.

Gamla mynt

Uppdaterad 2012-02-26

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

.

Placat om
      Mått och Wigt

Stockholm den 10. Martti Åhr 1665

Förordningen om mått och vikt från 1665 är den
första riktiga standardiseringen av mått och vikt i landet. Visserligen hade Carl IX, på ett möte i Norrköping 1604, bestämt att alnen skulle standardiseras i riket utifrån Rydaholmsalnen (från Småland), men frågan är vilken genomslagskraft detta fick. Dessutom hade man bestämt på en riksdag i Örebro 1638 att en tunna spannmål skulle motsvara 54 Stockholmskannor - ett beslut som var baserat på en felräkning.

I det följande kommer förordningen att visas i transkriberad form, dvs frakturstilen är utbytt mot ett modernt typsnitt, men den gammaldags stavningen har behållits. I högermarginalen har jag lagt in kommentarer för att förtydliga innehållet. Hör gärna av dig om du har synpunkter på vad jag skrivit.

Källa: Anders Anton von Stiernman, Samling utaf Konl. Bref, Stadgar och Förordningar, volym 3, 1753

Wij Carl, etc Göre witterligit, ändock några tijder bort åth, all giörligh försorgh är anwänd blefwen, at Wigt och Måhl, öfwer hela Rijket, uthi een lijkhet och godh richtigheet sättias och hållas måtte, til den ändan, också esomoftast nödige Förordningar stadgade och anstälte wordne; Så hafwer lijkväl sådan wäl fattat intention aldrigh kunnat winna någon oförrycht effect och frambgångh, eller komma til dhet måhlet, som man sökt hafwer, uthan är widh een och annan tidh råkat uthi försummelse, och uthur acht slagit, medh åthskillige der på fölgde missbruk, hwilke til klagomåhl tidt och offta tilfälle och orsak gifwit hafwe. Hharföre såsom Wij sådant uti consideration tagit hafwe, jämwäl ock derhoos betrachtat, uthi ett Rijke och Regemente både hälsosampt, såsom ock höghnödigt at wara, at hafwa, uthi wägande och måhlande, een regular wissheet, som uthi inbördes Handel och Wandel, Säll och Kiöp, och elliest alle Opbörder och Uthgiffter, ett rättesnöre kan wara, och hwar och een, hwad honom tilkommer, oförsnillar tildeela; Altså och emedan Wij, Wåre trogne Undersåthare, medh nådig omwårdnat altijdh omsatte, uthi det som kan lända til deras wälfärdh och förkoffring, gagn och bästa; jämwäl ock alt, hwarigenom godh Ordningh uthi Rijket kan styrekias, Oss til befrämjande, på alt görligit sätt låta angeläget wara: Ty hafwe Wij också, framfahrne Konungars gode Exempel til effterfölgdh, Wåre tanckar der hän welat rätta, at i Wårt Rijke, och der under liggiande Provincier, all Wigt, större och mindre Mått och Måhl, effter richtigh proportion och mensur, måtte förenas, och uthi ett skick allestädes och öfwer alt ställas; hälst effter som ock Wij uthaff Ständerne, uppå sidst håldne Rijksdagh, underdånligen der om äro ansökte bleffne; Fördenskuld och detta ährendet uthi betänckiande tagit, och medh Wårt och Wårt RijksRådhs råde, omsijder welat det öfwer på efterfölliande sätt stadga och förordna.

At uthi hela Rijket een och enahanda Aln skal brukas, nembligen den, som uthaff höglofl. i åminnelse Konung Carl den Nijonde är gilladh och approberader, och uthi Norrköpings Beslut af år 1604, Ryholms Allen kallas; Af hwilken också Modeller i Jern, oppå Stockholms Rådhhuus Dörr, finnes anslagen, hwilkens Allens halffdeel eller tro Quarteer een Swänsk Foot richtigt hålla skal; såsom ock alle Landtmätare och Reefwe Karlar plichtige och förbundne ware skole, at hafwa sigh det til ett wist och funderat rättesnöre, och der effter all Jordh- och Åkerland reefwa och Stång fälla, icke fördristandes sigh, at hafwa någon Stångh eller Reeff, som icke är effter een sådan Swänsk och Stockholms Foot fördeelt.

