Wi Friedrich etc giöre witterligit, at Wi uppå Riksens samtelige Ständers wid thenne Riksdag hos Oss giorde underdånige förestälningar, besynnerligen mätnings-sättet angående, funnit nödigt, at låta öfwerse Wåre förr utfärdade Förordningar om Mått, mål och wigt: Och, så i anledning av forna Riksdags Besluter, som gamle och nyare Stadgar, Kongl, Bref och Resolutioner, theröfwer Wi en wilie i upbörd och afgift låta beswära Wår och Riksens Almoge i theras utlagors lefwerering, antingen til Oss och Cronan, eller them som Wår rätt innehafwa; Jemwäl til att få en theremot swarande likhet i kiöp och salu, så i Städer och på Landet, som på skiepp och fartyg, en mindre än en ricktighet i gemen, och enahanda mått, mål och wigt, til god Ordnings styrkande i Riket, och hwarjehanda egennyttigheters afskaffande, således til almän efterlefnad stadga och förordna welat, som följer:

1 §

I Hela Wårt Rike och thes underliggande Länder, Pommern undantagandes, skal wara enahanda Aln, måhl och wigt, af sådan beskaffenhet, som härefter förmäles.

2 §

Alnen, therefter all Längde, quadrat- och Cubisk mätning bör skie, och hwilken jemwäl til rättelse i handel och wandel, samt wid byggnad och Handtwärck, tiena bör, skal wara inrättad efter Stockholms Aln, och bestå af twå Swenska fot. Efter then Geometriska fördelningen håller foten tio decimal tum, hwar tum tio linier, och så widare, som Tabellen, hwilken thenna Förordning efterföljer, utwisar. Efter längde-måttet bör en Swensk mil hålla trettie sex tusende fot, eller adertontusende alnar, äfwen som et tunneland bör hålla i quadrat femtiesextusende quadrat fot, eller fiortontusende quadrat alnar; Men Mål-kiärilen blifwa efter samma fot och thess Geometriske fördelning til sit innehåll och then storlek, som the hitintils haft; så at en kanna begriper uti sig hundrade Cubiske tum och tio kannor gå på en Cubisk fot. Hwarefter en Måltunna af femtio sex kannor håller fem Cubiska fot och sexhundrade Cubiska tum, hwilket af then theröfwer uprättade och Förordningen jemwäl bifogade tabell närmare kan intagas. Til bruk wid byggnad och Handtwerck delas foten i tu quarter, quarteret i sex Werktum, och tummen i halfwa fierdedelar och Ottonde delar, hwarefter alnen håller fyra quarter, eller tiugu fyra werktum. Thetta föreskrefne alne måttet skola alla Landtmätare och Städernas Ingenieurer wara pliktige at hafwa til grund och rättesnöre, samt therefter all Jord, skog, åker, Land, tomt, samt alt annat, som mätes, refwa och stångfälla: icke fördristande sig at hafwa någon stång, kied, måttstock eller scala, som icke efter then Swenska eller Stockholms foten är inrättad. Beträdes någor af them bruka annan aln, ware thes arbete ogilt, och straffes efter Lag, som en Mått och Wigts förfalskare.

3 §

Alla större och mindre Mål-kiäril, för wåta och torra waror, böra til ett wist kannetal inrättas, och bör kannan i thes Cubic eller lika fyrkantiga form, å alla inre sidor hafwa then widd och diuplek, som så wäl i Tabellen, som ock å then therefter giorde Måttstocken utsatt är. Samma kanna fördelas i tu stop, stopet i tu halfstop, halfstopet i tu quarter, och qwarteret i fyra ort. Efter thesse i Tabellen föreskrefne små målkiärils Cubiska innehåld, skola alla the wid Öhl och Wins samt flere wåtwarors försälgning, brukelige runda kannor, stop, halfstop, qwarter och ort noga justeras, och therwid förses med Pel inuti, som utwisa rätta innehållet, och spillrummet ofwanföre.

