Ett besman av järn
                från 1874

Svärdfejaren Gustaf Emanuel Svalling hade slagit sig ned i Mölntorp 1871 och startat en smidesfabrik. Liar, borrar och besman stod på programmet, men stick- hugg- och fäktvapnen var fabrikens stolthet.

Det hade uppstått en efterfrågan på besman vid en här tiden. Folk hade sedan 1850-talet ställt undan sina gamla besman av trä eftersom de inte längre var tillåtna ens i affärer som gjordes upp hemma på gården. Endast besman av järn fick användas, och graderingen skulle vara i skålpund och ort. Det gick hundra ort på skålpundet. Ett nytillverkat besman skulle justeras, dvs kontrolleras och godkännas av en justerare. Det var Hörnström i Eskilstuna som kom för att slå in sina stämplar på Mölntorps produkter.

40 skålpund klarar den här   modellen av.

Löparen förskjuts utmed vågbalken tills jämvikt uppstår. Sedan är det bara att läsa av skalan.

Anders Johan Hörnström (1805-75) var justerare i Eskilstuna 1858-75. Han skrev samman sina initialer AJH så att det såg ut som ÅH.

På besmanets olika detaljer stämplade Hörnström in kronor som visade att det var en ”kronans man” som garanterat riktigheten, och inget kunde bytas ut eller förändras utan att det skulle upptäckas.

På vågbalken är något instämplat som är mycket svårt att tyda. Ett ”M” är det möjligen inledningsvis.

Genom att ändra ljuset infallsvinkel något framträder MÖLN, dvs Mölntorp. Tecknens konturer är svagt ifyllda.

I änden på motvikten står något som jag tyder som MT (Mölntorp?). Hörnström stämplade in en krona i överkanten på emblemet så att det ser lite konstigt ut.

Motviktens ytan är lite porig eftersom den är gjuten. Emblemet tillkom i samband med gjutningen, så dess finish blev väl inte av högsta klass.

Hundra ort på ett skålpund skulle det ju vara. Här betyder varje skalstreck fem ort.

Det besman som här undersökts är ovanligt väl bibehållet. Det är så gott som i skick som nytt och har inte en rostfläck. Man kan undra hur mycket det har använts sedan det var nytt för över hundra år sedan.

Efterord

I den kungliga förordningen från 31 januari 1855 beslutades att vi i Sverige skulle gå över till decimalsystemet. I samband därmed fastslås att besman av trä ej är tillåten i handeln efter 1858 års utgång.

De styrande i riket hade sedan länge försökt förmå folket att använda besman av järn så snart de blev tillgängliga på 1700-talet (de allra tidigaste kom på 1600-talet), men det var svårt för smidesverkstäderna att ta upp konkurrensen med de lokala snickarna i byarna. Först en bit in på 1800-talet ser det ut som om järnbesmanen vunnit viss terräng.

De järnbesman som tillverkats före 1855 hade fel gradering efter det att decimalsystemet var infört. Visserligen var skålpundet intakt, men graderingen skulle vara i skålpund och ort istället för skålpund och lod. De gamla järnbesmanen fick därför endast användas om säljare och köpare var överens om det. Det här gav fart åt produktionen av den nya sortens järnbesman. Man kan förstå att Svalling i Mölntorp kände av en viss efterfrågan på 1870-talet.

Men det dröjde inte länge förrän allt ställdes på ända. 1879 startade övergången till kilogram och efter den 1 jan 1889 var kilogram den enda tillåtna viktsorten. De järnbesman som anpassades till detta nya var sedan i bruk i nästan hundra år, men från och med 1973 var även de förbjudna i handeln.

Foto författaren.

Sonesgården 30 september 2012

Lennart Castenhag

Litteratur varur jag hämtat bakgrundsfakta

Bruzelli/Carlestam     Svensk mått-, mål- och vikthistoria 1605-1889

Annonsen från 1870-talets Mölntorp är hämtad från följande länk:
vallbynet.nu/smidesfab_story/fabriken1.htm

Dokumenthistorik

2012-09-30   En första utgåva.