Rickard I var sonson till Rollo. Rollo var den vikingahövding som fick hertigdömet Normandie till skänks av den franske kungen Karl III "den enfaldige".

Se släktsambanden för Rollo och hans ättlingar   << här >>

Furstendömet Deols var en del av grevskapet Berry som ingick i hertigdömet Akvitanien. År 1152 hamnade Akvitanien under engelsk överhöghet.

Provinsen Maine uppstod i början av 800-talet. Hugo I var greve av Maine i början på 900-talet. Han var farfarsfar till Herbert I.

Dessa bägge feodalherrar präglade oboler (och denierer) av samma typ.
Centulle V, viscount av Bearn (1058-1090), efterträdde sin farfar
Centulle IV som viscount av Bearn (1012-1058).

Furstarna av Donzy slog mynt med lika utseende (immobiliseringar) i Gien under åren 1060-1160.

Hervé av Donzy slog mynt i Nevers under åren 1199-1223.

Herve IV av Donzy (greve av Nevers 1199-1223) överlät Donzy till Filip II år 1214. Donzy kom därmed att ingå i kronans domäner. Se karta  Gien och Nevers

Dessa bägge feodalherrar präglade denierer av samma typ. Fulk V var farfar till den engelske kungen Henrik II.

Angouleme ligger vid floden Charente som rinner ut i Atlanten. Via den floden tog sig vikingarna in i landet och blev en svår plåga för Angouleme i slutet av 800-talet. I början av 900-talet hade staden fått ordentliga befästningar och greve Guillaume I av Périgrod besegrade vikingarna grundligt. Segern gav honom titeln Taillefer (järnhuggaren) och denna titel överfördes sedan på grevarna av Angouleme.

Wullgrin II var greve av Angouleme under åren 1120 till sin död 1140. Sonen William VI var greve av Angouleme från 1140 till sin död 1179.

Under åren 1179 - 1202 var William VI:s tre söner i tur och ordning grevar av Angouleme. Det var Wullgrin III, William VII och Aymer. Därefter tillträdde Aymers dotter Isabelle.

Isabelle ”Taillefer” av Angouleme föddes 1188 och hon var grevinna av Angouleme från 1202 till sin död 1246. Om du vill läsa mer om Isabelle och den roll hon spelat i Europas historia, klicka   << här >>

Angolueme och La Marche fick gemensamt styre efter det att Isabelle Taillefer av Angolueme gifte sig år 1220 med Hugo X av Lusignan som var greve av La Marche. Jämför nedanstående mynt med myntet från Angouleme. Här är det en halvmåne och tre cirklar på frånsidan istället för fyra cirklar.

Greven Thibaut II kallades även "den store". Han var greve av Blois, men fick även ansvaret för det mäktiga grevskapet Champagne.

Hertig Guillaume X av Akvitanien kallas i engelsk litteratur för William X. Han var även greve av Poitiers och han var av ätten.

Observera att Poitiers både kan vara en grevetitel och ett ättenamn. Här är en översikt för hertigarna av Akvitanien som oftast var grevar av Poitiers men de var inte alltid av ätten Poitiers:
    Huset Poitiers (Ramnulfids) 852-893
    Huset Auvergne 893-927
    Huset Poitiers igen 927-932
    Huset Rouergue 932-955
    Huset Capet 955-963
    Huset Poitiers igen 962-1152
    Huset Plantagenet 1152-1362

Vi måste således skilja på titeln och ättenamnet. Richard Lejonhjärta var exempelvis greve av Poitiers, av ätten Plantagenet. Han var också hertig av Akvitanien.

Det händer ibland att man i litteraturen stöter på titeln "greve av Poitou", vilket är synonymt med "greve av Poitiers". Poitou var grevskapet och Poitiers var residensstaden.

Guillaume X på sin dödsbädd.
Bilden är från det medeltida
manuskriptet "Royal 16 G VI"
i The British Library.

Raymond IV var gift tre gånger. I första äktenskapet med en kusin föddes sonen Bertrand. Raymonds andra hustru Matilda var dotter till greve Roger I av Sicilien. Raymonds tredje hustru var Elvira. Hon var en utomäktenskaplig dotter till kung Alfonso VI av León. Under åren 1098-1109, då Raymonds vistades i Det Heliga Landet, tog Philippa och William IX kontrollen över Toulouse.

Fadern, Raymond VI, tvingades fly ur landet i samband med albigenserkriget. Raymond VII gav sig in i stridigheterna och belägrade Carcassonne som avslutade albigenserkriget 1224.

