Henrik gifte sig med Matilda av Sachsen. Hon var dotter till greve Dietrich av Westfalen och hans hustru Reinhild av Friesland. Matilda grundade flera kloster och blev efter sin död helgonförklarad inom Romerskt-katolska kyrkan som Sankta Matilda av Ringelheim.

Henrik och Matilda fick sönerna Henrik och Otto. Sonen Henrik ärvde Bayern år 948 och som hertig fick namnet Henrik I av Bayern. Sonen Otto ärvde Lothringen. Han skulle senare bli Östfrankiska rikets kung - Otto I "den store".

Henrik "fågelfängaren" på en oljemålning
från omkring år 1900 av Herman Vogel.

Bilden visar hur Henrik erbjuds kungakronan när han är i färd med att fånga fånglar i skogen. Så gick naturligtvis inte till, men temat blev populärt på 1800-talet och gav upphov till både diktverk och musikaliska verk.

Ottos III:s far, Otto II, dog 983. Otto III var då bara 3 år och han blev kung av Tysk-romerska riket. Hans farmor, Adelaide av Burgund, blev hans förmyndare under ett år varefter modern Theophanu tog över förmyndarskapet. När Theophanu dog 991 blev åter Adelaide förmyndare och det var hon fram till Otto III:s femtonårsdag 995. Året efter kröntes han till kejsare.

Under åren 991-995 då farmodern Adelheid var förmyndare för Otto III präglades Denarer (pfennig) i myntverkstaden i Goslar. Dessa Denarer är kända som "Otto/Adelheid-pfennig". Numismatikern Vera Hatz har tillsammans med sin man Gert ägnat stor möda åt att utforska dessa mynt.

Otto III var son till Otto II

Släktträd för Otto III  << här >>

Otto III enligt en samtida bild målad av
en mästare ur der Reichenauer Schule.
Bilden finns idag i Bayerische Staatsbibliotek.

Adelheid och Otto I,
dvs Otto III:s farmor o farfar.
Skulpturer från 1300-talet
vid domkyrkan i Meissen.

Omkring år 780 ändrades stadens namn från Mogontiacum till Mainz. Staden gjordes därmed till huvudstad i det av ärkebiskopen styrda furstendömet med samma namn. Därmed blev Mainz Tysklands religiösa centrum.

I officiella sammanhang ville man använda stadens latinska namn, som under medeltiden hade förenklats till ungefär MOGCIA CIVITAS. Trots förenklingen tycks stämpelskärarna ha fått problem. Stadens namn i förkortad form kunde ibland bli helt förvirrad på mynten.

Johan Gutenberg (c.1398-1468) var verksam i Mainz.

                      Tysk-romerska riket år 1032

Henrik II erkändes som kung till en början endast av frankerna och bayrarna, men efterhand erkändes han som kung i hela det Tysk-romerska riket.

Worms är nog mest känd för att man där höll rättegång mot Martin Luther 1521. Staden ligger på västra stranden av floden Rhen och under järnåldern fanns här en keltisk by som av invånarna kallades ”bosättning vid vattnet”. I latinsk översättning på 500-talet blev det Wormatia som sedan blev Worms. Romarna erövrade byn omkring år 14 f.v.t. och anlade en befäst stad med ett torg (forum) och ett tempel som senare blev kyrka.

På Karl den stores tid – på 800-talet – var Worms en stad av betydelse i Frankerriket. 1074 fick staden stora privilegier av den tyske kungen/kejsaren Henrik IV.

Nibelungenlied, som fick status av tyskt nationalepos på 1800-talet, har handlingen förlagd till Worms inledningsvis. Eposet nedtecknades omkring år 1200, men tillkom möjligen redan på 500-talet.

En Tysklandskarta från år 1032 visas under kung Otto III.

Henrik II var kung över både tyskland och Italien under åren 1004 - 1024. Från 1014 var han kejsare. Han kallas också Henrik den helige. På vidstående bild sätter Kristus (omgiven av en mandorla) kronan på kungens huvud.

Henrik II:s släktträd kan du se   << här >>

Henrik II dog barnlös år 1024. Därmed dog den Sachsiska ätten ut på Tysklands tron - den hade regerat i hundra år. Det fanns ingen självskriven kandidat att efterträda Henrik II, så de tyska furstarna fick brått att enas om en efterträdare. Valet föll på Konrad II eftersom han var ättling i fjärde led till kejsar Otto I "den store". Konrad blev den förste regenten av den Saliska ätten på Tysklands tron och den skulle komma att regera Tyskland i hundra år - ungefär lika länge som den Sachsiska ätten hade gjort.

Köln, som grundats år 50 av romarna, erövrades av Karl den store år 794 och staden inlämmades i Frankerriket.

Den gamla katedralen från 818 brann ner 1248. Ärkebiskopen lade då grunden till en ny katedral men det skulle dröja ända till 1880 innan Kölnerdomen stod färdig. Den är idag ett av Unescos världsarv.

