.

GIIA-sidan

Uppdaterad 2019-12-19

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

<< åter till GIIA-sidan >>

.

Att variantbestämma
    GIIA runda kopparmynt



INNEHÅLL

Inledning - några metoder för variantbestämning
Hallborgs och Hartmanns metod från 1883 – hur fungerade den?
Några svagheter hos Hallborgs och Hartmanns variantbestämning
Appelgrens studie av GIIA 1 öre koppar från Säter
Frs-prydnaden – jämförelse mellan H&H och Appelgren
Frs-prydnaden på 1 öre Säter – några egna iakttagelser
Slutkommentarer





Inledning - några metoder för variantbestämning

Hallborg och Hartmann gör en banbrytande insats 1883

År 1883 publicerade Olof Hallborg och Robert Hartmann sitt banbrytande arbete ”Utkast till beskrifning öfver Gustav II Adolfs och Christinas kopparmynt” som nr 8 i Svenska Numismatiska Föreningens skriftserie Numismatiska Meddelanden. Hallborgs och Hartmanns arbete fick till följd att samlarintresset för GIIA:s och Christinas kopparmynt sköt i höjden för att sedan alltid ligga på en hög nivå.

Hallborgs och Hartmanns metod för variantbestämning av GIIA kopparmynt har på senare år visat sig ha alltför stora brister. Bland annat täcker den inte in alla varianter som kan förekomma och den tar ej heller hänsyn till kungakronornas utformning vilket är en allvarlig brist.

Appelgrens studie av Gustav Cavallis samling kopparmynt 1927

Appelgrens studie av Cavalli-mynten 1927 täcker ej heller in alla varianter som förekommer. Den gode Gustav Cavalli hade således inte lyckats samla på sig GIIA-mynt i tillräckligt stor omfattning trots att hans samling stod i särklass. Inte heller i denna studie tas det hänsyn till kungakronornas utformning på GIIA-mynten.

Ulf Ottosons försök att beskriva GIIA kopparmynt 1996

Ulf Ottosson gjorde ett berömvärt försök att bringa ordning i varianterna av GIIA 1 öre kopparmynt i Mynttidningen nr 1 1996. Ottossons studie visar på ett nytt angreppssätt där gravörstilarna spelar en central roll. Med ett stort antal fotografier av hög klass visar Ottosson hur olika detaljer ska tolkas. En utveckling av detta angreppssätt skulle kunna ge framgång.

Sten Törngren ”sätter ribban” 1991

Visserligen var det inte GIIA:s ettöringar i koppar som Törngren ägnade sitt liv åt utan Kristinas ettöringar. Törngrens metod är baserad på handritade teckningar i kombination med beskrivande text. Metoden är stringent, den är lätt att förstå och den är lätt att tillämpa.



Hallborgs och Hartmanns metod från 1883 – hur fungerade den?

Hallborgs och Hartmanns kriterier för att variantbestämma GIIA runda kopparmynt såg i stort sett ut så här:

  - Vilken myntort? – Tre alternativ.
  - Vilket årtal? – Fem årtal att välja mellan.
  - Hur ser sköldens konturer ut på åtsidan (i grova drag)? – Fyra alternativ.
  - Vilken frånsidekrona (dalavapnets krona)? – Tretton kronor att välja mellan.
  - Vilken lydelse har de bägge omskrifterna och var sitter myntmästarmärket?
  - Vilken prydnad överst på frånsidan? – Sex prydnader att välja mellan.
  - Hur ser interpunktionen ut? – Stor punkt eller kolon mellan orden.

Svaret på dessa sju frågor leder till ett unikt HH-nummer. Följande gäller för 1 öre Säter:

  År 1627     HH 26   – HH 32
  År 1628     HH 34   – HH 47
  År 1629     HH 58   – HH 97
  År 1630     HH 105 – HH 121
  År 1631     HH 125 – HH 134

Diskontinuiteten i nummerserien beror här på att halvören och kvartsören har utelämnats i redovisningen ovan. Hallborgs och Hartmanns intresse för interpunktionen resulterade i att det uppstod undervarianter som betecknades med bokstäver. HH 64 har till exempel undervarianterna a – d.

