.
Kultur- o idehistoria
Uppdaterad 2015-01-07
Ämnen som intresserar oss
Övrigt
.
Några företeelser som har haft stor betydelse för Gotlands tidiga historia är Hansan, Tyska orden och Kalmarunionen. En färgstark person som gjort avtryck i Gotlands historia är den danske sjömilitären Sören Norby.
Hansan bildades i mitten av 1100-talet som ett handelsförbund mellan ett antal tyska köpmän i östersjöområdet (bl. a. i Visby) i syfte att skapa ett handelsmonopol. Hansan hade även kontor i London, Brügge och Novgorod. Under 1300-talet ombildades Hansan till ett förbund mellan städer istället för ett förbund mellan köpmän. Lübeck intog en central plats i denna konstellation och en handelsflotta utvecklades som fick stort inflytande över handeln i norra Europa.
Tyska orden bestod av korsriddare som efter avslutat uppdrag i Jerusalem slagit sig ned utmed Östersjöns östra kust på 1100-talet. För de nordiska länderna blev dessa riddare en maktfaktor att se upp med under medeltiden.
Kalmarunionen var en union mellan Danmark, Norge och Sverige. Den bildades 1397 på initiativ av drottning Margareta (dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag). Syftet med unionen var att skapa politisk och ekonomisk motvikt mot bland andra Hansan och Tyska orden.
Kalmarunionens förste kung var Erik av Pommern (men det var Margareta som hade den egentliga makten). Erik avsattes 1439 och efterträddes av Kristofer av Bayern. Från år 1457 var Kristian I unionens kung. Därefter leddes unionen av de danska kungarna Hans och Kristian II, men då ville Sverige dra sig ur unionen och ansåg sig självständigt under kortare perioder. År 1523 lämnade Sverige unionen definitivt. Hansan och Tyska orden utgjorde då inte längre något hot. Danmark och Norge förblev i union fram till 1814.
Sören Norby är för oss svenskar mest känd som sjörövare med Gotland som bas, men Norby var en skicklig sjömilitär och ett redskap för den danske kungen i hans strävanden att störa den svenska och hanseatiska handelstrafiken på Östersjön. Det visade sig sedan att Sören Norby inte bara var duglig till sjöss, han erövrade stora delar av Finland och fick som belöning Kalmar, Öland och södra Finland som förläning i samband med Gustav Vasas uppror mot Danmark 1520.
| 1000-talet | Gotlänningarna hade sedan urminnes tider ägnat sig åt handel med folken rund Östersjön och på 1000-talet var ön ett viktigt handelscentrum i norra Europa. I samband med övergången till kristendomen på 1000-talet kom Gotland att tillhöra Linköpings stift. |
| 1100-talet | Novgorod kallades av vikingarna för Gårdarike. För Gotlänningarna blev Novgorod en viktig handelskontakt. |
| 1100-talets mitt | I samband med att gotlänningarna fick kontakt med Hansan i mitten av 1100-talet blir Visby en viktig marknadsplats. Snart hade Hansan ett kontor i Visby och det skedde en inflyttning av tyska köpmän varvid staden började ta form. Andra hansakontor vid den här tiden var Lübeck, Tallin, London och Novgorod. Gotlänningarna sålde sina varor från Novgorod till städerna runt Östersjön och till London. Gotlands glansperiod anses ha sin början vid 1100-talets mitt då en omfattande byggnadsverksamhet uppstår – särskilt med avseende på kyrkor. Kruttornet som uppfördes omkring år 1150 är idag den äldsta byggnaden på Gotland som bevarats till våra dagar. Tornet kom sedan att byggas in i Visbys stadsmur på 1200-talet. |
| 1164 | Cistencienserklostret på Roma invigs. |
| 1200-talet | Visby var under 1200-talet nordens rikaste stad, men rivalitet uppstod mellan de gotländska bönderna och Visby som försökte skaffa sig monopol på handeln. Detta var bakgrunden till att ringmuren började byggas runt Visby. |
| 1288 | Ett inbördeskrig bröt ut mellan handelsbönderna på Gotlands landsbygd och borgarna i Visby. Skälet till konflikten var att visbyborna koncentrerade all gotländsk handel till Visby och tvingade landbygdens bönder att sälja sina tullbelagda varor via Visby.