Karl IX beslutade 1604 på möte i Norrköping att Rydaholmsalnen skall gälla för hela riket. En kopia av Rydaholmsalnen sattes upp på dörren till Stockholms rådhus.

1 aln = 2 fot
1 fot = 2 kvarter

I lijka motto, såsom ett gemeent Grund- och Hufwud-Mått böör wara, hwar effter alle större och mindre Måhl kunna reguleras och rättas; Alltså blifwer här medh alfwarligen det Missbruuk förbudet, som här til förnimmes hafwa warit gängse, medh tweggiahanda, nembligen, ett större och ett mindre Kanne-Mått, hwilket åthskillige oreedor och Klagomåhl esomofftast förorsakat hafwer: och der emoot biudes och befalles, at hafwa uthi alle Städer och å Landet een och enehanda Kanna eller Kanne Måhl, effter dess forms innehåld, som der om i Provincierne publicerat warder, men uthi det öffrige, och elliest deelt, på sådant sätt, som det förr hafwer warit brukeligit, nembligen, uthi tro Stoop, Stopet uthi fyra Quarter, och Quarteret uthi fyra Orth; dock at desse deelar, effter Kannans stoorleek jembkade och proportionerade äro.

Kannan hade tidigare funnits i två storlekar i landet, men den kom nu att standardiseras för hela riket.

1 kanna = 2 stop ( = 32 ort)
1 stop = 4 kvarter (= 16 ort)
1 kvarter = 4 ort

Under frihetstiden kom "jungfru" att bli synonymt med ort.

Effter således inrättat Kanna skole alle större Måhl, i wåto och torro, författas och anställas, i så måtto at een Åhm håller sådane 60 Kannor, een Fierdedehls Åhm eller Anckar fämbton, och een Öhl Tunna och Spijlträå fyratijo otta Kannor, een Fiärdingh tolff, een Otting sex.

1 åhm = 60 kannor
1 åhm = 4 ankare
1 ankare = 15 kannor
1 öltunna = 48 kannor
1 öltunna = 4 fjärdingar
1 fjärding = 12 kannor
1 åtting = 6 kannor

Men hwad Spannemåhls Tunnan widkommer, så, ehuruwäl på Rijkzdagen i Örebroo åhr 1638, är för godt befunnet, att een Spannemåhls Tunna skulle hålla fembtijo fyra Stockholms Kannor; Lijkwäl, emedan sedermehra, effter nogha undersökning och ögonskeenlige erfahrenheeten, bepröfwat är, att samma fördeelningen icke hafwer sin behörige lijkheet, emoot Tunnans rätta Måhl och stoorheet, uthan att een Spannemåhls Tunna då sin rätta proportionerade stycken hafwer, när hon uthi fembtijo sex Kannor deelt blifwer;

På riksdagen i Örebro 1638 slogs felaktigt fast att en spannmålstunna ska hålla 54 kannor.

Det fastställs nu att 1 spannmåls-tunna blir lika med 56 kannor.

Effter som ock, uthaf det rätta gambla Kanne-Måttet, som sedermehra här i Wår Stadh Stockholm är blefwen men funnen, klarligen är at see, at uthaf ålder een richtigh Måhltunna 56 Kannor hållit hafwer, och at den senare fördeelningen uthi 54 Kannor allenast, uthaff een missräkning, som genom tijdsens förlopp, icke så nogha sedan är achtat, sin ursprung hafwer; Ty skal det här effter granneligen i acht tagas, at uppå bemelte Spannemåhls Tunna just 56 Kannor måhles, effter thet gambla och rätta Måhlet; dock wäl förståendes, at sielfwa Tunnan icke derigenom större görs, utan oförandrat förblifwer widh den stoorleek, som hon för detta hafft hafwer, dragandes twå Spån, een Span 4 Fierdingar, och heela Tunnan otta Fierdingar och 32 Fåat eller Kappar, således, at een Kappa håller 1 ¾ Kanna, och een Fierding 4 Kappar eller 7 Kannor.