4 §

Tunnan för wåta waror skal innehålla, så hädanefter, som för thetta, fyratio otta kannor, och fördelas i twå halftunnor, och tiugu fyra kannor, halftunnan i twå fierdingar af tolf kannor, och fierdingen i twå ottingar af sex kannor. Jemwäl tillåtes at bruka fat eller åhm, samt ankar, och skal en åhm eller fat hålla sextio; En half åhm trettio, en fierdedels åhm eller ett ankar femton och ett hallft ankar, siu och en half kanna.

5 §

Af lika innehåld nemligen fyratio otta kannor. bör ock spilträs tunnan wara, theri salt och miöl packas, såsom ock the tunnor, theri man saltar kiött och allehanda fisk til salu, och fördelas tunnan i halftunnor, fierdingar och ottingar, såsom i 4 de § sagt är. Af mindre eller större kannetal må en sådan tunna här i Riket icke giöras och i kiöp och salu brukas. undantagandes Ostron-tunnor, som komma at delas uti trediungar, och hwar trediung af sexton kannor. Beck och tiäru tunnorne måge dock wara ett stop drygare, men ey under fyratio otta kannor.

6 §

Men Tunnan hwarmed spannemål i all upbörd, lefwerering, kiöp och salu, jemwäl andra torra waror, mätas skola, bör utgiöra femtie sex kannor, eller trettie twå kappar, såsom thenna tunnan ifrån långlig tid tilbaka warit til thes rätta innehåll. En sådan tunna fördelas i twå spån: En span eller halftunna i twå halfspån: En halfspan i twå fierdingar: En fierding i fyra kappar, och en kappe giör en och tre fierdedels kanna. Thenna tunnan och the mindre ther til hörige mål kiärilen böra wara fyrkantige, på thet hwar och en, särdeles allmogen, må så mycket lättare med måttstocken kunna finna theras riktighet, och thet förfalskande förekommas, som med runda målkiäril skie kan, och skola hålla thet mått, som then theröfwer inrättade Tabellen föreskrifwer, och eljest på en särskilt måttstock är utsatt. I upbörd och utgift, eller kiöp och salu, skal numera emot thenne Wår Förordning icke brukas några runda spanmåls målkiäril, icke eller the i wisse Lands orter hit tils ännu brukelige, men för thetta förbudne skieppor, eller andre mål-kiäril, widare än härefteråt tillåtes; utan i thet stället endast sådane fyrkantige målkiäril, som i Tabellen äro beskrefne, öfwer hela Swerige och Finland brukas. Hafwandes Wi, hwad skieppomålet angår, redan stält til Wårt och Riksens Cammar Collegium then befalning, at såsom Wåre och Cronones räntor uti åtskillige Lands-orter äro efter kannetalet til skieppor, efter hwarje Provinces brukelige sätt och sedwana uträknade och uti Jordeböckerne upförde, så skola the samma med sit rätta kannetal blifwa reducerade til thetta målet, så att allmogen öfwer thes wanliga utskylder ey thet ringaste therigenom må betungas. Äfwenså skola the tilförene i Finland brukelige krönte kappar blifwa reducerade til nya målet, at alle wederbörande så sit förra och tilbörliga quantum och tunnetal. Men wid Salt och Spannemåls samt andre torre wahrors mätning, som skier på skiepp och hwarjehanda fartyg, ehwad the komma ifrån inländska eller utländska orter, tillåte Wi, at runda måltunnor brukas måge, för Saltets tyngd och fuchtighets samt flere orsakers skull; dock måste ther när mätningen skier, wara en fyrkantig tunna til hands, emot hwilken then runda, som i mätningen brukas, kan jemföras, när kiöparen om then rundas riktighet twiflar, och sådant begiär, jemwäl thesutan hwarannan månad, medan Seglationen påstår, the runda Målkiärilen öfwerses och Justeras. Til Stenkohls och bränkohls samt kalkstens, kritas och obränt gips mätande, så wäl på skieppen, som therutom, tillåte Wi också i Nåder, at runda tunnan brukas må, men eljest icke.

