Sillögon/sillafjäll

Perioden 1855-1873 i svensk mynthistoria kallas Riksmyntperioden och den sträcker sig över tre kungar: Oscar I, Karl XV och Oscar II.

Starten på Riksmyntperioden infaller samtidigt som den dramatiska övergången till decimalsystemet i Sverige. Det är således slut att räkna i 1/8, 1/16 och 1/32 Riksdaler Specie. Den nya valören Riksdaler Riksmynt införs och det går en 100 öre på en Riksdaler Riksmynt. Så dyker således vår käre vän Öre upp igen efter att ha varit borta från arenan sedan Gustav III:s dagar, men bortsett från namnet har Riksmyntperiodens öre inget gemensamt med det gamla öret med rötter i vikingatiden. Riksdaler Specie lever dock kvar och det går fyra Riksdaler Riksmynt på en Riksdaler Specie.

Att det innebar en omvälvning för befolkningen att börja använda decimalsystemet har vi idag inte så lätt att förstå, men det gamla sättet att räkna satt så djupt i folksjälen att man var tvungen att trycka upp tabeller för omvandling mellan det gamla och det nya räknesättet till hjälp för köpenskapen.

Tioöringarna under Riksmyntperioden har en diameter av 12,7 mm och en vikt av 0,85 gram. Aldrig hade man väl sett uschligare mynt och i folkmun kom de att kallas fiskfjäll, fjäll, sillfjäll och sillögon (se Pengar i folkmun av Monica Golabiewski Lannby). Med en samling sådana mynt på bordet måste man vara försiktig. En kraftig nysning skulle få mynten att fladdra iväg.

Nedan visas ett "sillöga" i naturlig storlek. Sätt markören över bilden så expanderar den 3 gånger.

Lea Ahlborn anställdes som myntgravör vid Kungliga Myntet 30 mars 1855, en tjänst som hon sedan innehade ända till sin död 1897. "Sillögonen" hör således till hennes tidiga alster och bär gravörsignaturen L.A.

Alexander Grandinson var verksam som myntmästare under perioden 1838 - 1855. Han hinner således precis vara med om att introducera Riksmynten innan han dör. Hans myntmästarmärke är ibland AG och ibland enbart G.

Grandinson efterträds av Sebastian Tham, verksam under perioden 1855 - 1876. Thams myntmästarmärke är först T och sedan ST.

Alexander Grandinsons myntmästarmärke - AG - är ibland stort och ibland litet. Huruvida AG är stort eller litet för ett givet "sillöga" är inte så lätt att avgöra om man inte har något att jämföra med. Bilden nedan visar de bägge varianterna

De tioöringar med myntmästarmärket AG (både stort och litet AG) har stor porträttbild av kungen. Tioöringar med myntmästarmärke G finns med två olika porträttbilder av kungen - stort och litet porträtt. Tioöringarna med myntmästarmärke T har liten porträttbild av kungen.

Att det finns två olika porträtt av kungen 1855 har varit känt länge, men de gängse sätten att beskriva skillnaderna har inte varit så enkla att ta till sig vilket givit upphov till missförstånd.

I Sveriges Mynt av Ahlström, Almer och Hemmingsson beskrivs skillnaderna som:
    Större porträtt, långt skägg - mindre porträtt, kort skägg.

I Svensk Myntförteckning av Hamrin och Hyllengren beskrivs skillnaderna som:
    Stor bild med kraftig kant och pärlring - mindre bild med smalare kant.

Att bedöma huruvida det är stort eller litet porträtt respektive långt eller kort skägg är inte lätt ens i kraftig försoring, men ett knep att särskilja porträtten åt är att titta på kungens hårfäste. Det större porträttet visar den mer åldrade kungen med högt hårfäste. Det mindre porträttet återger en yngre kung med normalt hårfäste.

Under åren 1857-59 (då myntmästarmärket ST dyker upp på tioöringarna) ändras Oscar I:s porträttbild rejält. En detalj är att pipskägget blivit längre men den mest iögonfallande detaljen är att porträtten är utförda i låg relief.

Frånsidans lagerkrans 1855 - oregelbunden

Frånsidans lagerkrans 1857-59 - regelbunden

Märkliga omskrifter - Oscar I

Enligt en artikel i Myntkontakt nr 6 aug 1973 är det någon som har hittat ett illa punsat SVERIGES på ett sillafjäll 1855.

Hamrin har givit denna variant nr 69q i SMF-boken.

10-öringarna under Karl XV

Under Karl XV:s tid är kungaporträttet i hög relief och frånsidan har regelbunden symmetrisk lagerkrans. Bilden visar ett litet (normalt) kungaporträtt.   1861 var första året för Karl XV:s sillögon.

Stort o litet kungaporträtt Karl XV

Ytterligare varianter av Karl XV:s tioöringar

10-öringarna under Oscar II

År 1873 råkade man punsa in ett A (upp- och nedvänt) istället för V i SVERIGES.

SM-nr och SMF-nr

Upplagor

    *) K-A Wallroth anger 304 566 exemplar men SM-boken anger 578 716 exemplar

  **) endast ett fåtal exemplar producerades

***) en del med 1863

Sonesgården den 5 april 2012

Lennart Castenhag

Dokumenthistorik