För torra varor (t ex spannmål, ska följande gälla:

1 tunna spannmål = 56 kannor
1 tunna = 2 span (halvtunna)
1 span = 4 fjärdingar
1 tunna = 8 fjärdingar
1 tunna = 32 kappar
1 fjärding = 4 kappar
1 fjärding = 7 kannor
1 kappe = 1 3/4 kanna

Welandes Wij der hoos, at Skepporne blifwa, effter hwart Landskaps seedh och bruuk, så många oppå Tunnan, som förr hafwer warit, allenast, at de lempas effter Tunnorna, hwilke öfwer heela Rijket skole blifwa aff enehanda oföranderligh stoorleek.

Skäpporna standardiseras ej. De får följa vad som tidigare gällt i varje landsända. Huvudsaken var att man relaterade skäppan till tunnan. Skäpporna användes endast till torra varor.

Och emedan uthaff alt detta klarligen befinnes, att tweggehanda Tunno-Måhl äro och wara måste, nembl. Öhl- och Spanmåhls-Tunnor, den ene aff 48 den andra aff 56 Kannor, effter som ock aff ålder, emellan sådane Tunnor, een åthskilnadh warit hafwer; Hwarföre ock, til at undfly all irringh och willo, som uthaff bemelte Tunnors bruuk, uthan åthskildnat, entstå och opwära kunde; Ty hafwer Oss syns nödhwändigt, här at specificera och nampn gifwa, hwad Wahror och Perssedler, som medh den eene efter den andre bör författas, in- och uthmätas, sällias och kiöpas.

Och skal fördenskuld först och främbst, effter dhenne Dagh all Tijonde- Affradz- och Rättigheetz Spannmål lefwereras och upbähras, medh Spanmåhls-Tunnan aff 56 Kannor, icke medh rågat, uthan medh strucket Måhl, oskakat och ostoppat; Doch i Staden för Rågan, så ock affgången, skal tilmåhlas på hwar Tunna Rågh, Korn, Haffra, Hwete och Erter twå Kappar, oppå een Spann, een Kappa; uppå een Halffspann, een halff Kappa, och så hware effter annat; Men uppå hwar tunna Malt gifwes 3 Kappar, uppå Spannet 1½ Kappa, och så wijdare; Såsom ock ingen Mölnare, widh alfwarligit Straff, sig skal fördrista, i Mälderlöhnens opbörd, någon Tullkappa at bruka, som större är, än een rätt Kappa.

Skatt till Kronan och Kyrkan ska uppmätas med struket mått för tunnan - oskakat och ostoppat. Som ersättning för rågen ska till tunnan ges en extra kappe, till halftunnan en halv kappe osv.

Till en tunna malt ska 3 extra kappar ges istället för rågen.

Sammaledes skal en Tunna Salt opackat hålla 56 Kannor, eller 32 Kappar; Lijka som der emoot packat Salt kan och bör sällias i Spijltrå, aff 48 Kannor; effter som ock alle Spijltrån, ther uthinnan man fattar och sällier Kiött, sampt allehanda Fisk, så wäl torr, som salt, det ware sig Lax, Strömming, Torsk, Sijk, Kramsill, eller annan sådan arth, skole wara uthaff 48 Kannor, lijka medh Beck, packat Miöhl- och Tiähru-Tunnor, hwilke också uthaff 48 Kannors innehåld måste blifwa, warandes här medh i gemeen strängeligen förbudet, at göra eller bruka, i kiöp och sahlu, något Spijltrå, aff mindre eller större stoorleek, än aff bemelte 48 Kannor. Och skal een Åhm eller Tråånfaat hålla 60 Kannor.

Ytterligare och aldenstund uthi Wigtarne, så wäl som Måhlen, stoor oreedo och irring sigh hafwer begynt, at inrista; Ty hafwe Wij, nogha låtit effter ransaka, hwilke Wigter för detta hafwe warit, och ännu medh ofwanbemelte regulerade och rättade Måhl kunne stå uthi een skiähligh liikheet, så at de medh hwar annan öfwer eens stämma. Och skola derföre uppå ett Swenskt Skåhlpund gåå 32 Lodh, och der effter alle Victualie- Specerie- och allehanda Kramwahror wägas och förhandlas; Förblifwandes emellan denne Skåhlpundz- eller Victualie-Wigten, och Jern- eller Koppar-Wigten den proportionerat skildnadh, som för detta ock aff ålder warit hafwer, nembligen, at fyra Skålpundh, Victualie Wigt, just göra såmb Marckpundh, uthi Jern- eller Koppar-Wigten.