7 §

Såsom then härtils försporde och i långliga tider öfwerklagade oredan, icke allenast härrört af sielfwa målkiärilen, utan också af et skiliaktigt mätnings sätt, i thet en del mätt löst, en del skakat, en del konstigt skyfflat, en del strukit, andra rågat, ther likwäl 1638 års Riksdags beslut, så wäl som 1665 års Förordning om mått och wigt, utom mångfaldiga andre Kongl. Resolutioner och Förordningar, klarligen utwisa, at utan skakning, stopning eller swikelig skyffling, mätas bör; Alltså pröfwe Wi skiäligt, at all afrads, Tionde och rättighets spannemål, i upbörd och lefwerering, bör antingen sakta hällas ur säcken i tunnan, om Säljaren eller Lefweranten thet åstundar, eller mätas på sådant sätt löst, at mätaren eller then som mätningen förrättar, står wid tunnan, samt med en skofwel, hwilken med bägge händerna föres, öser öfwer ändan af skofwelbladet säden in i tunnan, på en gång så mycket, som på skofwelen är, tätt öfwer tunnbrädden, icke med någon konst, kastning, skofwelens högre uplyftande, eller at tunnan med foten eller skofwelen stötes; Och när tunnan således är full, strykes hon jemt af med ett rätt strykbräde, som icke bör wara hwasskantigt under, utan något rundat, och ej bredare på undra sidan än två tum. Med the mindre mål förfares på lika sätt. Här wid tages dock i ackt, at i stället för rågan och skakning, som förbudne är, skal mätas til hwar tunna Råg, Korn, Hafra, Hwete och Ärter, fyra kappar, til en Span twå kappar, til en halfspan en kappe, och så hwart efter annat alt löst och strukit, som giör på otta tunnor en tunna för kapparne; Af de fyra kappar på hwarje tunna Cronotionde tilkommer Oss och Cronan twenne kappar efter wanligheten, och the öfrige twänne Indelningshafwaren eller Tionde tagaren; På Maltet bör gifwas sex kappar til tunnan, och therefter på the mindre målkiärilen. Hwad mätningen angår i handel och wandel, samt kiöp och salu, så emedan Sweriges Lag förmår, at öfwer hela Riket enahanda mål wara bör; ty pröfwe Wij ock skiäligt, at mätnings sättet äfwen bör wara ther wid enahanda och lika med Afrads målet; Och förordne förthenskul, samt biude och befalle, at ey eller i kiöp och salu något annat, utan aldeles lika mätnings sätt, med lika många Kappar å hwarje Tunna, som nu här förut om Afrads mål stadgat är, brukas skal, både i Städer och å Landet, så wäl som på Skiepp och Fartyg, ehwad the komma ifrån in- eller utrikes orter. Skulle Lefweranten eller Säljaren tycka, at honom skier förnär emot thetta föreskrefne mätnings sätt, stånde honom fritt sielf mätningen på berörde sätt at förrätta, dock at han mätarepenningarne, ther mätare inrättade äro, erläggen. Salt, som kiöpes och säljes med måltunna, så ock bränd kalk, skal likaledes mätas, såsom härtils brukeligit warit, med löst mål, och twå kappar thesutan til hwarje tunna. Men på Sternkohl, Brännkohl, obrändt Gips, Kalksten, Krita och flere sådane grofwa wahror, som ej tillåta tunnans jemna afstrykning, bestås inga kappar, utan mätes tunnan med råga, som härtils wanligit warit. I Bergslagen och wid Bruken förhålles med Kohlmätningen, som särskilt therom stadgat är. Wid then Spannemåls mätning, som säljes ifrån Landet uti Städerna och Bergslagen, eller i Afrad, Tionde och andra rättigheter lefwereras, skal tunnan ey sättias uti någon binge, utan på golfwet eller bottnen, och alt hwad som spilles skall upsopas, samt komma Säljaren eller Lefweranten til godo, utan at Kiöparen, Räntetagaren, Upbördsmannen eller Mätaren thet ringaste theraf, under hwad skien thet ock wara må, sig får tilägna, wid Ett hundrade Daler Silfwermynts plikt. Wid lika bot och warans Confiscation thesutan, ware ock förbudit, at sluta kiöp och handel om något annat mål eller mätnings sätt, än här stadgat är. Ingen fördriste sig eller, någon Spanmåls post, eller annan wara, med mindre målkiäril mäta, än som tunna, ey eller thet som under en tunna i minut säljes, med större mål än thertil fordras. Ey må eller någon Mölnare, wid straff at anses som en Mått och Wigts förfalskare, wid mäldelönens upbörd någon tullkappa bruka, som större är än en rätt kappe wara bör. Uti the Städer hwarest mätarepenningarne Stadsens Stat til aflöning, likmätigt Kongl. Resolutioner, anslagne äro, böra mätarepenningarne efter wanligheten betalas; Men i the öfrige Städerne ankommer thet på then at betala mätarepenningar, som mätning hafwa wil.