I publikationen ingår ett planschverk med 30 bilder enligt följande.







Bild   1 – 10   Prydnaden överst på frånsidan
Bild 11 – 23   Frånsidans kronor (dalavapnets kronor)
Bild 24 – 26   Kungakronorna över vasaskölden på Christina-mynten
Bild 27 – 30   De grova konturerna av sköldarna på GIIA-myntens åtsidor

Kommentar:   kungakronorna på GIIA-myntens åtsidor lämnades därhän ( ! ) Möjligen var det av ekonomiska skäl som man gjorde så. Det var ju inte billigt att publicera tecknade alster i tryck på 1880-talet och kungakronorna finns i många varianter.


Några svagheter hos Hallborgs och Hartmanns variantbestämning

Att tillämpa Hallborgs och Hartmanns metod för variantbestämning av GIIA:s kopparmynt har sina svårigheter. Det är kanske därför det är så sällan man ser den tillämpas, och om det sker är det oftast i auktionskataloger från någon välrenommerad mynthandlare.

I det följande kommer det att beskrivas vilka svårigheter man kan stöta på när man vill tillämpa Hallborgs och Hartmanns metod för variantbestämning.

1. Metodbeskrivningen för variantbestämning är ej lätt att få tag i

Att få ta på ett exemplar av Numismatiska Meddelanden nr 8 från 1883 där Hallborgs och Hartmanns metod beskrivs är inte lätt. Publikationen finns inte att köpa i handeln och den förekommer ytterst sällan på antikvariat. Ibland kan den dyka upp på auktioner för numismatisk litteratur – och då måste man vara beredd att betala en bra slant.

Om man är medlem i Svenska Numismatiska Föreningen har man tillgång till föreningens omfattande forskningsbibliotek för numismatik, och där finns Numismatiska Meddelanden nr 8. Men kansliet har bara öppet en dag i veckan.

2. Metoden tar ej hänsyn till gravörstilar

Hallborgs och Hartmanns metod för variantbestämning tar på intet sätt hänsyn till olika gravörstilar. Två mynt med samma HH-nummer kan därför se väldigt olika ut.

Som exempel visas här två mynt av varianten HH 38. Lägg märke till den stora skillnaden i vinkeln mellan pilarna.

             

       
1 öre Säter 1628 (id nr 1412)


1 öre Säter 1628 (id nr 1111)

Som ett ytterligare exempel visas här två mynt av varianten HH 81b. Lägg märke till de olika infästningarna mot skölden för kungakronan.

             

       
1 öre Säter 1629 (id nr 967)


1 öre Säter 1629 (id nr 1218)



3. Falsarier som smugit sig in i Hallborg-Hartmann-studien

HH 32 är en mycket spännande variant. Det är en ettöring från Säter 1627 med slät sköld. Den torde vara ytterst sällsynt ty det året gjordes inga ettöringar med slät sköld. Det skulle dröja till 1629 innan släta sköldar dyker upp på ettöringarna från Säter.

Det visar sig att det mynt som givit upphov till varianten kommer från en enda samling (Fromell) och mycket tyder på att det är ett falsarium, dvs någon har ändrat årtalet.

HH 125 är en annan spännande variant. Det är en ettöring från 1631 med rosor på ömse sidor om skölden på åtsidan. Några sådana mynt gjordes ej detta år. Även här visar det sig att ett exemplar från en enda samling legat till grund för varianten (Fromell) och här råder stark misstanke om att det är ett mynt från 1629 som fått årtalet förändrat.

