Skillingsmycket

I slutet av 1590-talet var det inbördeskrig i Sverige. Hertig Karl hade satt sig i sinne att störta sin brorson Sigismund från tronen vilket lyckades och han kunde utropa sig till kung Karl IX. Efter trontillträdet vidtog en blodig utrensning av sigismundanhängare i riket.

Sedan medeltiden hade det bland utländska soldater funnits en tradition att bära med sig mynt som skydd mot faror. Sankt Georgtalern var ett mynt som ansågs vara särskilt verksamt och de Sankt Georgtalrar som slogs i Mansfeld hade extra magisk kraft.

När det på 1600-talet börjar cirkulera stora kopparmynt i Sverige erbjuds allmogen möjligheten att bära mynt som amuletter. Nedanstående bilder visar exempel på sådana. Av den högra bilden kan vi förstå att myntet burits i en snodd om halsen på någon eller några under lång tid. Om en och samma person givit upphov till att det slitits så hårt kan vi förstå att amuletten haft sin givna verkan.

Alla hade inte råd att omvandla vackra silvermynt till smycken. Då fick man nöja sig med kopparmynt, och ville man att smycket skulle vara extra iögonfallande lät man försilvra det.

Nedanstående exempel visar hur man gjort en brosch av 1 Skilling 1805. Myntet har försilvrats för att glittra som en Gustavriksdaler, men det tunna silverskiktet har på sina ställen nötts bort vilket kanske gjort att man tröttnat på smycket och lagt undan det. Av den anledningen kan vi här glädja oss åt en 1-skilling som varken korroderat eller slitits ned.

Kostnaden för att förvandla 1-skillingen till en brosch översteg sannolikt värdet av det mynt som fick tjänstgöra som råvara.