.
GIIA-sidan
Uppdaterad 2010-03-28
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
.
Min utrustning för myntstudier består av en digtal systemkamera med specialobjektiv för närbildsfotografering. Bildbehandling sker i Visio från Microsoft och det programmet erbjuder också goda ritmöjligheter.
Från lampan erhålls släpljus, dvs ljuset infaller inte lodrätt mot myntets yta utan ca 45 grader. På så vis skapas skuggor som förtydligar objektets konturer.
Med ännu mindre vinkel mellan det infallande ljuset och myntets yta ges längre skuggor vilket kan vara till fördel vid mycket svag prägling. Detta har även arkeologerna tagit fasta på när de t ex studerar hällristningar vars fördjupningar annars kan vara mycket svåra att se. För mynt med god prägling manas till försiktighet. Alltför långa skuggor gör det svårt att fastställa objektens konturer med god noggrannhet. |
|
Genom att lägga en linjal intill myntet erhålls en måttreferens för kalibrering av en digital linjal i bildbehandlingsprogrammet. Det uppskattas att en mätnoggrannheten av plus minus 0,03 mm uppnås, men störst inverkan på resultatet har fastställandet av objektets konturer. Objektens kanter är ju inte lodräta och frågan är om man ska mäta vid myntbotten eller högst upp på objektet. Vanligtvis försöker jag att mäta halvvägs upp på objektets kanter.
1 öre Säter 1628 (id 852). Det erhållna mätvärdet avrundas till närmaste tiondels millimeter
Med myntbilden i rak position i förhållande till ljuskällan erhålls naturliga skuggor. Det upplevs som att ljuset kommer ”rakt uppifrån” i förhållande till myntbilden. Genom att vrida myntet 50 grader åt vänster och 50 grader åt höger erhålls ljus som tycks komma från höger respektive från vänster i förhållande till myntbilden. Det här har man stor nytta av om myntet är av dålig kvalitet.
1 öre Säter 1628 (id 852 med objektet belyst ljuset från vänster, från höger och rakt ovanifrån.
Objektets konturer för var och en av de tre fotografierna fylls i med hjälp av bildbehandlingsprogrammet. Genom att jämföra resultaten och tolka eventuella skillnader kan objektets verkliga konturer fastställas med större säkerhet.
Ett märkligt fenomen uppstår om man vrider myntet mer än 90 grader åt ena eller andra hållet. På fotografiet ser det då ut som om objektet är en fördjupning istället för en upphöjning från myntbotten. Varför det ser ut så har jag ingen bra förklaring på – det är ju en illusion.
Som komplement till den digitala mättekniken kan en lupp med inbyggd linjal vara bra att ha till hands.
Om du som läser detta har ytterligare tips att dela med dig av är du välkommen att höra av dig.
<< tillbaka till GIIA-sidan >>
| 2010-03-28 | Publicering på GIIA-sidan för första gången |