Tillagt dec 2019
2015 dök det mynt upp på en auktion som legat till grund för HH 125. Det går inte att påvisa att årtalet är ändrat. Myntet har fått nr #182½ och är unikt. Det märkliga med detta mynt är att kronan på åtsidan har fått en underlig utformning, med en stil som starkt avviker från hur kungakronorna graverades på 1600-talet. Det är svårt att värja sig för tanken att kungakronan är manipulerad i efterhand. Kanske täcktes den ursprungliga kronan av en stampklump som sedan omformats till något som skulle likna en krona.

4. Alla förekommande varianter täcks ej in av H&H-studien

Det finns många noteringar i litteraturen som berättar om varianter av GIIA 1 öre runda kopparmynt som ej täcks in av H&H-studien. Här är ytterligare ett exempel:


1 öre Säter 1628, id 1067. Sköld 28. NOVA CVPREA i frånsidans omskrift. M saknas i årtalet. SVEC i åtsidans omskrift.
Denna variant finns inte beskriven av H&H.

5. Problemet med prydnaderna överst på frånsidan

Hallborg och Hartmann anser att det finns sex varianter av prydnader överst på ettöringarnas frånsida från Säter. De sex varianterna visas i det planschverk som medföljer publikationen. Om vi utgår från att bilderna är skalenliga får vi följande resultat:


Hur mycket kan man lita på detta? Är det storleken på prydnaden eller antalet kronblad på blommorna som är avgörande? Att det är förenat med svårigheter att hänföra ett objekt från ett enskilt mynt till någon av ovanstående sex typer ska vi se lite längre fram.




Appelgrens studie av GIIA 1 öre koppar från Säter

År 1927 gjorde TG Appelgren en genomgång av den omfattande samling kopparmynt som apotekaren Gustav Cavalli lämnat efter sig. I den katalog som blev resultatet av Appelgrens studie får objekten ett löpnummer. Idag refereras det till dem som Cav-nr.

Appelgrens metod för att särskilja varianterna bygger till stora delar på Hallborgs och Hartmanns arbete. Appelgren hänvisar till deras planschverk för att t ex beskriva åtsidornas sköldar, dalavapnets kronor och prydnaden överst på frånsidan. Men Appelgrens förtjänst är att han även i viss mån tar hänsyn till gravörstilar (myntmästarmärkets utformning, dalavapnets pilfjädrar och vinkeln mellan pilarna).

Tyvärr lämnar Appelgren kungakronorna på åtsidorna därhän (så som även H&H gjorde). Den skarpögde Appelgren hade här kunnat göra en stor insats, men hans uppdrag var ju att göra en katalog inför den stundande auktionen som anordnades av Bobergs Mynthandel. Att hålla sig till den tradition som grundlagts av Hallborg och Hartmann föll sig således naturligt – men han angav inte HH-nummer i katalogen !




Frs-prydnaden – jämförelse mellan H&H och Appelgren


Både H&H och Appelgren har prydnaden högst upp i frånsidans omskrift som kriterum för variantbestämning. Låt oss se om det råder överensstämmelse mellan HH-nummer och Cav-nr i detta avseende.


Jämförelse för mynt från år 1627, Säter

Här råder stor enighet mellan H&H och Appelgren. Den enda skillnaden är HH 32, ty det är den variant som sannolikt är ett falsarium, vilket Appelgren genomskådat.

Jämförelse för mynt från år 1628, Säter

Här tycker Appelgren att vissa mynt har en frs-blomma av typ 2 och andra mynt har prydnader av typen 6. Sådana mynt såg ej H&H.

Jämförelse för mynt från år 1629, Säter

År 1629 är det svåraste årtalet för variantbestämning ty här finns den största variationsrikedomen. Appelgren tycker sig se frs-blomma typ 4 på vissa mynt vilket ej stämmer med H&H:s uppfattnig.


Jämförelse för mynt från år 1630, Säter

För år 1630 råder stor avvikelse. Appelgren tycker att frs-blomma typ 2 är vanlig, men H&H tycker att typ 3 är legio.

