När Ludvig den fromme dog år 840 delades Frankerriket enligt den förutbestämda planen att fördelas på hans söner Karl, Lothar och Ludvig. Enligt fördraget från 843 fastställdes gränserna och blev i stort sett så som det var bestämt på förhand.
Frankerriket under Karl den store var en konfederation, dvs en samling småriken som styrdes av kungar och hövdingar. Efter delningen av riket 843 i tre riken uppstod det västra, det mellersta och det östra frankiska riket. Så småningom slogs det mellersta och det östra riket samman och bildade Tyskland och Italien (grovt förenklat).
I Västfrankiska riket(som med tiden skulle bli Frankrike) var endast en liten del av landet under kungens direkta kontroll. Resten av landet var självständiga hertigdömen, grevskap och kyrkliga domäner. Kungen hade stora problem under hela medeltiden med att skaffa sig kontroll över dessa provinser.
|