I avsnittet ovan som beskriver myntet från Carcassonne, berörs albigenserkriget ytterligare.

Efter Alphones död 1271 drogs grevskapet Toulouse in till den franska kronan.

Guy II av Dampierre deltog i det tredje korståget tillsammans med kung Filip II. Han tillhörde den adliga släkten Dompierre från provinsen Champagne. Efter giftermål 1186 med Matilda av Bourbon kallade han sig även friherre av Bourbon.

Grevarna av Poitiers slog mynt i Melle under åren 900 - 1100. Dessa mynt fick samma utformning under mycket lång tid (immobilisering).

Vissa forskare anser att myntet slogs ända fram till år 1300.

Rickard fick sig tilldelat hertigdömet Akvitanien via sin mor Eleonora av Akvitanien. Han var även greve av Poitiers (vilket var det vanliga för Akvitaniens hertigar). Rickard tillbringade merparten av sitt liv i Akvitanien, när han inte var på korståg i Jerusalem.

Rickard pratade flytande franska. Hans kunskaper i engelska språket har däremot ifrågasatts. Under tidiga år var Rickard mycket god vän med kung Filip II av Frankrike som han umgicks med. De drog ut på korståg tillsammans (det tredje korståget), men under denna kampanj blev Rickard och Filip ovänner. Efter hemkomsten från korståget hade fiendskap utvecklats mellan dem.

Rickard Lejonhjärta fick inga barn inom äktenskapet och han efterträddes på Englands tron av brodern Johan.

De två mynten nedan har i ena fallet frånsidan som "korssida" och i andra fallet är det åtsidan som är "korssida". Mynten är slagna inom två olika tidsperioder, före resp. efter det att Rickard blivit kung över England.

Mynten är från två olika myntorter. Tyvärr känner vi inte namnen på myntorterna, bara namnen på provinserna.

Det är inte engelska mynt - det är franska mynt slagna av Rickard som fransk greve.

  Denne Alfonse II ska inte förväxlas med fadern, som också hette Alfonse II, men han
  var kung av Aragonien samtidig som han var greve av Provence (som Alfonse I).

  Se släktträd  << här >>

Hertigdömet Brabant hörde egentligen till Tyskland på 1200-talet.
Floden Schelde var gräns mellan Frankrike och Tyskland.

Detta avsnitt borde flyttas till Tyskland.

För att se hur grevarna av Champagne är släkt, klicka   << här >>

Efter det att Rickard Lejonhjärta dött, lyckades Filip II lägga beslag på Akvitanien och Poitou, dvs Rickards forna provinser. Dessa provinser drogs in till kronan och delades ut som förläningar år kungahusets medlemmar.

Kung Ludvig VIII fann det lämplig att ge Poitou som förläning åt sin son Alfonse som på så vis blev greve av Poitou.

Karl tilldelades Anjou som apanage av fadern, Ludvig VIII.

Karl gifte sig med Beatrice, dotter till Raymond Berengar IV av Provence. Kort därefter dog greve Raymond och Karl efterträdde honom som greve av Provence och Forcalquer.

År 1266 anföll han (på påvens inrådan) kungariket Neapel-Sicilien och dödade kung Manfred (av ätten Hohenstaufen). Därefter kunde Karl kalla sig kung Karl I av Neapel.

Karl gav ut mynt både i Neapel-Sicilien och Provence. Föreliggande mynt är slaget i Provence. Den slutsatsen kan man dra av att Sicilien har fransk stavning på myntets åtsida.

Robert var son till Karl II som var kung av Neapel-Sicilien. Robert var också kung av Neapel-Sicilien (1309-1343) och han efterträddes av sin sondotter Johanna.

Karl var fransk prins och greve av Valois, Anjou och Maine. Han var son till kung Filip III av Frankrike. I sitt första gifte fick han sonen Filip VI av Frankrike som blev den förste franske kungen av ätten Valois.

Thibaut II (f.1263 d.1312) var son till Ferri III av Lorraine (hertig 1251-1303) och Margareta av Champagne. Hon var dotter till greve Thibaut IV av Champagne.

Thibaut II gifte sig med Isabella av Rumigny år 1281 och blev furste av Neufchâteau 1299. Han efterträdde sin far som hertig av Lorraine (1303-1312).

Furstendömet Neufchateau lydde under grevskapet Champagne som var en del av den kungliga domänen. Frankrike regerades vid denna tid av Philip IV (kung 1285-1314).

Neufchateau var den förste staden i Lorraine som fick stadsprivilegier, år 1231.