.
Gamla mynt
Uppdaterad 2009-10-26
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
.
|
Året var 1776. Svensk bankpolitik hade kommit i obalans. Riksbanken hade nämligen varit alltför frikostig med att ge ut sedlar som därvid blivit kraftigt övervärderade. På den här tiden var sedlar (de kallades transportsedlar) det vanligaste betalningsmedlet vid inrikes affärer, om vi undantar dagligvaruhandeln. Transportsedlarna var utställda på belopp i daler kopparmynt. Sedan år 1745 hade banken inte haft någon möjlighet att lösa in sådana sedlar. År 1773 hade Johan Liljencrants avancerat från kommerseråd till finansstatssekreterare. Han tog tag i problemet som resulterade i en kunglig förordning per den 27 november 1776. Äntligen blev det möjligt för folk att lösa in de olycksdrabbade sedlarna – men till en lägre kurs än vad man hade förväntat sig. Den lägre kursen gällde även kopparmynten ty man avskaffade begreppet öre, ett begrepp som funnits ända sedan vikingatiden, och introducerar begreppet skilling. |
|
|
|
1 Mark från 1547 | Mynt skulle vara av silver, det var en princip som grundlades på vikingatiden. Gustav Vasa höll fast vid den principen och under hans regering kom silvermynt till användning i betydligt högre utsträckning än under medeltiden. Han introducerade Dalern med vilken hade gjorde sina utlandsaffärer. Mark och Öre introducerades också som silvermynt. Tidigare hade dessa begrepp endast varit räkneenheter. Det gick 4 mark på en daler och 8 öre på en mark. |
| År 1624 präglades det första kopparmynten i Sverige - ½ öre och fyrk1. Även för kopparmynten gällde att det gick 4 mark på en daler och 8 öre på en mark, trots att några markmynt i koppar över huvud taget inte förekom förrän på 1700-talet. Sverige hade därmed dubbel myntfot: kopparmynt och silvermynt. |  Fyrk från 1624 |
När kopparmynten infördes hade man tänkt sig att de skulle vara värdemynt, dvs metallvärdet i mynten skulle motsvara det nominella värdet. En ettöring blev därför ett ganska stort mynt och under Kristinas tid nådde ettöringarna en storlek som sedan aldrig skulle komma att överträffas.
Under Karl XI:s tid kom kopparmynten att präglas i både öre KM (kopparmynt) och öre SM (silvermynt), dvs kopparmynten följer två olika slags mynträkningar. År 1665 gick det 3 öre KM på 1 öre SM. Myntet 1/6 öre SM kom därför att kallas halvöre, eftersom det motsvarade ½ öre KM.
 |  |  |
| | |
Mynten visas här något förstorade, men den inbördes skillnaden i storlek stämmer någorlunda
Sedan Karl IX:s tid var Riksdalern2 det mynt med vilket man gjorde internationella affärer. Som vi kan se av bilden nedan gick det 3 daler SM på en riksdaler. Det innebar att det gick 96 öre SM på en riksdaler eftersom 1 daler motsvarade 32 öre.
|
|
För allmogens del gjorde man upp sina affärer i öre KM på 1700-talet (åtminstone var det så i Svealand). Om betalning gjordes med de större kopparmynten 1 eller 2 öre SM räknade man om beloppet enligt 1 öre SM = 3 öre KM.
Under Fredriks och Adolf Fredriks regeringar hade kopparmynt präglats i riklig mängd. Det stora kopparmyntet 2 öre SM kallades dubbel slant och det något mindre 1 öre SM kallades slant. 1 öre KM kom att kallas runstycke vilket var en benämning som fastställts i en kunglig förordning 1719.
Adolf Fredrik
Adolf Fredrik
Adolf Fredrik
2 öre SM 1763
1 öre SM 1763
1 öre KM 1768
dubbel slant
slant
runstycke
I samband med myntreformen som trädde i kraft den 1 jan 1777 enligt den kungliga förordningen per den 27 nov 1776 halveras värdet för kopparmynten gentemot riksdalern enligt följande:
1 riksdaler = 18 daler KM = 6 daler SM, eftersom 1 daler = 32 öre får vi
1 riksdaler = 576 öre KM = 192 öre SM
Det slås nu dessutom fast att riksdalern ska bli rikets huvudmynt, dvs öre KM och öre SM slopas som begrepp. Sverige hade från och med nu bara en myntfot, silvermyntfoten. Samtidigt fastställs även följande:
1 Riksdaler = 48 skilling
1 Skilling = 12 runstycken
Allmogen skulle således använda riksdaler, skilling och runstycken i dagligvaruhandeln, men några skillingmynt kom inte att präglas förrän flera år efter det att förordningen trätt i kraft. De gamla kopparmynten fick gälla enligt följande:
2 öre SM fick gälla för ½ skilling.
1 öre SM fick gälla för ¼ skilling.
1 öre KM fick gälla för ett runstycke.
Eftersom det gick 48 skilling på en riksdaler kan vi se att de gamla kopparmynten förlorat i värde till hälften:
1 riksdaler = 96 ”dubbla slantar” = 192 ”slantar” = 576 runstycken.