År 1388 grundades universitetet i Köln tack vare ansträngningar från ärkebiskopen Friedrich III von Saarwerden. Kölns universitet är ett av de äldsta i Europa, endast universiteten i Paris, Prag, Wien och Heidelberg är äldre.

Släktträd för Konrad II  << här >>

Strassburg blev permanent boplats för kelter omkring 1300 f.v.t. På 300-talet hade en keltisk stad etablerats med namnet Argentorate. Strax före vår tidräknings början lade romarna beslag på platsen för en militärbas och de kallade staden Argentoratum.

Stadens latinska namn under Tysk-romerska riket blev Argentina.

Släktträd för Henrik IV   här >>

På sin dödsbädd förklarade kung Konrad III (1138-1152) att efter hans bortgång skulle ingen vara mer kompetent än Fredrik att styra riket. De tyska furstarna följde den avlidne kungens vilja och de valde Fredrik till kung över det Tysk-romerska riket år 1152.

År 1155 kröntes Fredrik till kejsare i Aachen. Samma år blev han även kung över Italien. Italienarna gav honom namnet Barbarossa (rödskägg), vilket blev det namn som skulle göra honom välkänd för eftervärlden. I Tyskland gick han under namnet kaiser Rotbart (kejsar rödskägg).

Det rike som Fredrik I var satt att styra bestod av 1600 furstendömen. Flera av dem var så små att de endast med svårighet kunde pekas ut på kartan. Istället för att försöka slå samman dessa furstendömen till större enheter, uppmuntrade Fredrik det medeltida feodalsystemet.

I det tredje korståget, som avseglade mot Det Heliga Landet 1189, deltog Rickard Lejonhjärta, Filip II av Frankrike och Fredrik I Barbarossa. Oturligt nog drunknade Fredrik 1190 i Armenien då han under stridens tumult försökte simma över floden Saleph med sin häst.

Saladins soldater vann en förkrossande seger över den tyska truppen. Fredriks son, Henrik VI, klarade sig undan massakern mirakulöst. Rickard Lejonhjärta och Filip II av Frankrike deltog inte i detta slag eftersom de var på väg mot Det Heliga Landet sjövägen.

Fredrik I Barbarossa har ansetts vara en av sin tids mest karismatiske ledare vilket är bakgrunden till det stora antalet legender som florerar om honom. Av den anledningen lånade nazisterna hans namn under invasionen av Sovjetunionen under andra världskriget.

            Klicka på bilderna för större format

	I floden Saleph i Armenien tog Fredrik I Barbarossas korståg slut år 1190.		Fredrik I "Barbarossa" enligt en handskrift från 1188.		Fredrik I "Barbarossa" med sina söner enligt Historia Welforum

De mineralhaltiga källorna i Aachen uppskattades redan under romartiden. Stadens latinska namn var Aquisgrani vilket är en sammansättning av det latinska ordet för vatten (aqua) och namnet på den keltiska guden Grannus som associerades med solstrålarnas och mineralkällornas helande krafter.

I slutet av 700-talet gjorde Karl den store Aachen till administrativt och kulturellt centrum för sitt imperium. Aachen kom därefter att bli den stad där tyska kungar gärna lät sig krönas.

Den kungliga myntverkstaden i Aachen producerade ett stort antal mynttyper. Mynt från Aachen är därför ett samlarområde som har dokumenterats av bl.a. prof. Krumbach.   Aachener Münzen des Mittelalters, prof. Karl Gerg Krumbach, Aachen 1995.

Henrik VI var son till Fredrik I Barbarossa. Henrik VI var kung av Tysk-romerska riket 1190-1197 och han ingick äktenskap år 1194 med Constance, drottning av Sicilien. Därigenom kom han i besittning av kungariket Neapel-Sicilien samtidigt som han var Tysk-romersk kejsare.

Fredrik II var son till Henrik VI. Fredrik II blev kung av kungariket Neapel-Sicilien vid tre års ålder på grund av att hans far, Henrik VI, plötsligt avled år 1197.

Fadern Henrik VI hade ingått äktenskap med Constance, drottning av Sicilien, år 1194. Därigenom kom han i besittning av kungariket Neapel-Sicilien. Han var samtidigt kejsare av Tysk-romerska riket från år 1191.

Konrad blev kung av Tysk-romerska riket år 1237. Han var då bara nio år och blev medkung till fadern Fredrik II. När fadern dog år 1250 blev Konrad ensam kung kung över Tysk-romerska riket. Han ärvde även kungakronan för kungariket Neapel-Sicilien.

Bayern, som ursprunglingen regerades av stamhövdingar, var en del av Frankerriket redan under dess merovingiska period. I slutet av 1000-talet blev Bayern alltmer självständigt men i mitten av 1200-talet delades Bayern i små enskilda furstendömen.

Ludvig IV (1282 – 1347) av ätten Wittelsbach var kurfurste av Bayern från 1294. I samband med att han upphöjdes till tysk-romersk kejsare 1328 lyckades han ena de enskilda furstendömena i Bayern.

Centraleuropa år 1307 (efter William Shepherd)