.

Gamla mynt

Uppdaterad 2010-04-10

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

.

Den fula ankungen
    som visade sig vara en svan

För många år sedan samlade jag sporadiskt 1 öre Kristina i koppar. De stora tunga kopparmynten gav mig en känsla av att komma stormaktstiden riktigt nära. Jag fantiserade om att Kristina själv kanske hade hållit i något av dessa tunga mynt.

En höstdag för något år sedan (jag hade då gått i pension) kom jag att tänka på mina Kristina-mynt. Vad bestod samlingen av egentligen? Vilka varianter hade jag? Mynten hämtades hem från bankfacket och Sten Törngrens bok införskaffades. Jag satte mig ned för att läsa. Undan för undan lyckades jag klassificera mynten, men ett av dem, en snedcentrerad sliten ettöring gick jag bet på. Så här såg den ut:



                                                Den som sålde detta mynt till mig trodde det var en ettöring från 1640.


Efter att ingående ha granskat myntet stod det klart för mig att det inte ens kom i närheten av någon av 1640 års varianter. Stor misströstan uppstod, men så slog det mig att om jag istället gick bakvägen, dvs lämnade årtalet därhän kanske det skulle gå bättre.



                 
                                                                        Att tyda årtalet är inte lätt, men MDCXL står det inte !




Iakttagelser

1. Myntet har Säterkrona. Möjligen finns en slingerprydnad under kronan.
2. Omskrifter: SVE GOTH WAN DESI HE ) ( CVPREA
3. Inga rosor eller punkter vid sidan om åtsidans vapensköld.
4. Fem punkter eller rosor på frånsidan (svårt att se).
5. Ettan i ”1 öre” är av bockfotsstyp, dvs ej romersk siffra.
6. Årtalet innehåller minst fyra tecken efter MDC.
7. Inga punkter vid pilskölden (inga som helst spår av punkter).

Med hjälp av ovanstående gick det att med säkerhet säga att myntet hörde till gruppen 39-F, en liten grupp som endast består av två sällsynta varianter. Årtalet ska således tolkas MDC XXXIX.

Avsaknaden av punkter runt pilskölden gjorde det hela problematiskt. I det här fallet var myntet tydligt. Dessa punkter saknades.






Kontakt med Sten Törngren

Jag ringde upp Sten Törngren och undrade lite försiktigt om det möjligen var så att hans bok uppdaterats efter 1991. På Stens tonfall förstod jag att jag inte var den förste som stört honom med konstiga frågor. Han menade att gruppen 39-C var den största gruppen för 1639 års mynt och det var där mitt mynt kanske hörde hemma.

Jag stod på mig. Omskriften på myntet talade sitt tydliga språk. Det var inte 39-C.

Samtalet avslutades med att jag lovade att skicka Sten en samling fotografier. Två dagar senare ringde Sten mig.

- Du har rätt ! Det är ett mynt som hör till grupp 39-F, och det är inte att hänföra till de två hittills kända varianterna i gruppen.

Så var det alltså. Mitt snedcentrerade slitna mynt tillhörde en ännu ej observerad variant. Den fula ankungen visade sig således vara en svan.

Vi diskuterade hur vi skulle hantera detta, och Sten menade att en artikel i en mynttidning nog inte var att rekommendera. Endast goda exemplar duger för att skriva om. I det här fallet gick det ju inte ens att läsa årtalet utan stor ansträngning. Av tonfallet i Stens röst tyckte jag mig förstå att han mer än en gång fått försvara sin variantbeskrivning mot ifrågasättanden. Trots alla hedersbetygelser han mottagit kan det således ha förekommit uppförsbackar.






Epilog

Jag lydde Stens råd. Det blev ingen artikel i någon mynttidning. Anledningen till att jag här återberättar vad jag varit med om är att jag vill belysa kvaliteten på det arbete Sten har gjort.

Att variantbestämma ett mynt som är i så dåligt skick att årtalet endast kan tydas med svårighet är en utmaning. Att det fungerade i det här fallet – och att det dessutom kunde konstateras att det var en ny variant – ger Stens arbete högsta betyg.

En tanke: Bland de Kristinaettöringar som ligger i bankfack och byrålådor runt om i landet kanske det finns ett mynt av god kvalitet som liknar myntet på bilden ovan. Mitt exemplar av Kristinaettöring indikerar ju möjligheten av att det skulle finnas en tredje variant i gruppen 39-F. Om det är så, se till att offentliggöra din upptäckt så att varianten kan stadfästas.




Sonesgården den 10 april 2010

Lennart Castenhag