.

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

Uppdaterad 2013-11-17

.

Svärdsriddarens mynt

Ett gammalt silvermynt från medeltiden hade råkat komma i min ägo. Myntet var mycket slitet och omskriften var svårtolkad, men jag tyckte mig ändå kunna tyda RVAL och LIV. Kunde det vara de tyska korsriddarna som var upphov till myntet? Dessa riddare hade ju slagit sig ned vid Östersjön när korstågen till Det Heliga Landet inte längre stod till buds.

Gunnar Haljaks bok ”Livonian Coins XIII - XVIII Century" från 2010 införskaffades. Det var bara att sätta sig ner och läsa.


Schilling från Reval, c:a 1470. Diameter 19-20 mm. Vikt 0,955 gram. Stampställning 90 grader.



Den livländska orden och furstebiskoparna

På 1100-talet hade tyskarna börjat breda ut sig kring Östersjön. Vid nedre delen av floden Dyna (nuvarande Daugava), nära utloppet i Rigabukten, anlade den tyske biskopen Albert en borg år 1201. Senare skulle här växa upp en stad i stor prakt – Riga. Albert kallade det område han tagit i besittning för Marienland.

I området bodde det ett flertal stammar och folkslag och de hade bott där i fredlig gemenskap i generationer. En av stammarna kallades liverna och de var de som fick ge namn åt området. De kunde inte tåla att deras land togs ifrån dem av inkräktaren Albert. Men biskopen var fast besluten att ”förära” dessa hedningar den sanna tron. Han var inte bara präst – han var krigare också – och han förfogade över en arme som med svärdets makt bistod biskopen i hans föresatser.

Trots den till synes militära överlägsenheten lyckades inte Albert kväsa befolkningen, men han gav inte upp. Svärdsriddarorden [1] bildades för att ta sig an de motsträviga hedningarna i Balticum. Till orden knöts riddare som saknade meningsfull sysselsättning. En så överlägsen motpart skulle väl inte hedningarna i Baltikum kunna stå emot – men de gjorde de.

Som en sista utväg tog Albert hjälp av den Tyska orden, ty dessa f.d. korsfarare längtade efter ärorika uppdrag som ersättning för de avslutade kampanjerna mot Jerusalem.

Striderna i Estland och Livland blev mycket blodiga och kan närmast liknas vid ett folkmord. Byar brändes. Män, kvinnor och barn slaktades, men ändå vägrade befolkningen att ge upp. Riddarna enades då om ett samgående för att komma till ett avgörande i ”konflikten”. I praktiken innebar det att Svärdsorden, som vid denna tid blev känd under namnet den Livländska orden, blev en underavdelning till den Tyska orden. Borgen Wenden några mil nordost om Riga blev riddarnas högkvarter.

Striderna i Estland och Livland intensifierades, men en avgörande seger lät vänta på sig. Det skulle dröja hundra år (!) innan ursprungsbefolkningen kuvats till fullo.

Den Livländska orden gjorde sig till en härskarklass i Estland och Livland vid sidan av furstebiskoparna i Dorpat, Kurland och Wiek (inkl Ösel), men överst i hierarkin stod furste-ärkebiskopen i Riga. Både riddarna och kyrkans män var krigiska och hänsynslösa. De delade upp jorden mellan sig och försatte ursprungsbefolkningen i livegenskap.

År 1219 erövrades norra Estland av den danske kungen Valdemar Sejr som lät uppföra borgen Reval på platsen för en äldre borganläggning. Omväxlande kom denna del av Estland att lyda under Danmark och Livländska orden, men från 1346 gällde Livländska ordens överhöghet.

1300-talet innebar en ny tid för riddarordnarna. I Frankrike förbjöds Tempelriddarorden och ärkebiskopen i Riga såg en möjlighet att roffa åt sig egendom från Livländska orden. Men han hade missbedömt riddarnas styrka som ännu inte hade försvagats.