För alla speceri- och kramvaror ska följande gälla:

1 skålpund = 32 lod

Hwar af wijdare står til at märckia, och i nogha acht böör tagas, at såsom Skåhlpund- och Marckpundz-Wigten altijdh hafwer warit, och ännu blifwer tweggehanda, så blifwer ock Lisspundz- och Skieppundhz-Wigterne tweggehanda, i så måtto, att ett Lisspundh, Jern- och Koppar-Wigt, håller 20 Marck, hwilke äfwen göra sexton Skålpundh, sådane Lisspundh gå 20 uppå ett Skeppundh Jern- och Koppar-Wigt. Och kommer således uppå ett Skeppundh 400 Marck, hwilke göra 320 Skålpundh; hwar emoot Ett Lisspundh Victualie-Wigt böör hålla 20 Skålpundh, och ett Skeppundh 20 sådane Lisspundh, så at uppå eet Skeppundh i så måtto kommer 400 Skåhlpundh, och 500 Marckpundh, görandes sålunda 4 Skeppundh Victualie-Wigt såmb Skieppundh Jern- och Koppar-Wigt.

För järn och kopparvikt ska följande gälla:

1 lisspund = 20 mark
1 skeppund = 20 lisspund
1 skeppund = 400 mark

1 lisspund järnvikt =
        16 skålpund viktualievikt
1 skeppund järnvikt =
        320 skålpund viktualievikt

För viktualievikt ska följande gälla:

1 lisspund = 20 skålpund
1 skeppund = 20 lisspund
1 skeppund = 400 skålpund

1 skeppund viktualievikt =
        500 mark järnvikt

Och wele Wij, at denne Victualie- och Skålpundz-Wigten skal hållas och gängse wara, öfwer hela Rijket, det ware sigh å Landet, eller Bärgzlagorne, så wäl som i alle Siö- och Opstäder; lijka såsom ock, hwad Jern- eller Koppar-Wigten widhkommer, den samme må och skal brukas, icke allenast i Stockholm, uthan ock i alla Siöstäder, både här uthi Rijket, hwarest för detta man den samma hafft hafwer, såsom ock uthi de sedermehra under Cronan komne Provincier, uthi hwilke den här effter böör introduceras och inrättas; Allenast, at denne Wigt, för Metallernes swåra förssel skuld, i Bergzlagerne och Opstäderne, sin proportionerat Öfwer-Wigt (uthi hwilken de, emot Stockholms Wigt, af ålder stått hafwe) behålle, at stå deste bättre sin uthfracht och kostnadh.

Med "Siöstäder" avses hamnstäder vid kusten.

Med "Opstäder" avses hamnstäder i inlandet, t ex Västerås.

Alle Pyndare och Besman, så i Städerne som på Landz-bygden, skole affskaffas, och fördriste sigh ingen, effter denne Dagh, denne Wigts-Sort, antingen i kiöp och sahlu, eller elliest annars, än til sitt eget huusbehof at bruka, effter som ock Pyndare och Bessmare-Wigten allaredo förmedelst 1638 Rijkzdagz Besluth, såsom otienligh, är affskaffadh och förbudin, uthan skal i samma ställe, här effter wara Faat- och Skåhl-Wigter, medh tilhörige justerade och krönte Lödiger aff een Ottondeels, een Fierdedeels, Ett halfft och heelt Skålpundh. Händer dhet sigh, at antingen Kiöparen eller Sälliaren, sålunda åsämbias, eller ock Wahrorne aff den egenskap äro, at de effter Jernwigten försällias; då skola Wahrorne uppå Stadsens, eller Marcknadz-platsens Wåghbodz Wigt wägas. Men elliest ingen sigh fördriste hemma, och uthi sitt Huus, medh annor Wigt, än Skåhlpundz- eller Victualie-Wigt att handla, hwilken genom mehr bemelte proportion, af 4 til 5, altijdh til Jern-Wigten kan reducerat blifwa.

Pyndare och besman förbjuds. De får endast användas i hemmet för privat bruk. Vid 1638 års riksdag förbjöds också pyndare och besman.

