Ornäsbjörken

Första exemplaret av ornäsbjörk upptäcktes i ett skogsbryn på egendomen Lilla Ornäs 1767 av Hans Gustaf Hiort, sedermera adlad till Hiort av Ornäs. Han tog vara på plantan och flyttade in den i sin trädgård. Det visade sig att björken var en mutation och den var steril också. Hans Gustaf lyckades i alla fall föröka den med hjälp av sticklingar och under 1800-talet fanns det några få exemplar att köpa.

Ursprungsbjörken förolyckades tyvärr under en storm 1887, men idag finns åter en liten björk på den plats där det första exemplaret upptäcktes.

Ornäsbjörken katalogiserades av Carl von Linné och han skapade den latinska namnformen betula ur det keltiska namnet för björk, betu. Namnet pendula kommer av latinets pendere som betyder att hänga.

1985 blev ornäsbjörken utnämnd till Sveriges riksträd av Föreningen för kommunal park- och naturvård och år 1986 planterades en ornäsbjörk i varje svensk kommun.

Det finns omkring femtio olika arter av björkar men fransbjörken, Betula pendula crispa, förväxlas ofta med Ornäsbjörken och säljs också som sådan i vissa fall. Men fransbjörken har handflikade löv med 2-4 sidoflikar till skillnad från ornäsbjörkens avsevärt gracilare löv.