Grekland
Antandros i regionen Troas

Även bronsmynt är kända från Antandros.

AR Diobol, 440-400 f.v.t., Antandros, Troas
10,8 x 11,4 mm   1,195 g     Ref: Klein 296; Sear 4037; SNG von Aulock 1491.
Foto: L Castenhag (id 2937)

Under antiken florerade ett antal parallella uppfattningar om Antandros ursprung. Enligt Herodos var det lokalbefolkningen i Mindre Asien som hade grundat staden. Thycydides hävdade att Antandros var resultatet av grekisk-aeoliska inbyggare.

Aristoteles hade uppfattningen att det var en trakisk stam som hade grundat Antandros, den uppgiften hade han fått från en muntligt traderad berättelse i regionen. Under romersk tid uppstod ytterligare uppfattningar om ursprunget till Antandros baserade på etymologiska spekulationer.

Den grekiska geografen Strabon[1] lokaliserade Antandros till en plats vid berget Idas sluttning öster om Assos och Gargara. År 1888 rapporterade den tyske vetenskapsmannen Heinrich Kiepert att han hade funnit rester av en antik stad vid namn Antandros. År 1968 kunde den brittiske arkeologen John Cook bekräfta Kieperts upptäckt, och han kunde också fastställa att det rörde sig om en antik grekisk bosättning.

De arkeologiska undersökningarna av Antandros har hittills varit tämligen ytliga. En turkisk utgrävning har startats på sistone, och det är möjligt att nya fakta kommer i dagen som gör att etablerade uppfattningar måste revideras.

Är myntet verkligen en diobol?

Grekisk mynträkning

En tetradrachm motsvarar fyra drachmer.
En drachm motsvarar sex oboler.
En diobol motsvarade 2 oboler.
En hemiobol motsvarar en halv obol.
En trihemiobol motsvarade tre halva oboler, dvs 1½ obol.

Den Attiska viktstandarden

Den Attiska viktstandarden, som specificerade att en tetradrachm skulle ha vikten 17,2 g (en obol 0,72 g), började tillämpas i Athen på 600-talet f.v.t. Den fick sin spridning i Mindre Asien efter Alexander den stores erövring 334/333 f.v.t.

Chian-standarden

Chian-standarden var mycket populär i Mindre Asien i mitten av 400-talet f.v.t. Enligt den standarden ska en tetradrachm ha vikten 15,6 g (en obol 0,65 g). Mot slutet av 400-talet f.v.t. tillämpades standarden på ön Chios i Egeiska havet utanför Mindre Asiens kust. Standarden tillämpades också på Rhodos.

Diskussion

Enligt Kleins uppfattning är det mynt som här presenteras en diobol (hans referensmynt hade vikten 1,7 g). Sear instämmer med Klein. Sears referensmynt hade vikten 1,3 g.

På CNG auktion 149, lot 60, såldes ett liknande mynt och man föreslog att det skulle vara en trihemiobol (1½ obol). Myntets vikt var 1,32 g och man angav referensen SNG von Aulock 1491. Hur kan uppfattningarna gå isär så radikalt? Var det den Attiska viktstandarden som låg till grund för CNG:s bedömning?

Slutsats

Beroende på vilken viktstandard man följer får man olika resultat. Frågan är huruvida Attisk viktstandard tillämpades i Troas redan omkring år 420 f.v.t. Det finns dock mycket som talar för att Chian-standarden gällde i Mindre Asien (och i Troas) vid tiden för myntets tillkomst. Om vi ansluter oss till den uppfattningen är myntet en diobol.

Kommentar

I den övergripande presentationen av mynt från Troas här på hemsidan, finns en obol beskriven i Neandreia och en diobol beskriven i Kebren. Det finns ingen motsättning mellan dessa mynts beskrivningar och ovanstående viktresonemang.

AE12, 350-340 f.v.t., Antandros, Troas
12 mm   1,90 g   Ref: Klein 297; Sear 4040.
Foto: cngcoins.com