Ontologi

1. Ontologi allmänt

Ontologi är läran om det varande, en del av metafysiken; i modern mening läran om de begrepp eller kategorier som man behöver anta för att kunna ge en sammanhängande, motsägelsefri och uttömmande beskrivning och förklaring av verkligheten eller någon del av verkligheten.

Man kan därmed skilja mellan två betydelser av ontologi:

1. En metafysisk disciplin som skiljer mellan "sken" och "verklighet" och undersöker de olika sätt på vilka fysiska objekt, upplevelser, tankar, tal, allmänbegrepp, generaliseringar m.m. kan sägas existera och ev. därtill söker fastställa vad som är gemensamt eller ligger till grund för alla dessa former av existens, varats natur;

2. Det system av antaganden om vad som finns resp. inte finns som förutsätts av varje enskild begreppsapparat, teori eller idésystem. Sådana antaganden av skilda slag finns uttalade eller underförstådda i såväl filosofiska som naturvetenskapliga teorier.

 

2. Ontologi inom filosofin

Inom filosofin är ontologi läran om varandet eller existensen av något. Ontologi är också läran om verklighetens natur och tingens egentliga väsen. Ordet ontologi kommer av grekiskans to on som betyder det varande och grekiskans logos som betyder vetenskap 

 

3. Ontologi inom datavetenskap

Inom datavetenskapens område för artificiell intelligens betyder ontologi formell (maskinläsbar) beskrivning av världen (en avgränsad värld), ungefär som en uppslagsbok. Begreppet används inom kunskapsrepresentation, vanligen i samband med XML och metadata.

 

4. Matematisk ontologi

Är matematiken en upptäckt eller en uppfinning? Vad betyder det att en matematisk sats är sann? Tja... man uppfinner väl axiomen, sedan upptäcker man satserna under axiomen genom logisk balansgång.

Matematik är ett språk där många "ord" har ersatts av "definitioner", d.v.s. mer fixerade ord. M.h.a. ett sådant språk kan man någotsånär konsekvent genomföra logiska härledningar och bevis. De som behärskar detta språk kallas för matematiker.

Ursprunget till matematiken är upptäckten av "antals-egenskapen", nämligen att en samling av fem nötter har något gemensamt med en samling med fem stenar eller en by med fem hus. Härur föddes idén med talen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, ... som förunderligt nog inte hade något slut. (Det var araberna som uppfann/upptäckte nollan).