       En första utgåva