Att väga med
          ett besman av trä

Jag hade länge gått och funderat på hur det var att genomföra vägningar med ett besman av trä. Man skulle ha en snöröggla med handtag och i ögglan skulle besmanet hänga. Ögglan flyttas utmed vågbalken tills jämvikt uppstår. Sedan är det bara att läsa av markeringen på vågbalken för att se vikten av det som hänger i kroken - så var det tänkt.

Teckning av Nils Månsson Mandelgren 1869

Mitt besman har en total längd av 0,72 m. I vågbalken finns markeringar i form av metallstift som slagits in i träet. Ibland är det dubbla stift och ibland är det enkla. Här och där har någon med kniv skurit ut små hack i vågbalken mellan stiftmarkeringarna. Några symboler vid stiften eller de utskurna hacken finns inte. Det är således inte uppenbart vad dessa stiftmarkeringar har för betydelse.

Två metallstift

Ett utskuret hack

Ett metallstift

Närmare kroken är det tätt mellan stiften

Min labuppkoppling består av en tunn pinne att balansera besmanet på samt en plastkanna som fylls med vatten tills jämvikt uppstår. Besmanet placeras så att det vilar på pinnen vid olika markeringar på vågbalken. Vid varje placering vägs plastkannan på en digital hushållsvåg.

Min labuppkoppling

Mätresultat

Om besmanet är tillverkat efter 1889 skulle det utvisa vikten i kg annars är det äldre vikter som avses.

Mellan åren 1855 och 1889 var 1 skålpund = 100 ort. 1 skålpund ~ 0,425 kg
Mellan åren 1665 och 1855 var 1 skålpund = 32 lod.   1 skålpund ~ 0,425 kg

Av detta kan man dra slutsatsen att antingen skulle besmanet vara graderat i kg eller skålpund. De mätningar som gjorts stämmer dåligt med kg. Vi prövar därför om skålpund kan stämma in på mätningarna.

Markering		Mätresultat		Trolig betydelse		Avvikelse
2 stift i vågbalken		202 g		½ skålpund (212 g)		- 5%
Hack i vågbalken		277 g		¾ skålpund (319 g)		- 13%
1 stift i vågbalken		392 g		1 skålpund (425 g)		- 8%
Hack i vågbalken		455 g		1 ¼ skålpund (531 g)		- 14%
2 stift i vågbalken		597 g		1 ½ skålpund (636 g)		- 6%

Slutsats

Besmanet är graderat i hela och halva skålpund. Någon har med kniv skurit in hack i vågbalken för ¾ och 1 ¼ skålpund.

Noggrannheten för besmanet är bättre än 10% för markeringarna med metallstift, men de ”hemmagjorda” markeringarna i form av utskurna hack håller sämre noggrannhet.

En nackdel med denna typ av besman är att det inte är helt enkelt att läsa av mätresultatet. Det är ju snörögglans placering på vågbalken som utvisar den aktuella vikten, dvs man ska vända på besmanet för att se vilket stift (eller utskuret hack) som snöret träffat.

Av mätresultaten ovan framgår att 10 mm feljustering av snöret utmed vågbalken vid halvskålpundmarkeringen motsvarar ett mätvärdesfel av 8%. Ju närmare kroken man kommer desto större blir mätvärdesfelet per mm.

Man kan förstå att myndigheterna ville få bort dessa besman av trä till förmån för dem av järn.

Tillägg

I ett kompendium med titeln Allmogens mål, mått och vikt från Museet Näktergalen i Vimmerby finns nedtecknat en berättelse av en gammal smålänning. Berättelsen är ”översatt” till svenska. Här följer ett utdrag.

Ibland bönderna vägde de mest med besman, såvitt det inte var frågan om flera punds vikt. Det äldsta järnbesmanet var skålpundsbesmanet, men innan dess var besmanet av björkträ. De vanligaste var skålpundsbesman men det fanns lodbesman. På dessa vägde man kryddor och mediciner och andra sorter, på den tiden då de blandade till mediciner själva i bygderna med hjälp av ”kloka gummor”.

Den grova änden på en besman hette ”klunsen”, den långa delen hette ”halsen”, där de hängde varorna i hette ”vågkroken” och märkena i halsen hette ”skålpund” – eller ”lodvikter” och handtaget var fäst i snöret ovanpå. […] I äldsta tider sade de en mark i stället för ett skålpund.

Sonesgården 19 april 2011

Lennart Castenhag

Dokumenthistorik

2011-04-19   Publicerat på Sonesgårdens hemsida för första gången.