Inledning

Det som gör den kristna medeltida myntningen på Iberiska halvön så spännande är omfånget av mynten och de många konstiga namnen. Under år 2013 kom standardverket för de medeltida iberiska mynten - Medieval European Coinage vol 6. Författare var Miquel Crusafont, Anna M Balaguer och Philip Grierson. Planschbilagan omfattar 1100 myntfotografier.

Den numismatiska utvecklingen på Iberiska halvån från 800-talet fram till senare delen av 1400-talet är inte så enkel att följa eftersom länder slogs samman och länder styckades upp allteftersom allianserna inom de kungliga familjerna förändrades. Dessa kungariken tycks ha levt i någorlunda fredlig samexistens, men grannsämjan var framtvingad - den gemensamma fienden var muslimerna.

Muslimerna (även kallade morerna) invandrade söderifrån på 700-talet och etablerade emiratet Cordoba. Omkring år 800 hade det muslimska området nått sin nordligaste utbredning och blev ett hot mot Karl den store och Frankerriket. En buffertzon förhandlades fram – Marca Hispanica (Spanska Mark) – och i den buffertzonen fanns kungriket Pamplona, det lilla bergsriket Aragonien samt det något större Katalonien som bestod av ett antal grevskap.

Buffertzonen Spanska Mark år 800.

Flera av grevskapen i Katalonien skaffade sig myntningsrätt – precis som i Frankrike. När Katalonien slogs samman med Aragonien upphörde myntningsrätten för de katalanska grevarna utom för grevarna av Barcelona som hade en särställning och stod över sina katalanska kollegor. Flera av dessa grevar var samtidigt kungar av Aragonien och de slog mynt i bägge sina roller. I övrigt verkar det som om myntningsrätten i den kristna delen av Iberiska halvön var ett kungligt privilegium så där går jämförelsen med Frankrike isär.

Den medeltida historien för de kristna rikena på Iberiska halvön handlar ytterst om att återerövra halvön från muslimerna. Undan för undan trängdes muslimerna söderut och till slut var det bara Granada kvar som intogs år 1492.

Det vanligaste medeltida myntet i de kristna områdena av Iberiska halvön var DINERO. I Portugal sade man DINHEIRO. En halv dinero var en OBOLO. Här känner vi igen oss från Tyskland och Frankrike, men sedan dyker det upp mynt vars namn kräver en närmare förklaring. De beskrivs allteftersom de omnämns i texten.