Georg Heinrich
              von Görtz
                        (1668 - 1719)

År 1716 utsåg Karl XII Georg Henrich von Görtz till ledare för det nyinrättade ämbetsverket Upphandlingsdeputationen. Syftet med detta ämbetsverk var att få fram pengar för att återupprätta Sveriges militära styrka. Det gällde ju att slutföra krigsinsatserna på ett ärofullt sätt.

Flera stora finansiella åtgärder vidtogs varav det mest kända är utgivningen av mynttecken (nödmynt). Senare tiders forskning har visat att det inte var von Görtz som var idégivare till mynttecknen. Tingström har gissat på att det var Casten Feif, en av de män som tillbringade tiden i Turkiet tillsammans med Karl XII. Görtz var snarare mycket tveksam till mynttecknen och försökte begränsa deras utgivning.

Mynttecknen visade sig dock verksamma för att stärka krigskassan, men för svenska folket blev de förhatliga och det blev von Görtz som fick utstå folkets vrede. I folkmun benämndes mynttecknen ”görtsdalrar” eller ”görtzens gudar” eftersom flera av mynttecknen bar bilder på gudar ur den grekiska och romerska mytologin.

Näst efter kungen hade Georg Friedrich von Görtz blivit Sveriges mäktigaste man och detta väckte naturligtvis avundsjuka och hat hos ämbetsmän och högreståndspersoner. Karl XII:s död 30 november 1718 blev därför en ödesdiger händelse för von Görtz. Fredrik av Hessen (Karl XII:s svåger) ställde sig i spetsen för dem som ville undanröja honom och han arresterades den 2 december anklagad för en mängd brott mot Sveriges intressen. Efter en summarisk och skandalös rättegång halshöggs han.

Trots det dåliga rykte von Görtz oförskylt skaffat sig reagerade folket på den rättsvidriga rättegången. Så här i efterhand är det ju lätt att tolka avrättningen som ett politiskt mord eftersom Fredriks hustru Ulrika Eleonora (Karl XII:s syster) ärvde kungatiteln för att efter två år överlåta den på sin man. Den mäktige von Görtz fick inte stå i vägen för sådana intressen! Det har sagts om Fredrik I att han som kung aldrig visade sådant prov på energi och handlingskraft som då han röjde von Görtz ur vägen.

På 1770-talet fick de efterlevande till von Görtz upprättelse genom att Gustav III gav dem 1 million daler SM i ekonomisk gottgörelse.

                                                *         *         *

Under Karl XII:s sista år spelade von Görtz en viktig roll som förhandlare med europeiska statsöverhuvuden i det psykologiska spel som uppstått efter det att Sverige inte längre visade sig vara en stormakt. Att inte Ryssland anföll Sverige i krigets slutskede beror mycket på det förtroende som den ryske tsaren visade von Görtz. Detta beskrivs utförligt av Voltare i biografin över Karl XII.