8 §

Hufwudwigten öfwer hela Riket, är then som Victualie Wigt kallas. Then bör wara så inrättad, at tiugu skålpund giöra ett Lispund, och tiugu Lispund ett Skeppund; hwarefter ett Skieppund Victualie Wigt håller fyrahundrade skålpund, ett skålpund trettie twå Lod, och ett Lod fyra quintin, ett quintin 69 och ett ottonde dels Ass, som giör på ett skålpund 8848 Ass. Med thenna Wigt böra wägas och förhandlas alla Victualier, Specerier, och allahanda Kramwaror, samt förarbetade Metaller af Guld, Silfwer, Koppar och flera, som icke efter särskilta Förordningar böra med Metall-Wigt wägas. Men med the Metaller, som uti Städernas Wågar in- och utwägas, förhålles efter nästföljande Punct.

9 §

Metall- Koppar- och Jernwigten skal wara inrättad i så måtto, at tiugu Mark Metall och Jernwigt, giöra sexton skålpund Victualie wigt, och tiugu Marck Metall wigt giöra ett Markpund, samt sådane tiugu Markpund räknas uppå ett Skieppund Jern- och Kopparwigt: Och komma förthenskul uppå ett Skieppunds Metall wigt fyrahundrade Mark, hwilka giöra trehundrade tiugu skålpund Victualie wigt; hwaremot Lispund Victualie wigt bör hålla tiugu skålund, och ett Skeppund tiugu sådane Lispund, så at uppå ett Skieppund kommer fyrahundrade skålpund eller femhundrade Mark at räknas: Giörandes således fyra Skieppund Victualie wigt, fem Skieppund Metall wigt. Men som Jernets swåra försel behöfwer ifrån Bergwärken och Upstäderne sin proportionerade öfwerwigt, för bättre utkomst i frakt och kostnad; Så skal, så hädanefter som härtils, Jernet i Bergslagen och Upstäderne behålla sin wanliga öfwerwigt, och blifwer således ett Skieppund Jern i Bergs- och Hammarwigt tiugu twå, och i Upstads wigt tiugu ett Markpund: Äfwen Råkopparen, för afbränningens skull, tiugu twå Markpund på Skieppundet. Ett Skieppund Tackjerns wigt giör tiugu sex pund Bergswigt. Nu på thet at thesse wigter måtte blifwa tänkbare til sin form, och thesto säkrare kunna skiljas ifrån hwarandra, til undwikande af all irring; Så skola alle Wigter, efter thenna Wår Förordnings innehåld, blifwa markte och åtskilde: Nemligen til Victualie wigten böra wara runda lödjer och lod / och til Metall wigten sex kantige, och bör Metall wigten i Stapelstäderne stämplas med runda stämplar, Metall wigten i Upstäderna med fyrkantige och Bergs- eller Hammarwigten med trekantiga stämplar. Malmen wäges efter Tackjerns pund, och förblifwer thermed som wanligit warit, och i fall någon oreda therwid skulle förspörjas, eller klagomål upkomma, så åligger Wåre och Riksens Cammar- och Bergs-Collegier sådant at rätta. Myntewigten förblifwer efter then i Ränte-Cammaren befindtelige likare wigten. Then wanlige Medicinal wigten bruka Apothekarne i Medicamenters afwägande, men i all annan theras handel, måste the sig af Victualie skålpund wigten betiena.

