Neapel-Sicilien under
      ätten Anjous kontroll

Ludvig VIII var kung av Frankrike under åren 1223-1226. Hans äldste son, Ludvig IX, var tronarvinge. Den yngre sonen Karl (f.1226, d.1285) ville också ha något att regera över, så han fick de återerövrade provinserna Anjou och Maine i förläning – en tydlig markering att det franska kungahuset hade tagit kontrollen över dessa provinser. Karl utnämndes till greve av Anjou och Maine, och därmed fanns det åter en ”anjougreve” inom riket.

År 1246 gifte sig greve Karl med Beatrice, dotter till Raymond Berengar IV av Provence. Raymond hade precis avlidit och Beatrice var arvtagerska till grevskapet så äktenskapet innebar att Karl även fick kontrollen över Provence och Forcalquier.

Karl I, kung över Neapel-Sicilien

Manfred (1232-1266) hade ärvt kungakronan över Neapel-Sicilien efter sin far, Fredrik II, år 1250. Fyra år senare var Manfred de facto kung, men Manfred kom på kant med påven i Rom och blev bannlyst. År 1263 gav påven kungariket Neapel-Sicilien som förläning åt greve Karl av Anjou. När Karl skulle ta sitt kungarike i besittning satte sig Manfred till motvärn. Ett fältslag utkämpades 1266 och Manfred stupade.

Med Karl som kung av Neapel-Sicilien hade plötsligt ätten Anjou blivit en maktfaktor i södra Europa. Karls efterkommande regerade på 1300-talet bland annat Neapel, Ungern, Kroatien, Polen, Albanien och Achaea.

Karl I:s titlar (f.1226 d.1285)
    greve av Provence och Forcalquier 1246-1285
    greve av Anjou och Maine 1247-1285
    kung av Sicilien 1266-1282
    kung av Neapel 1266-1285
    kung av Albanien 1272-1285
    kung av Jerusalem 1277-1285
    furste av Achaia 1278-1285

Karl I blev inte populär på Sicilien. Befolkningen kände sig förtryckt under den franska överhögheten. År 1282 utbröt en revolt på ön i vad som kallas "den Sicilianska Aftonsången" varvid både Karl I och hans son Karl II fängslades. Under fängelsevistelsen dog Karl I, år 1285.

År 1288 släpptes Karl II fri, men Sicilien hade gått honom ur händerna. Det förenade riket Neapel-Sicilien, som Karl I hade fått i förläning av påven, hade styckats upp i två riken år 1282. Peter III, som hade tagit Manfreds dotter till gemål, hade därvid tagit hand om Sicilien. Karl II fick hålla tillgodo med Neapel. Händelseförloppet visas grafisk  här>>