Skålvikter från 1812

Tillverkningen av skålvikter kom igång i Sverige på 1760-talet i Stockholm och ungefär ett decennium senare i Eskilstuna. Justeringen av vikterna var vid den här tiden inte längre förbehållet riksinspektorn. Stadsjusterare fanns nämligen på bägge de nämnda orterna.

Tillverkning av insatsvikter förekom även i blygsam skala i Alingsås. Ett exemplar av en sådan insatsvikt finns bevarad och kan beskådas på Skaraborgs länsmuseum.

Den viktsats som här ska presenteras är från 1812 och den är långt ifrån komplett. Endast en av insatsskålarna finns kvar.

På locket finns en mängd stämplar som vi ska bekanta oss med. Den stora stämpeln på lockets högersida visar att viktsatsen ska väga 1 skålpund när den är komplett.

De många stämplarna på locket berättar en hel del om viktsatsen.

Denna stämpeln säger oss att viktsatsen väger 1 skålpund då den är komplett.

Stämpeln "E" med en krona ovanför säger oss att viktsatsen kommer från Eskilstuna. AW visar att viktsatsen är tillverkad någon gång under åren 1807-1817. Hade det stått AWB hade den varit tillverkad någon gång under åren 1789-1806. Mästaren som tillverkat viktsatsen hette Abel Wiberg (1757-1817) och han var verksam i Eskilstuna från år 1789 till sin död 1817. Enligt en uppskattning ska 18% av alla viktsatser med Eskilstuna som ursprung ha kommit från Wibergs verkstad. Wiberg var således produktiv eftersom det fanns tolv mästare i Eskilstuna vid den här tiden. (Bruzelli/Carlestam)

Viktsatsen justerad På vänstra halvan av locket finner vi årtalet 1812 vilket är inom ramen för tillverkarstämpelns tidsangivelse. Vi kan också se att den justerats den 15 oktober av "EN". "EN" står för Eric Nordvall (1753-1835) som var stadsjusterare i Eskilstuna under åren 1801 till 1817. De tre kronorna ovanför årtalet visar att det är en förordnad justerare som ansvarat för viktsatsens riktighet.

Den yttre skålen (som också har ett lock) är stämplad i botten med siffran 16 och en krona. Det betyder att denna viktskål (inklusive lock) väger 16 lod. På undersidan finns fem stämplar som gör det svårt att karva bort en del av godset utan att det upptäcks.

Den inre skålen är stämplad med siffran 8 och en krona. Det visar att den väger 8 lod. Även här finns stämplar på bottens undersida som ska skydda mot åverkan.

Hur noggrann är viktsatsen? Med hjälp av en digitalvåg med god precision gjorde jag mätningar.

Uppmätt   (gram)   Rätt vikt   (gram)   Avvikelse   (gram)   Avvikelse   (procent)     8 lod   106,00 106,27 - 0,27 - 0,25   16 lod   211,30 212,54 - 1,24 - 0,58

8-lodsvikten är mycket nära det korrekta värdet, men 16-lodsvikten är lite drygt en halv procent för lätt vilket kan förklaras med att det förekommit en viss nötning av bottens undersida.

Den stora stämpeln på lockets högersida

Den stora stämpeln på lockets högersida förklarades inled-ningsvis ha betydelsen 1 skålpund för komplett viktsats. Detta visar sig stämma vilket framgår av tabellen nedan.

Hur såg viktsatsen ut då den var komplett?

Inuti ytterskålen fanns sju skålar samt något som brukar kallas "knappen". Knappen var inte en skål, det var en slags utfyllnad och den vägde lika mycket som den minsta skålen. Se följande uppställning.

Lod   gram        16   212,538       8   106,269       4   53,135       2   26,567       1   13,284       1/2   6,642       1/4   3,321       1/8   1,661       1/8   1,661 "knappen"   S:a     32 425,08

Viktsatsen från 1725 har samma storlek som viktsatsen från 1812, men den har fyra inre viktskålar.   Den femte, sjätte, och sjunde viktskålen samt "knappen" saknas dock.

Summeringen av vikterna visar att viktsatsen totalt väger 32 lod (425 gram) vilket är detsamma som ett skålpund.

Efterord

Någon kanske undrar varför jag lägger ned så mycket jobb på att beskriva sådana här grejor. Jo, det här är "high tech" från gången tid. Det ställdes mycket stora krav på dem som gav sig i kast med att tillverka sådana här vikter, och de som gjorde det kunde kalla sig mästare.

Traditionen hade sin början på 1600-talet. Det växte upp ett antal verkstäder i Nürnberg som blev något av den tidens "Silicon Valley" och viktsatser från Nürnberg blev mycket eftertraktade. Den viktsats från 1725 som visas ovan är just en sådan.

Det lilla antalet viktsatser som importerades från Nürnberg till Sverige genomgick justering av riksinspektorn varefter de skickades ut i landet som efterlängtade dyrgripar. Man har uppskattat att ungefär 200 sådana viktsatser finns bevarade idag (Bruzelli/Carlestam).

Under senare halvan av 1700-talet lärde sig några mästare det avancerade hantverket i Sverige. Det blev därmed möjligt för en större krets av köpmän och kronans uppbördsmän att komma i åtnjutande av den nya tekniken.

Den här berättelsen belyser problemet med vikt och vågar under 1600- och 1700-talen väldigt väl. Enligt ett riksdagsbeslut 1638 förbjöds besman och pyndare till förmån för balansvåg och vikter. Om du vill läsa beslutet, klicka   << här >>

Förbudet upprepades för pyndare i placatet från 1665. De styrande i Sverige brottades sedan med problemet med besman under hela frihetstiden utan riktigt stor framgång. Nu kan vi förstå varför det var så svårt att få befolkningen att gå över till balansvågar och krönta vikter. Det fanns helt enkelt inte viktsatser att tillgå i tillräcklig omfattning - och de som fanns var alltför dyra.

Besman av trä var enkla att tillverka och enkla att använda. Först under andra halvan av 1800-talet ställde folk undan dessa vågar, men det berodde kanske mest på att vi i Sverige gick över till decimalsystemet 1855 och kilogram 1889. Men tillverkningen av besman dog inte ut helt. Jag minns dem från torghandeln i mitten av 1900-talet, men från och med 1973 har de definitivt förpassats till förråd och skräpkammare.

Foto författaren.

Sonesgården 21 februari 2013

Lennart Castenhag

Litteratur varur jag hämtat bakgrundsfakta

Bruzelli/Carlestam     Svensk mått-, mål- och vikthistoria 1605-1889