Ett blodigt slag utkämpades vid Roma kloster som slutade oavgjort. Magnus Ladulås löste konflikten genom att döma Visbys borgerskap att betala ett skadestånd på 2000 mark lödigt silver för deras övergrepp på bönderna och deras tilltag att bygga en ringmur utan tillåtelse. Bönderna vann inget på uppgörelsen. Den enda som vann på uppgörelsen var kungen som fastslog att skatter skulle betalas regelbundet till kungen. Något sådant hade inte förekommit tidigare om man bortser från en blygsam årlig ersättning gotlänningarna betalat till kungen sedan tidigt 1200-tal. |
| 1350 | Pesten slog till mot Gotland 1350. Detta innebar det definitiva slutet på Gotlands storhetstid. |
| 1361 |
En här av yrkeskrigare under ledning av den danske kungen Valdemar Atterdag tågade mot Visby 1361. De gotländska bönderna försökte göra motstånd men led totalt nederlag och 1.800 gotlänningar slaktades utanför murarna. Visbys borgare deltog inte i striden. De förskansade sig bakom låsta stadsportar och åsåg den hemska händelsen från krönet av stadsmuren.
Sedan 1800-talet har det berättats om att Valdemar Atterdag därefter släpptes in i Visby med sina krigare och beordrade att allt guld och silver skulle bäras fram för att fyllas i stora träkar som ställts ut på stora torget. Om visbyborna vägrade lyda denna order skulle staden brännas ned, dvs staden skulle brandskattas. Valdemar Atterdags brandskattning av Visby är en skröna anser historikerna idag. Det finns inget historiskt belägg för händelsen - inte ens i Danmark. Staden fick istället behålla sina dyrbarheter. Atterdag var mån om att staden även i fortsättningen skulle vara en välmående stad - under dansk kontroll. Däremot plundade Atterdags krigare böndernas gårdar. Gotlandsbönderna var ju inga fattiglappar, så ur skåp och gömslen drogs det fram både mynt och dyrbara konstföremål. I Fide kyrka från 1200-talet på södra Gotland finns en inskrift, nu nästan helt förstörd, som berättar om händelsen. Inskriften är ett kronogram. Summan av bokstävernas talvärden enligt det romerska räknesättet bildar siffran 1361 i första strofen, så även i första raden i andra strofen. Andra raden i andra strofen bildar talet 1163 och anses syfta på det år då hertig Henrik Lejonet av Sachsen nedtecknade ett privilegiebrev för att främja handeln mellan gutar och tyska köpmän. I översättning från latinet lyder inskriften i Fide kyrka: Husen är stuckna i brand, I Sverige rådde det inbördeskrig vid denna tid, så den svenske kungen kunde inte ingripa. [1] Det skulle dröja ända till 1570 innan Sverige skulle komma att erkänna Gotland som danskt territorium (freden i Stettin). Om du vill läsa mer om kronogram, se << här >> |
| 1394-98 | Vitaliebröderna (anhängare till den fördrivne kung Albrekt av Mecklenburg) slog sig ned på Gotland och bedrev sjöröveri i Östersjön mot Kalmarunionens riken. Gotland blev under denna tid i det närmaste helt utarmat. |
| 1398 |
Tyska orden kastade ut Vitaliebröderna från Gotland i mars 1398. Tyska ordens högmästare Konrad von Jungingen köpte ön påföljande år av Albrekt av Mecklenburg och under några år kom ön att styras av Tyska orden. Under denna tid återställdes ordningen till gotlänningarnas lättnad.
Det fanns två torn i ringmurens sydvästra hörn. Dessa torn fick bli högmästarens residens. De två tornen kompletterades med någon ytterligare byggnad och grunden var lagd till det som senare skulle bli borgen Visborg. |
| 1404 | Drottning Margareta försökte återta Gotland men misslyckas. Gotlands borgare, bönder och riddare stred tillsammans och Margaretas styrkor rådde inte på dem. |
| 1408 | Ulrik von Jungingen blev Tyska ordens nästa högmästare (bror till Konrad som avlidit året innan), men han var inte intresserad av att styra över en ö. Han sålde Gotland till Erik av Pommern varefter Tyska orden lämnade ön. Gotland kom därmed att ingå i Kalmarunionens territorium. |
| 1411 | Efter det att Gotland inlämmats i den nordiska unionen installerades en (dansk) hövitsman på ön – Thrugot Hass (Trued Hase). Han flyttade in i den byggnad som Tyska ordens högmästare bott i och det var under denna tid som borgen Visborg började ta form. |
| 1439 | Erik av Pommern avsattes som svensk kung. Han slog sig ner på Gotland och bosatte sig på Visborg. Sjöröveri på Östersjön gentemot Sverige och Lübeck blev hans försörjning. |
| 1449 |
Erik av Pommern erbjöds tre danska slottslän och en årlig ersättning på 10 000 gulden i utbyte mot Gotland. Ön blev därmed ett pantlän under Kristian I.