10 §

Alla Pyndare, så i Städerna som på Landsbygden och i Bergslagen, äro igenom 1638 års Riksdags Beslut, ofwannämde Stadga af år 1665, och flere Förordningar, såsom oriktige redan förbudne. Förthenskull biude och befalle Wi härmed, at ingen på Landsbygden och i Städerna någon Pyndare uti kiöp och salu bruka må: kommandes således härunder ey at förstås then Malm eller Tackjerns wägning, som skier utom kiöp. Samma Lag ware ock för Bruks-Patroner och Factorer i Bergslagen. Men wid the Bergsmans Hyttor, theri månge delaktige äro, och wågbalkar ey nu kunna, utan theras stora last förskaffas, måge Pyndare til Takjerns wägande nyttias och brukas, til thes Cammar- och Bergs-Collegierna framdeles finna utwäg til Wågbalkars inrättande äfwen therstädes. Och ehuruwäl Betsmän redan uti 1665 års Förordning om Mått och Wigt äro förbudne uti öpet kiöp och salu at brukas, af the handlande i Städerne uti theras bodar och hus; Så tillåte Wij dock, at the wid färsk fisks kiöpande och säljande, jemwäl eljest til egit hushålds behov nyttias måge. Likaledes må Landtmannen, när han förer sina waror til Torgs i Städerne, och wid Marknads och Handels platsarne, samt wid punde räntors afbördande, af rätt justerade Betsmän sig få betiena, så wäl som the handlande, enär the med pundwaror komma till Marknader, hwilka Betsmän dock icke högre få inrättas, än till twå Lispunds tyngd Vicualie Wigt. Eljest böra i stället för Betsmän fat och skålwigter, med tillhörige och krönte lödjer och lod, i Städerne, eller i stånd och bodar å Marknads platser brukas; och fördriste sig ingen therstädes, at handla i sitt hus eller bod med annan wigt än skålpunds eller Victualie Wigt, wid laga bot: Lände ock aldrig til befrielse för förbrytaren then ursäkt, at kiöparen och säljaren annorledes kommit öfwerens, emedan ett sådant åsämjande emot Wårt förbud ey får giälla.

11 §

Då thet Mått, Mål och Wigt måtte nu och framgent hållas i tilbörlig riktighet, låte Wij til Likare förwara uti Wårt och Riksens Archivo, Cammar- Bergs- och Commercie-Collegier, Ränte-Cammaren, Landtmäteri Contoiret, och på Stockholms Rådstufwa, för Aln måttet en rätt justerad Aln af Stål eller Mässing: för Tunnemålet samt the mindre målkiärilen en måttstock äfwen af Stål eller Mässing, och för wigterne rätt justerade lödior och lod. Thesutan skal en sådan Aln och Måttstock af Stål eller Mässing wara i förwar wid hwarje Landtränterie och Landtmätare-Contoir i Länen, jemwäl wid alla Sochne Kyrkior i Riket, så ock på Rådstufworne i Städerne. Så skola och Lödjorne och Assen til Likare för myntewigten i Riks-Archivo och Ränte-Cammaren ligga i förwar, jemte en Mässings plåt, hwarpå the Tabeller äro utstuckne som thenne Förordningen efterfölja, hwilka egenteligen utwisa, huru Mått, Mål och wigt stå i jemföring med hwarannan, samt hwad sammanhang är emellan Victualie och Metall wigterne; Men för Medicinal wigten skal i Ränte-Cammaren och Landtmäterie Contoiret, samt Collegio Medico behörig likare förwaras.

