Frankerriket

Frankerna var en folkstam som på 300-talet bodde i trakten av dagens Bryssel. De var duktiga krigare och en del av dem tog värvning i den romerska armen.

Merovech var frankernas hövdning under åren 447-458, och han blev stamfader för den Merovingiska ätten. Det tidiga Frankerriket benämns ibland Merovingernas rike eller Merovingerriket.

Efter det att Romarriket fallit började Frankerriket att breda ut sig och år 714 sträckte det sig från engelska kanalen till Medelhavet.

Pippin "den lille" (f.715, d.768) tillträdde som Maior domus (rikshovmästare) i Frankerriket år 741 och han tog makten som Frankerrikets kung år 751 - den karolingiska eran hade inletts.

Pippins son Karl, sedermera kallad Karl "den store", efterträdde Pippin "den lille" vid dennes bortgång år 768. År 800 kröntes Karl till kejsare över Frankerriket. Under Karls tid kom Frankerriket att omfatta nästan hela centraleuropa. Staden Aachen blev rikets administrativa och kulturella centrum. Karl gick ur tiden år 814.

Kartan ovan visar att Frankerriket omfattade större delen av dagens centraleuropa.