I början av 1500-talet visade det sig att både den Livländska och den Tyska orden var förlegade företeelser. De var ju i grunden katolska organisationer och de knäcktes till slut av reformationen. Vid 1500-talets mitt anslöts Livland till Polen. Estland hamnade under svensk överhöghet. Ösel-Wiek och Kurlands biskopsfurstedömen såldes till Danmark, men 1583 kom Kurland att inkorporeras med Polen-Litauen.


Baltikum omkring år 1400. Området i rutan uppe till höger visas nedan i förstoring.




Estland och Livland omkring år 1400. Området är uppdelat mellan Livländska orden och ett antal furstebiskopsdömen i en s k konfederation.

Förkortningar i kartan:   Lo = Livländska orden.   Ö-W = Furstebiskopsdömet Ösel-Wiek.



Riddarens mynt identifierat

Det vi nu känner till är att myntet är från Reval (nuv. Tallinn) från början av 1480-talet. Eftersom norra Estland vid den tidpunkten behärskades av Livländska orden kan vi anta att det var en ordensriddare som slog myntet vid myntverkstaden i Reval.

Nedan visas en skiss till förtydligande av myntet. Eftersom stampställningen är -90 grader hade jag först svårt att förstå omskriften. Den högra bilden är vriden 90 grader medsols för att öka tydbarheten.



Åtsidans omskrift HAMISTNI LIVONIE kan jag bara tyda delvis. Livonie betyder Livlands. Gunnar Haljak föreslår att det står HAGISTRI, och då ligger det nära till hands att tyda det som genitivformen eller pluralformen för det latinska ordet MAGISTER som betyder föreståndare, styresman, ledare eller mästare. Åtsidans omskrift skulle då kunna tydas som Livländska ordens ledare.

Frånsidans omskrift HONETA RVALIE är lättare att tyda som ”mynt från Reval.”.

I Haljaks bok finns myntet avbildat som nr 69 och det framgår också att Bernd von der Borch var ordernsmästare under åren 1471-83.


Vad hände sen?

Under stormaktstiden var både Estland och Livland en del av Sverige. I Dorpat grundades Sveriges andra universitet 1632 [2] och åtta år senare grundades universitetet i Åbo som Sveriges tredje universitet.

Den lilla svenska byn Nyen var rikets östra utpost, och långt senare skulle Nyen utvecklas till S:t Petersburg. När Karl XII krigade i Narva, slogs han mot fienden inom sitt lands gränser.

Ja, mycket finns att berätta om den tid då Sverige var ett fyrkantigt land med Åbo i dess geografiska centrum, men det är en annan historia.

Borgen Wenden finns för övrigt ännu kvar till beskådande – om än som ruin.


Efterskrift

Tyskarnas segslitna erövring av Estland och Livland kan ses som en parallell till spanjorernas erövring av Kanarieöarna på 1400-talet. Efter nittio år av strider gav ursprungsbefolkningen upp - inte på grund av motståndarnas effektivare vapen - utan för att de inte kunde bruka sin jord och försörja sig. De spanska kaptener som inlett belägringen var inte längre vid liv när offensiven var slut.

Foto och kartor av författaren


Sonesgården den 17 november 2013

Lennart Castenhag


Fotnoter
_____________________________________
[1]   Deras egentliga namn var Bröderna av Kristi ridderskap.
[2]   Några av dem som studerade i Dorpat var Georg Stiernhielm och Urban Hjärne.


Dokumenthistorik

2013-03-13     Ett faktafel korrigerat: Svärdsriddarorden bildades för att med svärdets makt kristna liverna o esterna
2013-03-13     Ett faktafel korrigerat: Estland såldes inte till Danmark 1561. Estland hamnade under svensk överhöghet. Däremot såldes Ösel-Wiek och Kurland till danskarna det året.

Namnet på ordensmästaren för myntet har identifierats.

2013-02-03     En första utgåva.