12 §

Emedan Landtmätarne i Länen tilkommer, efter then för thetta them gifne Instruction, at justera Mått, Mål och Wigt i Riket, samt rätta the oriktige och andra inrätta, jemwäl them med Cronomärke at stämpla och tekna; så hafwe Wij under Wårt och Riksens Cammar Collegii wårdnad welat ombetro Landtmäterie Contoiret i Stockholm, at hafwa på them, så wäl som then här i Staden förordnade Justeraren, ett noga inseende, at the thenna syslan med all flit och warsamhet förrätta, emot betalning efter then nu tillika uprättade och här hos följande Taxa. Til then ändan skola the i Landtmäterie Contoiret, icke allenast taga befallning och underrättelse om alt, hwad som fordras wid justeringen, utan ock giöra redo för thenna sin förrättning. Thesutan måge the öfrige Stapelstäderne hafwa sine egne Edswurne Justerare, som the sielfwe löna; dock, at sådane Personer i Landtmäteri Contoiret först böra examineras och godkiännas, samt sedan äfwen, som Landtmätarne, för justeringen answarige blifwa.

13 §

Then fyrkantige Tunnan och ther til hörige mindre målkiäril af samma form, kunna efter thet mått, som på Tabellen och Måttstocken utsatt är, säkrast så sin rätta storlek och rymd, och behöfwa förthenskul nu mera icke at med watn justeras. Men the runda Tunnorne, som äro wattutäte, böra justeras med watn, och spilträdes Tunnan, samt the öfrige, som ey äro wattutäte med Ärter. Hwete eller Linfrö, och hälst med thetta senare slaget.

Til en sådan justering brukas the af Landtmäterie Contoiret til then ändan inrättade och justerade Coniske kannor, warandes wida nedan, och finala ofwantil, hwilka med Cronones märke och Landtmäterie Contoirets stämpel böra wara utmärkte. Och på thet intet bedrägeri i Tiäru och Beckhandelen förelöpa må, medelst Tunnornes förminskande med tiocka bottnar, kimmar och förbyggningar, eller på annat sätt; så åligger wederbörande Landshöfdingar, at uti the Sochnar, hwarest Tiära brännes eller Beck kokas, förordna twå bofaste Män, eller så många, som ther til efter Sochnens widlöftighet kunne nödige wara, hwilka emot then wedergällning för hwar Tunna, som Landshöfdingen skiälig finner och utsätter, dock ey öfwer fyra öre Kopparmynt, men wäl therunder, böra wara pliktige alla Beck- och Tiäru tunnor, sedan the efter behörig Måttstock giorde äro, med watn at mäta, och tå the riktige til innehåld, som 5. § förmäler, äro befundne, them med Cronones, samt sitt egit märke at bränna och teckna. Fyller någon til salu Beck eller Tiära uti en tunna, som icke således förut justerad och krönt är, then samma plikte efter Lag, och ware sielfwa wahran, eho then innehafwa kan, confiscation underkastad. Men finnes tunnan, sedan then är krönt och bränd, wara oriktig, stånde tå then til laga answar, som henne hafwer krönt, samt ersätte all therigenom förorsakad skada. Til större säkerhet wid Tiäru- och Beckhandeln, måste ock alla slika tunnor , när the til Städerna eller Lastage-platserna ankomma, mätas och wräkas. Och ehuruwäl Borgaren ey är betagit at kiöpa af Bonden slika felaktige Beck- eller Tiäru tunnor, så bör dock han icke föryttra eller sälja them utur sin hand, wid laga bot och warans confiscation, utan låte waran komma i rätt justerad tunna, innan han then säljer. Ther Tunnebindare Embetet i Städerne förfärdiga tunnor för Allmogen til theras Beck- och Tiäru tilvärkningar, som på Gottland och annorstädes skier, bör Magistraten, så framt Landtmätaren icke i Staden bor, eller Stadsens Justerare med justeringen ey hinna kan, förordna twänne skickelige och tilförlåtelige Personer, som slike Beck- och Tiäru tunnor justera. Likaledes kommer Strömmings kiärilens justerande och krönande uti Westernorland så wäl som uti alle öfrige Fiskehamnar och Fiskelägen i Riket, at förrättas wid hwarje hamn af twänne bofaste Män af Borgerskapet, som ther öfwer Sommaren ligga, undantagandes the orter, hwarest förut justerare wid Fiskelägen äro tilsatte, ther thet efter wanligheten förblilver. Sammalunda höra the tunnor, som på Gottland af Tunnbindare Embetet förfärddigas, och til osläkt kalks utskieppning nyttias, utaf twenne af Magistraten tilförordnade skickelige och beskiedelige Män justeras och krönas. I the Sochnar, hwarifrån insaltad Fisk och Kiött til salu föres, skal med tunnornes justerande och märkande på lika sätt förfaras, som om Beck- och Tiäru tunnorne förordnadt är; dock at the ey innehålla mer eller mindre än fyratio otta kannor, Öfwer alla thessa, som en slik justering förrätta, åligger Landtmätarne, hwar i sin ort, at hafwa ett noga inseende, och them underrätta, huru the sig therwid skola förhålla.

