.
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
Uppdaterad 2021-06-26
.
Den antika grekiska staden Ainos
Under antiken uppstod idén om att Ainos skulle ha grundats av den trojanske hjälten Aeneas[1] efter det att Troja hade fallit för akajernas attacker. Denna något märkliga uppfattning kan förklaras av att man drog för stora växlar på likheten mellan begreppen Ainos och Aeneas.
I Illiaden står att läsa att Peirous ledde den trakiska styrka som var allierad med Troja, och det står också att Peirous kom från staden Ainos[2]. Idag ligger Ainos inom turkiskt område och har bytt namn till Enez.
Trakien på 400-talet f.v.t. Den grekiska staden Ainos låg vid floden Hebros utlopp i Egeiska Havet.
Enligt de historiska källorna grundades Ainos av grekiska aeoler från Alopekonnesos[3] i slutet av 600-talet eller under tidigt 500-tal f.v.t. Ytterligare inflyttningar kom från Mytilene och Kyme[4]. Staden Ainos anlades strax öster om Hebrosflodens delta och blev känd för sitt överflöd av fisk, musslor och lantbruksprodukter. Ainos omgavs av en ringmur och skyddades av en fästning uppe på ett närliggande berg. Hermes var stadens skyddshelgon.
Den politiska händelseutvecklingen för Ainos under antiken är endast känd fragmentariskt. Det antas att staden ockuperades av perserna i samband med Dareios I:s fälttåg mot skyterna omkring år 513 f.v.t. Efter grekernas seger över Xerxes I 480-479 övergavs Ainos av perserna, och i mitten av 400-talet kom Ainos att ingå i Deliska förbundet som hade bildats till försvar mot perserna. Efter det att kriget mellan Aten och Sparta hade avslutats år 404 blev Ainos en självständig statsstad.
De odrysiska stammarnas expansion ledde till konfrontationer mot Ainos. Stadens befolkning tröttnade på de upprepade skärmytslingarna och de dödade den odrysiske kungen Kotys I år 358. Han hade också varit till bekymmer för Atens intressen i Trakien. Efter det att Kotys I hade likviderats inföll en lugnare tid i Ainos, men endast temporärt. På 340-talet utsattes Ainos för förnyade attacker från odryserna samtidigt som beskyddet från Aten blev en allt större ekonomisk belastning. Detta ledde till att Ainos sökte hjälp från den makedonske kungen Filip II, som tilläts förlägga en av sina garnisoner i staden vilket blev upptakten till att Ainos senare blev en del av Alexanders imperium.
Förstoring cirka 4 ggr
AR Tetradrachm c.412-c.410 f.v.t. Ainos.
Diameter: 25 mm. Vikt: 16,41 g. Ref: HGC 3.2 1266.
Åtsida: Huvudet av Hermes vänt åt höger. Han bär en petasos.
Frånsida: En getabock vänd åt höger. Över bocken finns texten AINI
Foto: Nomos AG
Ett mycket sällsynt mynt i denna kvalitet.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Diobol c.458-c.455 f.v.t. Ainos.
Diameter: 11 mm. Vikt: 1,23 g. Ref: HGC 3.2 1273.
Åtsida: Huvudet av Hermes vänt åt höger. Han bär en petasos.
Frånsida: En kaducé omgiven av bokstäverna A & I.
Foto: Nomos AG
Ett icke särskilt vanligt mynt.
Med kaducé avses en stiliserad häroldstav och den var
guden Hermes attribut, symboliserande fred och handel.
Förstoring cirka 5 ggr
AR Diobol c.429-c.427 f.v.t. Ainos.
Diameter: 11 mm. Vikt: 1,21 g. Ref: HGC 3.2 1274.
Åtsida: Huvudet av Hermes vänt åt höger. Han bär en petasos.
Frånsida: En getabock vänd åt höger. Över bocken finns texten AIN.
Foto: Nomos AG
Myntet dyker upp då och då upp på myntauktioner.
- Med diobol avses 2 oboler. - Det gick 3 dioboler på en drachm. - Med tetradrachm avses 4 drachmer. Det gick således 12 dioboler på en tetradrachm. |
Under antiken fanns det strikta samband mellan myntens valör och vikt, vilket innebär att diobolens vikt borde vara 1/12 av tetradrachmens vikt. Vi kan se att detta i stort sett stämmer med de viktangivelser som har åsatts mynten.
I Grekland på 400-talet f.v.t. tillämpades attisk viktstandard. Enligt den viktstandarden skulle en tetradrachm ha vikten 17,26 g och en diobol skulle därmed väga 1,44 g. Vi kan se att tetradrachmen och de bägge diobolerna ovan inte följer grekisk attisk viktstandard. Det större myntet har absolut inte utsatts för slitage under cirkulationen, och vi kan räkna fram att dess vikt motsvarar 3,8 attiska drachmer. Vad är orsaken till att mynten inte följer viktstandarden?
I Persien gällde viktstandarden 1 siglos = 5,4 g[5]. Eftersom Ainos var under persiskt inflytande under 500-talet, är det möjligt att man i Ainos hängde kvar vid den persiska viktstandarden ännu på 400-talet. Med det antagandet kan vi se att det större myntet som avbildas ovan har en vikt som motsvarar exakt 3 siglos[6]. Här har vi svaret på varför myntet inte tycks följa grekisk attisk viktstandard.
Om vi håller fast vid att det större myntet är 3 siglos, kan vi räkna fram att de bägge mindre mynten har valören 1/4 siglos[7].
[1] Aeneas är känd genom Vergilius' verk Aeneiden, ett romerskt nationalepos som tillkom något årtionde före vår tidräkning.
[2] Illiaden, fjärde sången, rad 520: Peiroos, Imbaros' son, från Ainos kommen till Troja (Ingvar Björkesons översättning från 1999). Att Ainos nämns av Homeros är intressant och hjälper till med dateringen av staden.
[3]
Uppfattningen att Ainos grundats av grekiska aeoler från Alopekonnes är hämtad ur den encyklopedi från 900-talet
som tillskrivits Soudas. Alopekonnesos anses ha varit beläget på västra sidan av Trakiska Chersonnesos.
[4] Mytilene var en stad på Lesbos och Kyme var en stad söder om Troas, på Mindre Asiens kustremsa.
[5]
Det var Dareios I (kung från år 522) som införde silvermyntet siglos i Persien.
Det bestämdes att 1 siglos skulle ha vikten 5,35 - 5,55 g.
[6] 3 siglos skulle enligt persisk standard ha vikten 16,1 - 16,7 g.
[7]
1/4 siglos skulle enligt persisk standard ha vikten 1,34 - 1,39 g. Även under antagandet att mynten följer persisk viktstandard,
kan vi se att de är något underviktiga, vilket kan förklaras av slitage.
|
Oliver D Hoover. The Handbook of Greek Coinage Series Volume 3.2 Peter Flensborg. Numismatisk Leksikon. Dansk Numismatisk Forening. 1996. David R Sear. Greek Coins and their Values. Vol. II. 1979. |
Grafik av författaren
| 2021-06-26 | Dokumentet skapat |
Sonesgården den 26 juni 2021
Lennart Castenhag