Riksdalerräkning skulle således gälla. Slut var det med de gamla begreppen som var väl rotade i folksjälen: daler, mark och öre. Principen att på riksdalermynten prägla värdet både i riksdaler och daler (eller öre) försvann också.
|
|
|
Med skiljemynt avses mynt vars metallvärde är lägre än valören. Motsatsen till skiljemynt är således värdemynt. Ett annat namn för skiljemynt är kreditmynt.
Som vi sett tidigare kom de gamla kopparmynten att leva vidare så att 2 öre SM motsvarade ½ skilling, 1 öre SM motsvarade ¼ skilling och 1 öre KM motsvarade ett runstycke. Men de gamla kopparmynten räckte inte riktigt till för att fylla behovet av skiljemynt. Av någon anledning kom det inga mynt i skillingvalörer som planerats enligt förordningen från nov 1776 – det skulle dröja flera år innan sådana kom ut på marknaden. Istället präglade man nya kopparmynt i valörerna 1 öre SM och 1 öre KM – men de fick gälla som skillingmynt.
|
|
|
Gustav III:s kopparmynt från år 1778 i förstoring. |
|
Stora Kopparbergs Bergslags AB hade en lång tradition att prägla myntpolletter för lokalt bruk. De myntpolletter 6 öre KM som gavs ut 1790 och 1791 kom att gälla för ½ skilling även utanför trakten av Stora Kopparberget. År 1799 grep Riksgäldskontoret in för att täcka bristen på skiljemynt, och gav ut riksgäldspolletter i nominalerna ½ skilling och ¼ skilling. |
|
|
|
|
Det skulle dröja till 1802 innan ”riktiga” skillingmynt gör entré. De första skillingmynten är dubbla och enkla slantar som ompräglats till 1 och ½ skilling.
Här sker något underligt. En dubbel slant hade tidigare gällt för ½ skilling och en enkel slant hade gällt för ¼ skilling. Efter ompräglingen kom de att representera mynt med dubbelt så högt värde. Att dessa mynt efter ompräglingen kom att öka till det dubbla värdet har givit upphov till missförstånd i sen tid. I litteraturen stöter man då och då på uppgiften om att de före ompräglingen skulle ha gällt för 1 respektive ½ skilling, men så var det ju inte.
|
|
År 1803, året efter det att ”äkta” skillingmynt kommit ut på marknaden, kommer den kungliga förordning som säger att
de hittills brukliga dubbla och enkla kopparslantarna samt runstycken upphöra att såsom mynt gälla i rörelse omlöpa
1 och 2 öre SM får således ej längre gälla för ½ respektive ¼ skilling. Inte heller det gamla runstycket, dvs 1 öre KM får nu gälla för 1/12 skilling.
Från och med år 1802 präglades det 1, ½, ¼ och 1/12 skilling. Det minsta myntet kom fortfarande att kallas runstycke. 1-skillingsmynten 1802-3 är alltid ompräglade på 2 öre SM men under 1805 sker en viss nyproduktion (ny plants). 1/2-skillingmynten förekommer som både ompräglade 1 öre SM och som nyproducerade (åtminstone t.o.m. 1805). Övriga valörer nyproduceras enbart.
En serie skillingmynt. Det minsta myntet, 1/12 skilling - fortfarande ett runstycke
Begreppet runstycke, i betydelsen 1/12 skilling, kom att leva kvar en bra bit in på 1800-talet. Man stöter på det i gamla bouppteckningar eller notiser om att sparmedel har satts in på någon bank.
|
|
Även begreppet daler stöter vi på under 1800-talet, trots att det enligt kunglig förordning skrotades 1 jan 1777. Daler var den folkliga benämningen på myntet 1/24 riksdaler.3
|
|
År 1855 introduceras decimalsystemet i Sverige. I samband därmed uppstår begreppet riksdaler riksmynt vilket ger oss följande samband:
1 riksdaler specie = 4 riksdaler riksmynt
1 riksdaler riksmynt = 100 öre.
Obs, obs, obs. Detta öre har inte något som helst samband med
det
öre som utmönstrades den 1 jan 1777.
Som vi tidigare sett var 1 daler den benämning folket givit 1/24 riksdaler specie. När så begreppet riksdaler riksmynt introducerats kom 1/6 riksdaler riksmynt att benämnas 1 daler (eftersom förhållandet 1:4 gällde mellan RdSp och RdRm). En 50-öring från 1855 benämndes därför ”en tredaler”.
|
|
År 1873 kommer kronan och 1 krona är lika med 1 riksdaler riksmynt. En sexdaler var således lika med en krona vid 1800-talets slut.
UTGÅVEHISTORIK
| 31 januari 2008 | Publicering på Sonesgårdens hemsida för första gången | |
| 2 oktober 2009 | Kraftigt omarbetad. Ett beklagligt fel har också rättats angående värdet av enkla och dubbla slantar efter det att förordningen trätt i kraft. | |
| 26 oktober 2009 | Ett fel rättats under rubriken "Äkta skilling - äntligen". De nya skillingmynten kom 1802. Bilder på skillingmynten 1803 har ersatts av skillingmynt från 1802. |
Sonesgården den 26 oktober 2009
Lennart Castenhag
___________________________
Fotnoter
1. Den föregicks av Dalern som Gustav Vasa introducerade för sina internationella affärer.
2. Fyrk var benämningen på 1/4 öre.
3. Källa: Monica Golabiewski Lannbh, Pengar i folkmun, år 2000.
