Öfwer wicht och Måhl hafwer en lång tijd och på månge möther warit klaghat, och är ther öfwer som offtast giordt ordning och stäldt til richtigheet, men aldrigh kunnat komma til then ände man sökt hafwer:
Mål och vikt hade ännu inte standardiserats i riket vid den här tiden vilket fått till följd att det uppstått variationer mellan olika regioner. Detta var till bekymmer vid skattebetalning och erläggande av tionde eller om varor såldes över regiongränser.
hwarföre är ock thetta ährendet taghit i betänckiande, och således beslutit, at alle måhltunnor skole rättas effter Stockholms måhl, och all wicht effter Örebro wicht,
Beslut: som målkärl skulle stockholmstunnan vara rikslikare och när det gäller vikt (skålpundet) skulle örebrovikten vara rikslikare.
allenast at Koppar- och Järn-wichten för b:te Metallers swåre förssel skuld, hafwe i bergslagherne och upstäderne sin proportionerade öfwerwicht, at stå deste bättre uthfracht och kostnadt.
Koppar och järn var viktiga exportartiklar under stormaktstiden, men transporterna var kostsamma. För att kompensera för transportkostnaderna kom man överens om olika definitioner på vikt för ursprung och destination.
En rätt måhltunna skal hålla twå spånn, fyra halffspån, otta fierdingar, 32 uplandz fatt eller finske kappar eller ock femtije fyra Stockholms kannor.
Målkärlet tunna standardiseras enligt följande:
1 tunna = 2 spann
= 4 halvspann
= 8 fjärdingar
= 32 upplandsfat
= 32 finska kappar
= 54 stockholmskannor
Och ther som Skeppor brukas, skole Skepporne blifwa som the ähre, effter hwart landskaps sedh och bruuk:
Målkärlet skäppa var allmänt spridd i landet sedan medeltiden men skäppans volym varierade från region till region. Det här var visserligen besvärande, men skäppan var så allmänt vedertagen att riksdagen inte ville förbjuda skäppan.
Men så offta the komma i lijknelse emot tunnor, skole så månge Skeppor räknas på tunnan, som en rätt tunna kunne upfylla, såsom i westergötland, at fem Skeppor göra een rätt Tunna.
Om skäppan skulle komma till bruk i officiellt sammanhang, dvs om den skulle sättas i relation till tunnan, skulle västgötaskäppan vara rikslikare. Det gick fem västgötaskäppor på en tunna
Och skal effter thenne dagh alt Säll och kiöp skee icke medh rågat, uthan medh struket måhl, oskakat, ostoppat, effter som ock all upbördz-Spannemål oskakat och ostoppat skal lefwereras ock upbäras:
Vid handel med säd skulle råge ej förekomma på tunnan, dvs det skulle vara struket mått. Tunnan fick inte heller skakas och spannmålet fick inte pressas samman.
(Den här bestämmelsen gällde tydligen endast utanför städerna, se nästa passus.)
Men i Staden för rågan så ock afgången skal gifwas på hwar tunna tu uplandz faat, eller twenne finske kappar, men af maltet trenne.
När spannmål levereras till köparen i staden skall det utöver tunnan ges två upplandsfat eller två finska kappar. Om det var malt skulle det vara tre sådana.
På så vis kompenserades det för att innehållet i tunnan sjunkit samman under transporten.
Uthi wichten är godt funnit, at alle pyndare och bessmar skole affskaffas, särdeles hoos Cronan och thess upbördzmän, så ock hoos alle them, som medh upbörder hafwe at giöra i ens annars eller sin eghen saak:
Alla pyndare och besman skall avskaffas, i synnerhet hos Kronans män och hos uppbördsmännen.
Sedan ock i alle Städer och marcknadzplasser, eller hwar någhot köpes eller sällies: Och at i samme staden wågh och skålar förfärdigas och här effter brukas.
Pyndare och besman förbjuds även på marknaden i städerna. Balansvåg och skålvikter skall användas.
Hwarföre ock hwar Landzhöffdinge hafwer at medhfånga een wiss form och mått aff allehanda gångbare måhl och wicht;
Landshövdingarna åläggs ansvar att rätt målkärl och vikter införskaffas till landskapet.
Så och Borgmestare och Rådet i Städerne så wäl som hwarie Kyrckesochn å landet aff Landzhöffdingen, ther effter alle andre måhl och wichter i landzändarne skole rättas och reguleras.
Borgmästaren och Rådet i städerna åläggs ansvar för att rätta målkärl och vikter används i städerna.
I varje socken skall det från landshövdingen införskaffas rätta målkärl och vikter.
Och ther sedhan någhon finnes at bruka någhot annat i uppbörd, uthgifft, kiöp och säll, then straffes såsom för annan flärd och Tyssnad effter lagh och lagha Stadgar, effter som ock här öfwer belefwat och godt funnit är, at i alle städer och handelsplasser,
Att i uppbörd och handel bruka oriktiga målkärl och vikter är belagt med straff.
Eedhsworne mäthare måtte förordnas, som mäthe sälliaren och köparen emellan, och at ett särdeles Mandat här öfwer författat medh förste publiceras måtte.
Men på thet här aff icke någhot missförstånd måtte upwäxa, i synnerhet, ther man i begynnelsen hastigt til execution wille procedera;
Särskilda mätare ska förordnas i städerna och på marknadsplatser. Det är edsvurna män som får dessa förordnanden och de får till uppgift att klara upp missförstånd på plats för att minska antalet onödiga rättstvister vid tinget.
Therföre är thetta således at förstå, at så mycket måhlet wedkommer, skole alle Tunnor, Spån, och halfspån här effter rättas, och ingen hafwe någhot annat måhl i sitt hus, än thet som föreskreffne måhl lijkmätigt är.
Tunnor, spannar och halvspannar skall ha samma volym som de föreskrivna målkärlen.
Men hwad wichten wedkommer, må fuller landzmannen til sin rättelse och på förslagh hafwa sin bissmar i huset, men icke gillas i Köp och säll, eller i uthlagorne för full och laghgil wicht.
Besman får användas till husbehov, men inte i officiellt sammanhang.
Men i städerne och marcknadzplasserne, så ock i Crono och andre gode mäns intechter, bruke föreskreffne justerade och gillade skåler, och ingen annan wicht, medh straff, som förr är sagdt;
I städerna, på marknaden samt hos Kronans män ska justerade skålvikter användas. Den som använder oriktiga vikter kan räkna med straff.
Efter som ey heller för thessa mätare skuld, anthen landzmannen är förtaghet at sällia sin små köpenskap effter sedwana å torghet, eller någhon wil föra sitt godz, i sitt eghet hus och leggia thet ther up; Såsom en heller Borgharen skal blifwa twungen at sökia Stadzens wågh, i thet han med bissmar i marck eller pund sällier uthur sin krambodh, uthan medh sådant skal hållas som här til waant warit hafwer, men icke medh bissmar eller pyndare, uthan medh thenne föreskreffne Skålewicht.
Det är skålvikter som ska användas enligt vad som föreskrivits. Besman och pyndare är förbjudna i torghandel och krambodar.
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