Olof Axelsson Tott blev ny dansk ståthållare på Gotland. Han bosatte sig på Visborg som byggdes ut. Bygget finansierades genom sjöröveri gentemot svenska och lybska handelsskepp. |
| 1464 | Ny dansk ståthållare på Visborg blev Ivar Axelsson Tott (bror till Olof). Han fortsatte med sjöröveriet. |
| 1487 | Ivar Axelsson Tott överlämnade borgen Visborg till den danske kungen Hans. Den skånske riddaren Jens Holgersen Ulfstrand från Glimmingehus blev ny hövitsman. |
| 1509 | Laurens Schinkel blev ny hövitsman på Visborg. |
| 1517 |
Den danske kungen Kristian II placerade Sören Norby som läntagare på Gotland och han installerade sig på Visborg. Från Gotland kontrollerade Norby östersjötrafiken åt den danske kungen, dvs han ägnade sig åt sjöröveri gentemot Sveriges och Lübecks handelsskepp.
Sören Norby (Severin Norby) var dansk sjömilitär, född någon gång mellan 1460 och 1480. År 1509 blev han häradshövding på Åland och fram till år 1517 var han länsman på Island. |
| 1520 | Gustav Vasa fann det lämpligt att bryta loss Sverige ur den nordiska unionen och gjorde därför uppror mot Danmark. I samband härmed erövrade Sören Norby stora delar av Finland som han erhöll i förläning. Även Kalmar och Öland tillföll honom. Sören Norby kom därvid att härska över Gotland, Finland, Kalmar och Öland. |
| 1523 |
Kristian II avsattes som Danmarks kung, men Sören Norby, som ännu var Gotlands ståthållare, förblev honom trogen. Sjöröveriet fortsatte som förut. För att stärka sina positioner försökte han liera sig med de svenska sturarna, men Gustav Vasa lyckades sätta stop för det.
I augusti återerövrades Åbo av svenskarna och Finland var därefter åter under svenskt styre. Norby miste förläningarna Kalmar, Öland och Finland. |
| 1524 |
Svenskarna gjorde ett försök att erövra Gotland, men de rådde inte på Sören Norby.
I Blekinge lyckades Norby få böndernas gehör för ett uppror mot adeln till stöd för den avsatte Kristian II. Efter att ha besegrats under en belägring i Landskrona tvingades Sören Norby slutligen träda i tjänst hos den danske kungen Fredrik I. Gotland och borgen Visborg överlämnades till den danske kungen och i utbyte fick Norby Blekinge och Sölvesborgs slott som förläning där han bosatte sig. |
| 1525 | Visby stormades av lübeckarna som tröttnat på sjöröveriet. I freden mellan Danmark och Lübeck fastslogs att Gotland var danskt. Gustav Vasa tvingades därmed inse att han hade förlorat ön. |
| 1530-tal | Reformationen genomfördes av Kristian III och den lutherska läran infördes. Klostren stängdes och kyrkorna förföll på Gotland. |
Sören Norby fördrevs från Danmark 1526 på grund av att han bibehållit sina kontakter med Kristian II. Han flydde till Moskva där han förgäves försökte vinna stöd för Kristian II. Han trädde därefter i kejserlig tjänst i Nederländerna men under en belägring i Florens 1530 träffades han av en kanonkula och avled.
