Aragonien - från obetydligt
        bergsrike till imperium

Födelsen av kungariket Aragonien

Bland bergen i det väldiga bergsmassivet Pyrenéerna fanns för länge sedan ett hövdingadöme. Med tiden fick detta hövdingadöme ökad betydelse och blev ett kungadöme som skulle komma att kallas Aragonien.

År 1035 dog Sancho III, kung av Pamplona (Navarra) [1]. Han hade minst fem söner, och inför sitt frånfälle hade han ordnat så att tre av dem erhöll varsitt kungarike.

Sonen Garcia III föddes 1016. Han fick efterträda fadern som kung över fäderneslandet Pamplona (Navarra). Sonen Ferdinand I föddes 1015 och han blev kung över León, ett rike som till ytan var minst dubbelt så stort som Pamplona. På gränsen mellan León och Pamplona låg grevskapet Kastiljen. Det ombildades under mitten av 1000-talet till kungariket Kastiljen och Ferdinand I blev kung även över detta rike.

Äldste sonen, Ramiro I, föddes omkring år 1000 som resultat av en utomäktenskaplig förbindelse. Han tilldelades det lilla bergsriket Aragonien. Ramiro I:s hustru Gisberga födde åt honom sonen Sancho Ramirez som kom att efterträda sin far som kung över Aragonien, men då hade riket börja breda ut sig över den västra delen av Spanska Mark.

Senare skulle Sancho Ramirez bli kung över både Aragonien och Pamplona. Se nedanstående släktträd som beskriver sambanden.

Uppkomsten av provinsen Katalonien

Buffertzonen Spanska Mark mellan Frankerriket och Iberiska halvön hade erövrats från morerna av Karl den store. Buffertzonen kom således att lyda under Frankerriket. Den västra delen av Spanska Mark lade Aragonien beslag på. Den östra delen av Spanska Mark kom att kallas Katalonien och den var uppdelad i ett antal grevskap. Grevskapet Barcelona hade en särställning och stod över de övriga grevskapen.

År 987 tog greve Borell II av Barcelona makten över Katalonien och han förklarade självständighet för provinsen. Det skulle dröja ända till år 1258 innan den frankiske kungen gav sitt erkännande till denna uppdelning.

Aragonien och Katalonien under gemensamt styre

Ramiro II efterträdde sin far som Aragoniens kung år 1134. Efter tre år abdikerade han och överlät regentskapet på sin ettåriga dotter Petronila. Ramon Berenquer IV (född ca 1114) var greve av Barcelona, och ett äktenskap mellan honom och Petronila arrangerades år 1137. Därmed var regentskapet löst för Aragonien, men det innebar också att Aragonien och Katalonien hade förenats. Ramon Berenguer IV blev på så vis den förste greven av Barcelona på Aragoniens tron, och han skulle inte bli den siste.

Aragonien och muslimerna

Mellan de kristna kungarikena på norra Iberiska halvön och muslimerna på den södra halvan utkämpades en kamp om herraväldet över halvön. Den aragonesiske kungen Jaume I har gått till historien som ”el Conquistador”, dvs erövraren. Han levde under åren 1208-1276 och han lyckades flytta fram sina positioner söderut och införlivade Valencia med sitt kungarike. Han lyckades också köra bort muslimerna från Mallorca varefter han kunde utropa sig till kung av Aragonien, Valencia och Mallorca.

Valencia införlivades med Aragonien år 1238.

Aragonesiska kungar på Sicilien

År 1282 hade Siciliens befolkning tröttnat på öns franska överhöghet. Ett inbördeskrig bröt ut som resulterade i att kung Karl I av Anjou fängslades och avled [2]. Pedro III av Aragonien hade ingått äktenskap med Constance. Hon var dotter till Manfred av Hohenstaufen som hade varit kung på Sicilien. Manfred dödades i ett fältslag mot Karl I av Anjou då denne tog ön i besittning. Constance var så att säga tronarvinge in spe.

Den sicilanska adeln insåg att det fanns fördelar med att låta sig införlivas i den aragonesiska maktsfären, så Pedro III av Aragonien och Constance installerades som Siciliens kungapar år 1282. År 1285 dog Pedro och efterträddes av sonen Jaume II (Jakob) som regerade till år 1296 då han efterträddes av sin son, Fredrik III. Denne Fredrik dyker upp senare i berättelsen.

Mynten för allmogens dagliga bruk i det
medeltida Spanien hade låg silverhalt.

Det fjärde korståget

Det fjärde korståget hade som mål att erövra Egypten, men istället blev de franska korsfararna inblandade i en tronföljdsstrid i Konstantinopel som slutade med att de lade beslag på staden och etablerade det Latinska kejsardömet. Inom kejsardömet fanns bland annat furstendömet Achaia och hertigdömet Athen.

År 1261 återerövrades Konstantinopel av bysantinarna vilket innebar slutet för det Latinska kejsardömet. Furstendömet Achaia kom att tillfalla kungadömet Neapel, men i Athen vägrade fransmannen Guy I de la Roche och hans familj att släppa ifrån sig makten.

Hertigdömet Athen under aragonesisk kontroll

År 1308 hade Walter V av Brienne ärvt hertigdömet Athen. Han ville utöka sin maktsfär och han sökte stöd hos Kataloniens adelsmän för att annektera angränsande landområden. Katalanerna fann hans planer absurda. De körde bort honom från Athen och lade beslag på hertigdömet Athen för egen räkning år 1312. Därmed kom Athen att ingå i den aragoneiska maktsfären.

Fredrik III var Siciliens kung under åren 1296-1337. Han fann det lämpligt att utropa sin son Manfred till hertig av Athen [3]. Det officiella språket i Athen blev därmed katalanska istället för franska. Arrangemanget stärkte Aragonien-Kataloniens position som viktig sjöfarts- och handelsnation i Medelhavet.

Florens och Venedig tyckte kanske att Aragonien hade fått alltför stort spelutrymme i Medelhavet. Under åren 1388-1402 tog dessa länder omväxlande kontrollen över Athen.

År 1402 återtog Aragonien kontrollen över hertigdömet Athen och 1442 kunde kung Alfonso V av Aragonien även kalla sig kung av Neapel. Sedan tidigare hade Aragonien skaffat sig kontroll över Mallorca, Korsika, Sardinien och Sicilien. Aragonien hade blivit ett imperium.