Hedonism

Hedonism är inom psykologin en teori som går ut på att det enda mål som människor ytterst har för sina handlingar är att uppnå lust eller lycka (och att undvika olust och lidande) för egen del.

Denna teori kritiserades redan på 1700-talet skarpsinnigt av Joseph Butler. I etiken är hedonism inte en teori om hur människor faktiskt handlar utan om vad som har värde i sig. Den går ut på att det enda som har värde för sin egen skull (egenvärde) är lust och lycka samt frånvaro av olust och lidande.

Psykologisk och etisk hedonism har ofta blandats ihop. Kända företrädare för hedonismen i bägge dess former har varit Epikuros (341–270 f.Kr.).

Den etiska hedonismen utgör ofta en viktig del i utilitarism (nyttomoral), men utilitarism kan också kombineras med andra värdeläror.