Franska medeltidsmynt

Vilhelm Erövraren var hertig av Normandie från 1035. År 1066 blev han Englands kung. Därmed hade Normandie blivit en del av England.

Om du vill läsa mer om Normandie, klicka   << här >>

Henrik I var son till Vilhelm Erövraren och han var kung av England från 1100. Dottern Matilda gifte sig med Geoffrey V av Anjou (Plantagenet) och med honom fick hon sonen Henrik II som blev Englands kung 1154.

Den franska provinsen Anjou hade Henrik II ärvt av sin far. Efter att ha gift sig med Eleonora av Akvitanien, fick han även kontroll över denna franska provins samt Poitou och Gascogne. Sönerna Vilhelm och Geoffrey var hertigar över Normandie respektive Bretagne.

Efter det att greven av Toulouse tvingades att erkänna sig som vasall till Henrik II sträckte sig det engelska riket från den skottska gränsen i norr till Medelhavet i söder. Henrik II anses vara en av de mer betydande engelska regenterna under medeltiden.

Den siste regenten av den karolingiska ätten var Ludvig V (986-987). Därefter kröntes Hugo Capet som Frankerrikets kung. Den capetingiska ätten och grenar av den regerade sedan fram till 1848.

Då Hugo Capet tillträdde som kung talades ett dussin språk i Frankerriket och de mynt som slogs av feodalherrarna var endast gångbara lokalt. Det fanns därmed ca 150 valutor i riket. Att kungens mynt, som slogs på ett antal orter, skulle vara gångbara även utanför kungens domäner kan man nog inte vara alltför säker på. Kungens makt utanför den egna domänen var i visa fall starkt begränsad och i andra fall ifrågasatt.

Medeltiden i Frankerriket visade stor föränderlighet som ibland kunde ta sig dramatiska former. Under vissa tider hade kungen kontroll över en provins och senare var det någon feodalherre som hade kontrollen. Provinsgränserna ändrades också fram och tillbaka genom giftermål och allianser.

Kungarna kallade sig till en början "kungen av Frankerriket". Den förste regenten som kallade sig "kungen av Frankrike" var Filip II August (1180-1223). Därmed hade Frankrike fötts som nation.

Att slå mynt var en inkomstkälla. Mynten kunde ha begränsad giltighetstid, dvs de skulle växlas in mot nya mynt efter till exempel ett maktskifte. Det var inte bara kungar och feodalherrar som lät slå mynt, även kyrkans män slog mynt. Frankrike uppvisar en särdeles rik flora på mynttyper. Att lära sig känna igen dessa tar mycket lång tid, men är en givande sysselsättning. Som tur är finns det litteratur till hjälp.

Denier uppstod som mynt i karolingerriket med den romerska denaren som förebild, men fick avsevärt lägre vikt. Denieren, som först var av rent silver, fick med tiden allt lägre silverhalt.

Obol präglades i Frankrike som ett litet silvermynt. En obol motsvarade 1/2 Denier i värde.

Detta var bara två exempel på mynttyper. Ytterligare sådana presenteras nedan.