Istället ska balansvåg användas med krönta vikter enligt följande: 1/8 skålpund, ¼ skålpund, ½ skålpund samt helt skålpund.

Hemma i sina hus ska allmogen använda skålpund viktualievikt som viktsort. Förhållandet 4:5 ska råda mellan järnvikt och viktualievikt.

Alt Smide och gutet Arbete, af Koppar och Mässingh, som sällies och kiöpes, hemma i Huusen, skal wägas effter Skålpunz Wigten, medh mindre Kiöparen och Sälliaren annorledes sigh emellan förlijka; Wäge då, som förr är sagt.

Järnsmide och gjutna arbeten av koppar och mässing ska vägas efter viktualievikt.

Sidst, och ehuru wäl höglofl. i åminnelse, Koung Gustaf Adolph, een synnerligh försorg och omwårdnat för richtigheeten medh Landtmäterije och Jordreefning dragit hafwer, låtandes fördenskuldh affatta een wiss Landtmätare-Ordning;

Så, emedan lijkwäl stoore missbruuk och oredor, oachtat sådan Förordningh, nu een rumb tijdh äre föregångne, i det, at snart hwar Refwe Karl hafwer mätt effter sin serdeles Stång, hwarigenom een stoor olijk- och orossheet i Landtmätningen är opwuxen; Hwarföre påbiudes alle Landtmätare och Rfwe-Karlar, at de effter denne Dag, icke bruka nogon Stångh eller Reeff, som icke är deelt, effter een Swensk och Stockholms Foot; om hwilken i begynnelsen aff detta Wårt Placat förmähles; wetandes der hoos, at,

som en Måhltunna håller 56 Kannor, så håller ock ett Tunne- eller Öhres Landh 56000 quadrat Foot, och een Kannas uthsäde, just 1000 quadrat Foot, hwar igenom också ofwan bemelte Landtmätare-Ordning, at ett Tunneland skal hålla 14000 Alnar (är äfwen 56000 Foot) blifwer i sin fulla kraft och Vigor.

1 tunna [säd] = 56 kannor
Tunnland kallas även öresland
1 tunnland = 56.000 kvadratfot
1 kanna utsäde till 1000 kvadratfot
1 tunnland = 14.000 kvadratalnar
(1 kvadrataln = 4 kvadratfot)

Och på det alt detta måtte deste bättre nå sin behörig richtig- och wärckställigheet; Ty hafwe Wij i Nåder sålunda förordnat, at Wårt Cammar-collegium wisse Mått och modeller aff Aln, Kanna, Kappa, halff och heel Spann, halff och heel Tunna, effter den här ofwan til förmelte proportion, skal låta formera och författa, som sedan til alla Provincies och Städer skole afskickas, således, at ett der uthaff uthi hwar Kiöpstadh, Handels- och Marknadz-Plass, såsom ock i hwart Härad och Sochen, förwarat och för lijkare brukat blifwer, til at dher efter all annor Måhl och Wigter regulera och inrätta: Hwar fempte också een wiss Person skal förordnas, och af Oss medh tienligh instruction och Fullmacht försees, til at allestädes uthi Rijket, de här til bruukade Alnar, Wigter och Måhl öfwersee, och dem efter ofwanbemelte Modeller inrätta, sampt ock hwart och ett stycke medh ett synnerligit der til afsöndrat Crone-märke stämpla och aftekna, casserandes alle, så Alnar som andra Måhl och Wigter, hwilke befinnes medh desse modeller icke ense at wara; Befallandes Wij der hos alfwarligen alle Gouvernerurer och Landzhöffdingar, sampt Magistraten i Städerne, at sedan, som på sådant sätt Alln- och Tunno måhl, jempte Wigterne, en gång richtigt äro märckte och jembkade, de sigh då låta angeläget wara, noga omsorgh och inseende at hafwa, det ingen, ehoo den ock är, något annat Mått, eller annan Allen och Wigt hos sig hafwer eller brukar; låtandes til den ända, genom wisse besworne Män åhrligen effter ransaka, om på någon ort een eller annan orichtigheet och missbruuk der emoot förelöper, så frampt de icke för deras försummelse til swars welle stånda, der elliest någon med orichtigheet uthi Måhl eller Wigt beslagen blifwer.

