.

Ved och sånt

   Hem  

  Arkiv

  Gårdsbutiken

  Nyinlagda artiklar

  Kontakt / om oss

  Ämnen som intresserar oss


Uppsälje by
Gamla mått
Gamla prylar
Gamla mynt
Gamla böcker
Kultur- o idehistoria
Konsthantverk
Ved och sånt

  Övrigt


Gårdens historia
Bäversjön

Uppdaterad 2009-03-08

.

Människan är
      överlägsen djuren
            ty hon kan tala

Djuren är själlösa, de kan varken kommunicera eller tänka,
och frågan är om de ens kan känna smärta.


Detta är den uppfattning man ofta stöter på – inte minst hos gångna tiders filosofer.

I en understreckare i Svenska Dagbladet den 6 mars 2009 aktualiserades frågan med anledning av att en föreläsningsserie av Jacques Derrida (1930-2004) nu kommit ut i bokform under titeln L’animal que donc je suis vilket enligt artikeln kan översättas med Det djur jag alltså är. Derrida ville med sin föreläsningsserie angripa den etablerade föreställningen om att människan ensam besitter logiskt tänkande och förnuft, och att det enbart är människan som kan kommunicera medhjälp av språk. Derrida ville således ifrågasätta uppfattningen om att djuren, dvs alla andra levande varelser förutom människan, saknar alla dessa kvalitéer och möjligheter.        

Min kommentar till understreckaren i Svenska Dagbladet är att det torde väl snarast vara att slå in öppna dörrar att ifrågasätta de filosofiska sanningarna inom detta område. Modern forskning på schimpanser och gorillor visar att de har långt mer ”mänskliga” kvalitéer än vad vi hittills trott. Men vi behöver nog inte hänvisa till den moderna forskningen för att inse att ett djur är mer än en maskin som reagerar mekaniskt på ett givet stimuli.

Jag vill hävda att själva uppdelningen i djur och människor i sig är en fördomsfull ”rasistisk” uppdelning som i förlängningen legitimerar övergrepp. Det handlar ju snarare om gradvisa skillnader mellan individer – skillnader som endast kan tydliggöras i en nära samvaro, vilket även gäller människor och människor emellan.

Låt oss fundera över några av de stolliga filosofiska ståndpunkterna:

– Djur kan inte känna smärta.

Kommentar: En hund som blir sparkad av en häst ylar alldeles fruktansvärt. Varför ylar hunden?

– Djuren har inget förnuft.

Kommentar: På den tiden vi hade grisar på gården och det var dags för slakt var slaktaren mycket noga med att slakta i avskildhet. De andra grisarna fick absolut inte se vad som försiggick för då skulle de blir upprörda och det var inte bra för smaken på fläsket. Grisen skulle dö harmonisk.

* * * * *

Vår äldsta höna dog mitt i natten nu under vintern. På morgon när jag kom ut i hönshuset satt alla hönorna på sina sittpinnar utom en som låg på golvet. En förtvivlad tupp försökte få liv i hönan – men förgäves.

– Djuren har inget logiskt tänkande.

Kommentar: På morgonen, innan jag släpper ut fåren i hagen, portionerar jag ut lite kraftfoder åt dem i deras foderbaljor. Hur försiktig jag än är hör fåren att jag förbereder godis åt dem och de börjar bräka. Av de mycket svaga ljud jag ger ifrån mig förstår de att mat är att vänta.

– Bara människan kan kommunicera med språk.

Kommentar: Valarnas sång och delfinernas läten – vad är det? Är det inte kommunikation?

Det finns en grupp människor som kan kommunicera med djur. Som komplement till veterinärmedicinska insatser kan dessa människor få djuret att ”berätta var det har ont någonstans”. Här i byn har jag blivit varse detta.

En häst betedde sig konstigt på travbanan under vissa betingelser, men veterinären kunde inte hitta något fel. En person med förmågan att kunna kommunicera med djur tillkallades som efter en stund kunde ge följande redogörelse:

– Hästen berättade för mig att den har ont i ryggen och på vintern när det är kallt är detta extra kännbart. Det onda i ryggen hade uppstått efter det att hästen halkat i ett stall för en tid sedan.

Problemet löstes genom att hästen såldes till Malta där det är behaglig temperatur året om.

– Människan är överlägsen djuren ty hon kan tala.

Den grupp får vi har hemma på gården finns här för att hålla hagarna öppna. Fåren och jag hjälps åt i detta avseende. Jag jobbar med röjsåg för att få bort sly och mindre träd. Fåren betar de skott som skjuter upp ur marken. Tillsammans gör vi ett ganska bra jobb.

Jag brukar prata med mina får, och jag tycker mig se att de förstår vad jag säger. De svarar då på sitt sätt, men vad de då säger kan jag inte tyda.

Jag är nog dummare än fåren.


Sonesgården den 8 mars 2009

Lennart Castenhag