Jämförelse för mynt från år 1631, Säter

För år 1631 råder fullständig oenighet i jämförelsen. H&H tycker att alla frs-prydnader är av typ 3 och Appelgren tycker att alla frs-prydnader är av typ 2.




Frs-prydnaden på 1 öre Säter – några egna iakttagelser

Ett öre koppar 1627, Säter

Den absolut vanligaste frs-prydnaden på 1 öre Säter 1627 är typ 1 som närmast är att likna vid ett kors. Ibland kan korset mer likna en blomma med fyra kronblad.

Frs-prydnad typ 2 förekommer också vilket varken H&H eller Appelgren sett. Frs-prydnad typ 5 och 6 finns med hos både H&H och Appelgren.

 

Frs-prydnad typ 1 är vanligast på 1 öre Säter 1627.
1 öre Säter 1627, id 918.

 

Frs-prydnad typ 2 förekommer också vilket
varken H&H eller Appelgren noterat.
1 öre Säter 1627, id 1353.





Ett öre koppar 1628, Säter



Prydnad typ 1, 3 och 4 förekommer hos H&H. Appelgren hittade även typ 2 och 6.          


Frs-prydnad typ 2 förekommer på 1 öre Säter 1628 (id nr 1248).
Appelgren hittade denna typ av 1 öre Säter 1628 men det gjorde inte H&H.





Ett öre koppar 1629, Säter



Frs-prydnad typ 1 och 3 ska finnas enligt både H&H och Appelgren, men Appelgren fann även typ 4 som ska vara en blomma med 5 kronblad.

Av ovanstående bild framgår att en blomma typ 2 möjligen också skulle kunna förekomma 1629, vilket varken H&H eller Appelgren funnit.

         


Frs-blomma, möjligen typ 2. Fem dubbelflikiga kronblad.
Höjd 2,9 mm. 1 öre Säter 1629, id 1351.





Ett öre koppar 1630, Säter



Här ser vi att blommorna kan ha både 5 och 6 kronblad och typ 3 med 6 kronblad kan vara större än typ 2 med 5 kronblad. Det är lätt att förstå att det rådde stor oenighet mellan H&H och Appelgren hur detta skulle tolkas. H&H ansåg att typ 3 var legio medan Appelgren ansåg att det fanns både typ 2 och 3.

         


Frs-prydnad typ 2, höjd 3,2 mm. 1 öre Säter 1630, id 1377.





Ett öre koppar 1631, Säter


Nog liknar ovanstående bild en blomma typ 2 mer än en blomma typ 3. H&H tyckte att blomma typ 3 var legio, men Appelgren hänförde prydnaden till typ 2.

         




Frs-prydnad typ 2. 1 öre Säter 1631, id 836.





Slutkommentarer

Den idag enda generella metoden för variantbestämning av GIIA 1 öre koppar är H&H från 1883. Tyvärr har metoden många brister vilket gör att den idag inte tillämpas annat än i undantagsfall.

Appelgrens variantbeskrivning (med Cav-nr) enligt Bobergs auktionskatalog 1927 var nog aldrig tänkt som ett system för generell användning, och alla förekommande varianter täcks ej heller in av katalogen. Att använda Cav-nr generellt är därför inte särskilt meningsfullt.

Ulf Ottossons förtjänstfulla försök 1996 att bringa ordning i variantbestämningen av GIIA 1 öre koppar räcker inte riktigt till, ty han har inte fått med alla varianter av kungakronor.

Sten Törngrens metod för variantbestämning av mynt (Kristina 1 öre koppar) är det bästa som någonsin gjorts. När får vi en motsvarande metod för GIIA 1 öre koppar?



<< tillbaka till GIIA-sidan >>



Dokumenthistorik

2019-12-19       Kompletterat under rubriken "3. Falsarier som smugit . . . . "
2010-03-27       Publicering på GIIA-sidan för första gången