 

Likare för aln, kanna, kappe, spann och tunna ska skickas till alla delar av landet.







Justeraretjänster ska inrättas på flera håll i riket.

Och der sedan någon funnes å Landet eller i Städerne, antingen i Marcknader, eller i sitt eget Huus, Kiöp och Sahlu, Opbörd och Uthgiffter, bruka annor Alln, Mått eller Wigt, än den, som på ofwanberörde och uthi detta Wårt Placat stadgat sätt särdeles krönt är; den samme skal, efter Ståndes och Personens wilkor, blifwa med ett anseenligit arbitral Straff belagdh, och det orichtige, antingen Wigt, Aln, eller Måhl, hwar med han är åtagen, honom fråntagas och sönderslås. Blifwer ock någon beslagen, at hafwa krönt med ett falskt effterstämplat Cronomerckie, då straffas han, effter Lagh och lagha Stadga, såsom den Wår Wigt och Måhl förfalskat hafwer. Wij biude altså ytterligare och befalle, först och främbst så wäl Wåre egne, som ock wåre godhe Mäns af Ridderskapet och Adelens Tienare och Opbördzmän, i lijka måtto alle andre Wåre Undersåtare i gemeen och i synnerheet, både uthi Städerne och å Landet, eller widh Bruuken, jämwäl ock alle, som elliest här wistas, och drifwa der hoos Handel och Näring, at de denne Wår Förordningh granneligen observera och i acht taga; Sedan Wår Öfwer-Ståthållare i Stockholm, General-Gouverneurer, Gouverneurer och Landzhöffdingar, så ock alle, som wederböre, och för Wår skuld wele och skole giöra och låta, at de rätta sigh här effter, och så lagha, at det som Wij här uthi hafwe stadgat, må hörsambligen effterlefwas.

Til yttermehre wisso etc. Datum ut Supra.

Datum som ovan.




Observera att i förordningen har viktsorten ass inte kommit med (1 skålpund = 8848 ass). Men två år senare, dvs år 1667, kom en kompletterande förordning där man fick med denna viktsort.

Om du vill läsa mer om svensk vikthistoria, klicka   << här >>



Placatet i original från 1665

Strax efter det att jag publicerat artikeln 5 januari hände det sig att jag lyckades skaffa mig ett exemplar av det tryckta originaldokumentet från 1665. När jag jämförde texten med Stiernmans avskrift från 1753 gjorde jag följande iakttagelser:

1. Texten är till innehåll ordagrant återgiven 1753.
2. Den ålderdomliga stavningen från 1665 hade ändrats till vad som gällde 1753.
3. Ett tryckfel i texten 1665 kommit med i 1753 års avskrift.
4. 1753 års avskrift tog inte med namnen på dem som undertecknade dokumentet.

Den ålderdomliga stavningen moderniserad 1753

Redan på titelbladet kan vi se en skillnad. På 1665 års original står det Mått och Wicht, medan det i 1753 års avskrift står Mått och Wigt.

Tryckfelet som följde med i avskriften

Så här står det på ett ställe 1665: Tunneland skal hålla 14000 Alnar (är äfwen 56000 Foot)
Så här står det i 1753 års avskrift: Tunneland skal hålla 14000 Alnar (är öfwen 56000 Foot)

Felet har således inte rättats till i avskriften. Det ska naturligtvis vara kvadratalnar och kvadratfot.

Namnen på dem som undertecknade dokumentet

År 1665 var Karl XI endast tio år och landet styrdes av en förmyndarregering. Det var änkedrottningen Hedvig Eleonora som styrde landet med hjälp av ett riksråd. Följande personer undertecknade dokumentet:

Hedvig Eleonora
Sewed Bååt som ersättare för riksdrotsen Per Brahe
Lorens von der Linde som ersättare för riksmarsken Carl Gustaf Wrangel
Gustav Otto Stenbock, riksamiral
Magnus Gabriel De la Gardie, rikskansler
Gustav Bonde, riksskattmästare

         


Sonesgården den 26 februari 2012

Lennart Castenhag

Dokumenthistorik

2012-02-26 Kompletterat med placatet i original från 1665
2012-01-05 Publicering på Sonesgårdens hemsida för första gången