Norby är en av de få personer i Norden som slagit mynt trots att han inte var kung. Enligt dansk mynträkning slog han:
| I Åbo 1523: | skilling = 12 penning |
| I Landskrona 1525: | skilling = 12 penningar |
| I Visby 1524-25: | skilling = 12-penning |
| hvid = 4-penning | |
| I Ronneby 1525: | sösling = 6-penningar |
| 1566 | Den dansk-lybska flottan låg för ankars utanför Visby och förliste i en storm. |
| 1570 | Vid freden i Stettin, som avslutade det nordiska sjuårskriget, avstod Sverige från att göra anspråk på Gotland. |
| 1572 | Gotland blir ett eget stift. Biskoparna ersätts av superintendenter. |
| 1500-talets slut | Danskarna monopoliserar kalkbrotten på Gotland. |
| 1621 | Danskarna bildar Det Gullandske Kompani som kanal för all handel till förtret för gotlänningarna. Upprorsstämning uppstår på Gotland. |
| 1645 |
Vid freden i Brömsebro blev Gotland svenskt efter att ha varit danskt i 300 år.
Borgen Visborg fick svensk borgherre – Åke Hansson Ulfsparre – men borgen var då förfallen eftersom danskarna hade förstört mycket av inredningen innan de avtågade. |
| 1654 | Kristina fick Gotland som underhållsprovins när hon abdikerade. |
| 1667 | Kristina arrenderade ut Gotland till en holländsk köpman – Jacob Momma-Renstierna.[2] Slite blev skeppsvarv och under 1670-talet byggdes där imponerande fartyg. |
| 1676-79 | Danskarna belägrade Gotland och intog borgen Visborg som började rustas upp. När det visade sig att danskarna skulle tvingas avstå Gotland till Sverige sprängde och rev de Visborg bit för bit. Svenskarna hade sedan inte råd att bygga upp borgen igen så de omvandlade resterna av borgens kalksten till kalk som sedan användes för bygget av Stockholms slott. |
| 1715-20 | Ryssarna genomförde plundringsaktioner mot byar och städer utmed den svenska ostkusten. Sverige var slut som stormakt. |
| 1808 | Ryssarna landsteg vid Sles i Grötlingbo i samband med finska kriget 1808-09. De höll Gotland invaderat i 23 dagar. |
| 1850-talet | Under krimkriget öppnades Fårösund för den engelsk-franska flottan. Kolera bröt ut och det anlades en kolerakyrkogård vid Ryssnäs på södra Fårö. |
Sonesgården den 18 april 2013
Lennart Castenhag
Fotnoter
Den svenska stormannaklassen retade upp sig på arrangemanget. Dessutom hade de tidigare retat upp sig på Magnus Erikssons landslag som tillämpats från 1347. För att få bort Magnus och Håkan vände de sig till den tyske hertigen Albrecht av Mecklenburg med löfte om att hans son Albrekt skulle insättas på den svenska tronen.
Kuppen lyckades och den tyske Albrekt blev Sveriges kung 1364. År 1389 besegrades och avsattes han av drottning Margeta.
[2] År 1666 grundlade bröderna Momma en varvsanläggning i Jakobstad i Finland vid stadens hamn och för att bygga fartyg. Där omskolades ortens skeppstimmermän för den nya tekniken, att bygga större fartyg på kravell efter det "holländska maneret".
År 1667 startade de även skeppsvarv i Slite på Gotland. De arrenderade för övrig Gotland av drottning Kritina.
Den 20 november 1674 erhöll bröderna Momma-Reenstierna privilegium att tillverka kopparmynt i Kengis av kopparn från Svappavaara. Fram till 1686 uppges det ha präglats kopparmynt till ett värde av 95596 daler silvermynt. Den 19 april 1686 skedde den sista myntningen. Gruvbrytningen i Svappavaara pågick i 30 år. Sedan började malmen att bli svåråtkomlig då gruvorna blev djupa och vattenfylldes. Bröderna Momma saknade kapital till driften. År 1686 anses gruvbrytningen ha upphört helt och arbetarna blev uppsagda. Många arbetare flyttade från Svappavaara.
Bröderna Momma adlades 1669 för bl.a. sina insatser i norra Sverige och erhöll adelsnamnet Reenstierna. Båda bröderna dog sedermera helt utfattiga. Jakob avled den 27 mars 1678 i Norrköping.
Dokumenthistorik
2015-01-06 Korrigering: Visby brandskattades aldrig av Valdemar Atterdag år 1361.
2013-04-18 En första utgåva