14 §

The som förfärdiga Spanmåls målkiärilen, böra noga tilse, at the ther til intet annat werke bruka, än thet, som wäl och fullkommeligen tort är, efter som i fall wid Visitationen eller eljest något mål finnes af ey full tort wercke wara giordt, Handtverksmannen som thet af godt och tort werke bordt förfärdiga, skal giöra för sin åtniutne betalning ett annat i stället, och bestå sielf ther til justerare lönen.

15 §

Finnes någor å Landet eller i Städerna, antingen i Marknader eller i sitt egit hus, i kiöp och salu, upbörder och utgifter, bruka annan Aln, Mål eller Wigt, än then som i thenna Wår Förordning stadgad är, och krönt blifwit, then samma skal plikta efter Lag, äfwen som ock alla the förbrytelser, som emot thenna Wår Förordning skie, å hwilka icke något särskilt straff therutinnan utsatt är, böra efter allmänna Lagen anses, såsom ock böterne therefter fördelas.

16 §

Sidst är Wår Nådige wilje, at här i Stockholm och the större Städerna årligen, men i the mindre och wid Marknads platser, tå Marknad hålles, therefter ransakas skal, om någon oriktighet eller missbruk emot thenne Wår Förordning förelöper; och skola äfwen ther emellan Crono- och Bergs Betiente, Fiscalerne och Upsyningsmännen på Landet och i Städerne, hwar å sin ort, flitigt efterspana, och hos Domaren angifwa the förbrytelser, som emot thenna Wår Förordning skie, och saken emot then brottsliga utföra; hwilket om någon upsåteligen försummar eller nedtystar, bör then wara sin tienst förlustig. För öfrigit är Wår Nådige befallning, at Wår Öfwerståthållare i Stockholm, Landshöfdingarne i Länen, samt Magistraterne i Städerne, hålla öfwer thenne Wår Förordning til thes skyldiga efterlefnad, en alfwarsam hand, och i alt thet som til fullgiörande theraf länder, meddela them, som kunna hafwa them at anlita, all erfordrad Embetes bistånd och handräkning, låtandes thenna Förordning en gång om året emellan All Helgone dag och Thomasmässo å Predikstolarne, så i Städerne, som på Landet, upläsas och kundgiöras. Thet alle som wederbör, hafwa sig hörsamligen at efterrrätta. Til yttermera wisso hafwe Wij thetta med Egen hand underskrifwit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Råd-Cammaren then 29 Maji 1739.

FRIEDRICH

        L S





Kongl. Maj:ts nådigst faststälte förnyade TAXA, uppå thet som Landtmätarne i Riket för justeringen af Mål, Mått och Wigt, hafwa at åtnuta; Nemligen: